Alena - Utopis urmoder

Det var någon gång vintern 2008/2009. Kim hade fått ett förslag från sin dåvarande redaktör på tidningen Nemi. Hon ville skapa en ny serietidning, en som riktade sig till unga människor som (om man inte ska använda ordet emo) hade mycket svart runt ögonen. När Kim berättade om sin redaktörs förslag slog projektdjävulen än en gång sina klor i mig.

- Det här är din stora chans Kim! Det är ju det här alla serietecknare drömmer om, en egen tidning. Vi måste se till att tidningen heter samma sak som din serie, och din serie ska heta samma sak som huvudpersonen i din serie, precis som Nemi, Rocky, Spindelmannen etc. Nu måste vi bara hitta ett bra namn.

- Vi?

Ja, jag kunde inte låta bli att lägga mig i när ett så spännande projekt höll på att födas. Jag och Kim satt många timmar och bläddrade i namn med böcker ur historien, mytologin och namn från olika länder och språkområden.

- Alena! Ett tyskt namn, en kortform av Magdalena.
- Som också råkar betyda ensam på svenska. Det är ju perfekt.

Nästa steg var att pitcha idén för Anna Lawrence på Schibstedts förlag i Stockholm Schibstedt är norges motsvarighet till Bonniers, och på den  här tiden ägde deras sverigeavdelning bl.a. Svenska Dagbladet, serieförlaget Kartago och diverse serietidningar, däribland Nemi.

Spontant fotografi mitt i ett redaktionsmöte.

Redan på ett tidigt stadium hade också den förträffliga Berit Viklund blivit indragen som tilltänkt tidningsredaktör. I samma veva flyttade jag och Kim från Malmö till Stockholm, där Berit redan bodde, och vi hade uppspelta möten i vår nya ateljé "Kolikgrottan".

Jag och Kim jobbade väldigt ambitiöst och hade gjort ett tiotal "moodboards", färgutskrifter i a3 som på ett collage-aktigt sätt berättade om vad vi skulle ha med i tidningen.
Det var utdrag ur Kims och Lokas serier, Richard Sala, Junko Mizuno m.fl. Vi visade upp dem i ett kalt konferensrum inför tre knäpptysta mycket allvarliga kvinnor från olika avdelningar på Schibstedts.

- Jaha. Hm... Det här blir dyrt. Vi får räkna på det ...

När vi gick därifrån kändes det ändå bra, och under de kommande veckorna fick vi signaler från Anna Lawrence som tydde på att tidningen faktiskt skulle bli av.
Då drog plötsligt finanskrisen in över Sverige. Schibstedt, eller Schibban som man sa, började läcka lite varstans. Steg för steg förstod vi att Schibstedt skulle göra sig av med sina serietidningar, med Kartago och in slutändan med hela sin Sverige-avdelning.

Trots att vi såg hela korthuset rasa samman, odlades olika hopp in i det sista. Det var tal om att Frida skulle köpa Nemi, och kanske så småningom vilja ge ut Alena. Det var också tal om olika okända konstellationer som Anna Lawrence tappert försökte få till stånd med olika hemliga riskkapitalister i ryggen. Men förgäves.

Till sist stod klart att Alena inte skulle bli av. Ändå drog vi nästan en lättnadens suck. Kim hade fullt upp med sina projekt och jag höll på att avsluta min första grafiska roman Inferno. Men djupt in i våra hjärnskrynklor hade ett frö såtts som vägrade dö. Drömmen om en tidning.