Thursday, January 26, 2012

Undergång!

Nu ska det handla lite om mysiga undergångsskildringar! Det är alltid bra att vara redo för det värsta!

Harry Martinsson- Aniara
Jag gillar Harry Martinssons diktverk Aniara. Speciellt den trettonde sången om "Blåsan i Guds andes glas!". Den kunde jag utantill när jag var 23. Jag brukade försöka dra hela som partytrick, men då brukade jag glömma delar av texten och försökte fuska och hitta på egna meningar för att få ihop det. Jag tyckte förstås att jag var frän som kunde en dikt ur Aniara, jag var ett litet pretto, men sanningen är att den där dikten alltid tar tag i mig.


Det är främst för Harry Martinssons starka språk och magiska liknelser som jag älskar Aniara. Som allegori och dystopi föredrar jag helt klart Mad Max 2: the Road Warrior!

Aniara är förskräckligt högtidlig, och väldigt allvarlig. Det känns nästan exotiskt i vår tid där allt verkar var post eller meta.

Här är ett vackert framträdande där Helene Sjöholm sjunger "Den Blinda" från Stadsteaterns uppsättning av Aniara 2010, med musik av Andreas Kleerup. 




Ocatavia Butler- Parable of the Sower
Den här boken handlar om en ny religions födelse under en episk vandring genom att USA drabbat av klimatförändringar och allmänt sönderfall. Den är så himla äkta!

Stephen King- Pestens Tid
Kungen av postapokalyptiska böcker tycker jag! Följ en skara människor som försöker överleva i ett USA drabbat av pest! Djävulen själv är också med! En av Stephen Kings bästa böcker.

P.C. Jersild- Efter floden
Vår egna svenska motsvarighet till McCarthys The Road. Utspelar sig till större delen på Gotland, efter katastrofen förstås. Hårdkokt är bara förnamnet i en värld där inga barn har fötts efter det stora kriget, och alla kvinnor har dött. Kvar är män. Hårdkokta skäggiga män! En väldigt allvarlig bok. 

Cormac McCarthy- The Road
Den ultimata depressionen! I en värld där allt liv är dött försöker en ensam man (som ser ut som Viggo Mortenssen på omslaget) överleva tillsammans med sin lilla son. En fantastisk bok, med en rörande skildring av kärlek mellan far och son, plus värsta brutala kannibalskildringarna! Vilken combo! Jag brukar trösta mig med att vad som än händer med växthuseffekter och krig så lär det knappast bli så illa som i The Road. The Road är liksom botten! 

/Karl Johnsson


3 comments:

  1. Bra inlägg! Får rysningar av Sjöholm.

    Alltså, bra rysningar.

    ReplyDelete
  2. Lina: Eller hur? Kleerups sentimentala musik passar utmärkt till den här texten, och Helene Sjöholms sårbara uppriktighet går rakt in i hjärtat. "jag lärde mig det stora skriets blindskrift"!!! WTF is that??? Genius, thats what!!!

    ReplyDelete
  3. Mmm. Post-apokalyps! En av mina favorit-prylar i fantastik och sci-fi.

    Själv skulle jag vilja rekommendera Earth Abides av George R. Stewart - om återuppbyggnaden av en civilisation i Amerika efter att majoriteten av befolkningen plötsligt dött ut.

    Även The Gone-Away World av Nick Harkaway. Post-apokalyptiska truckers, krig med oförutsägbara och enorma konsekvenser, global politik och ninja-konspirationer. Fler personer behöver läsa den här boken.

    ReplyDelete