Commando Colonial och Brünos blacksploitation-Bonanza

Faktaruta:
Commando Colonial 1: operation ironclad
Commando Colonial 2: Le loup gris de Desolation
Teckningar av Brüno
(nej, inte Sacha Baron Cohen, en annan Brüno!)

Manus av Appollo
( ... och nej, inte den grekiske guden, men de kör ju på artistnamn nere på kontinenten)

Utgivet på Poisson Pilote

Jag har äntligen fått tid för det mycket kära besväret att gå igenom alla serierna från Angoulême-festivalen. Commando Colonial, del 1 och 2, fick äran att vara först ut eftersom jag spanat in de übersnygga omslagen så himla länge.

Det rör sig om två äventyr som utspelar sig under andra världskriget, men inte i Europa, Ryssland eller Stilla Havet, utan i krigets bakvatten, på Madagascar. Den jättelika ön utanför Afrikas kust var alltså en fransk koloni före kriget, efter tysklands invasion styrs både Frankrike och dess kolonier av marionettregimen i Vichy. Men motståndsrörelsen vill förstås lägga rabarber på de här platserna, samtidigt som koloniernas egna inhemska befrielserörelser vill ha ett finger med i spelet.

Äventyret rör sig kring två agenter utsända på uppdrag från franska motståndsrörelsens ledare Charles de Gaulle, som kommer till Madagascar för att försöka organisera ett uppror. Agenterna själva, Riviere och Robillard, är dock inte själva purfranska, utan kommer själva från olika franska kolonier.

Väl iland drar historien iväg med en mängd delikata intriger i djungelmiljöer, med dubbelagenter och kärlek och allt det där götta man önskar sig av en sån här matinéfilm till serie. Manuset är lika utsökt elegant som teckningarna, och det enda man egentligen behöver säga om tvåan är att det rä samma sak fast vi lägger till en tysk u-båt, så har alla fått sitt lystmäte.

Tecknaren Brüno har en väldigt klar, grafisk stil som känns ganska Mignola och ganska svensk på många sätt. Om man som jag går igång på den här krispiga estetiken, så gör man rätt i att surfa in på Brünos hemsida, som fullständigt dignar av läckra bilder, Den får man förvisso svälja tillsammans med en del lättklädda damer, som brukligt är i franska sammanhang, men det kan vara väl värt "besväret", för det är en fulllständig orgie i blacksploitation-romantik och dyrkan av svart amerikanskt 70-tal i allmänhet.





//Fabian