Friday, May 25, 2012

Moretta - en storstadsdystopi i peruk


Du jobbar ju nu på ett längre projekt som heter Moretta, som har legat och grott ganska länge. Berätta lite om vad det är för historia.

- När jag var liten hade jag en urful brun peruk som jag brukade klä ut mig i. Det är en rolig känsla att klä ut sig till någon annan än sig själv; det kan räcka med en liten förklädnad för att man ska känna sig extra modig eller fin. Den känslan ville jag ta vara på och skriva en berättelse om! Mitt nästa projekt är en längre tecknad serie för ungdomar och vuxna, “Moretta”. Jag visste dessutom att jag ville leva kvar lite till i världen jag skapat med ”Önskeprickar” och lät ”Moretta” utspela sig på en liknande plats.

I Moretta får vi följa 13-årige busfröet Marcel har nyligen hoppat av skolan och börjat arbeta i sina föräldrars perukverkstad. Livet kunde ha varit toppen om det inte varit för en diffus känsla av att hotande fara och en minst sagt märklig kund som en dag besöker perukbutiken.

När ett förbud mot kroppsbehåring införs i staden börjar saker gå utför bortom all kontroll och plötsligt är Marcel ensam i världen tillsammans med en stum pojke och en brinnande längtan efter hämnd. Men hur hämnas man på en drottning som inte kan dö när man mest av allt bara känner sig liten och ynklig? Och vilka hemligheter vilar i stadens övergivna tunnelbanenät? Snart har han blivit indragen i mer trubbel än han överhuvudtaget trodde var möjligt...

Moretta utspelar sig i en värld som på många sätt liknar den i din bilderbok Önskeprickar. Vad är det med de här rostiga städerna som fascinerar dig så?


Jag tycker om berättelser som handlar om andra världar, platser som vi längtar till och undrar över men inte kan komma åt. När jag var mindre betydde detta oftast magiska världar som i Harry Potter (Och Umbra med för den delen) men när jag gjorde Önskeprickar insåg jag att en annan värld kan finnas närmre än man tror! Det kan vara en låst dörr, underjorden eller bara en mystisk lägenhet där ljuset aldrig lyser.

Jag gillar det rostiga och övergivna dels för att det påminner mig om skräpiga vrak och byggnader jag hittade i skogen som liten (Gotland är ön som gud glömde och militären köpte) och därför att det påminner oss om att även på platser där människan dominerar har naturen fortfarande övertaget.

Där människan inte har kontroll kan märkliga och oväntade saker hända och jag gillar tanken på att mina historier ska utspela sig just här, på platser som är glömda och ruvar på berättelser som alla har glömt.

På din blogg ser man att du blandar referenser och inspirationer från vitt skilda  håll. Vad har du för inspirationskällor bland serier och tecknare just nu?

- Nyligen läste jag seriealbumen om ”Miss don’t touch me” av franska serietecknarduon Kerascoët och fick fin inspiration! De två albumen berättar en tragikomisk serie om en kvinna som lyckas trassla in sig i både mordfall, trälarbete på en snobbig bordell och  allehanda intriger med alla hon möter på vägen till sanningen om vem som mördat hennes syster...

Två andra böcker jag nyligen läst och gillat är ”Idag är sista dagen på resten av ditt liv” av tyska Ulli Lust samt ”Rabbinens katt” av Joann Sfar. Jag har börjat tycka om till synes enkla men otroligt effektiva teckningar som lyckas berätta vad de vill utan att behöva använda hela arsenalen av detaljer, avancerad färgläggning och så vidare.

Följ Elin Fahlstedts arbete med Moretta på hennes blogg.

//Fabian

Tuesday, May 22, 2012

Tre frågor till Elin Fahlstedt om hennes fantasysaga Umbra

Batra, Tisteln, Ethel och Räven, huvudpersonerna  i Umbra.

Umbra kom ju till under lite speciella omständigheter, kan du berätta om arbetet med boken och hur den först publicerades.

- Mitt projektarbete i årskurs tre i gymnasiet var att teckna en lång serie, lämna in den till ett tryckeri och få en färdig bok i handen. Den serien blev Umbra (Som jag påbörjat sommarlovet innan projektkursen började) och trots att det var tufft att teckna och gå i skolan samtidigt var det en fantastisk känsla att ha slutfört ett så stort projekt och se den färdiga boken!

Jag följde upp det hela med att för första gången åka till Stockholms seriefestival för att sälja boken där. Väl på plats träffade jag Kolik förlag som tyckte om idén och nu har gett ut boken i en andra utgåva. Jag tecknade till en del nytt material och gjorde vissa småändringar till den nya boken, men i grund och botten är den mitt gymnasiearbete som det såg ut våren 2009.



Draken Batra och flickan Ethel.

Berättelsen om Umbra väcker ju många associationer till klassiska sagor som Den oändliga historien och Alice i Underlandet. Hur skapade du Umbras värld?
- Jag tycker om sagor i allmänhet, speciellt mörka sådana som saknar alltför tydlig sensmoral. Med Umbra ville jag göra en saga så som jag tycker om sagor bäst; magisk, mörk och full av sådant som vi drömmer och mardrömmer om. Jag började faktiskt skriva historien när jag såg min första månförmörkelse!

Till själva världen tog jag mycket inspiration av ruiner och torra, ensliga landskap. Jag var en hängiven Harry Potter-läsare på den tiden och skapade Ethels klosterskola delvis med inspiration från magiskolan Hogwarts, fast jag gjorde den till en ganska otrevlig plats att längta bort ifrån ... Själva Umbra är ett ingenmansland och en farlig plats där det inte finns någon ordning. Harpyornas främsta inspiration är helt klart Ronja Rövardotters vildvittror som skrämde livet ur mig när jag var liten ... !

Din väldigt personliga teckningsstil bär spår av allt från manga till Sven Nordqvist. Vilken tecknar-kost är du uppfödd på?
- Sven Nordqvist är den häftigaste tecknaren jag vet, tätt följd av tex. Barbucci/Canepa, Tatsuyuki Tanaka och Hans Arnold. Italienska mangainspirerade tidningen W.I.T.C.H. ledde till mitt första möte med japanska serier och tecknad film som påverkar mig ännu idag. Studio Ghiblis Spirited away var för mig och många andra en ögonöppnare som riktade blicken mot öst och höll kvar den där. På senare tid har jag fått inspiration av allt möjligt, inte sällan från spel (Amanita designs Machinarium och Samorost såklart!) och fotografi.

Imorgon ställer vi tre snabba frågor till Elin om hennes nya serieprojekt Moretta. Stay tuned.

//Fabian

Läs de första 52 sidorna i Utopi nr 5 gratis!

Ur Zorams Röda Blomma av Karl Johnsson

Tekniken går framåt med stormsteg i denna underbara värld. Vi kan nu erbjuda er att läsa ett smakprov på de första 52 sidorna ur Utopi magasin nr 5 genom en magisk bläddringsbar digital tidning. Klicka HÄR och dyk in i våra förtrollade världar!

//Fabian

Monday, May 21, 2012

Prenumerera för 199kr och få Umbra!

Ja, det du läste i rubriken är helt sant, men det är ett tidsbegränsat erbjudande.

Från måndagen den 21 maj till och med onsdagen den 23 maj så kan du teckna en ny prenumeration på Utopi magasin för endast 199kr och få den episka serieboken Umbra av Elin Fahlstedt!



Vad döljer sig egentligen på den förbjudna avdelningen i klosterskolans bibliotek? Föräldralösa Ethel är besatt av att finna sanningen - om sitt förflutna, sina föräldrar, och om vem den mystiska figuren på fotografiet egentligen är. Så en dag upptäcker hon porten till landet Umbra, där hon möter den gåtfulle demonen Batra.

Umbra är den värld dit människornas skuggor kommer om natten. Där finns vänligt sinnade varelser, som Räven och Tisteln, men också den farliga Fågeldrottningen. För att finna sanningen riskerar Ethel sitt eget och sina vänners liv.

Elin Fahlstedts debutseriebok Umbra är en tidlös berättelse i samma tradition som Den oändliga historien, Det blåser på månen och Alice i Underlandet. Hon blandar otvunget uttrycket från klassiska sagoboksillustrationer med japansk mangastil och skapar ett fantasifullt och fängslande äventyr. Det är som om Miyasaki och Sven Nordqvist gift sig, med Hans Arnold som vigselförrättare.



Elin Fahlstedt är född 1990 och uppvuxen på Gotland. Umbra är hennes första serieroman. 2010 vann hon Opal förlags barnbokstävling med berättelsen Önskeprickar som gavs ut av samma förlag våren 2011. Om du vill ha mer av Elin och hennes fantastiska bildvärld så kan du kika in på hennes blogg.

För att komma till prenumerationserbjudandet kan du klicka HÄR.

Friday, May 4, 2012

Så här går det om man har för stor hjärna:

Då blir det som Jesse Moynihan att man gör en lång webserie om alien-gudar som kommer till jordens gryning för att upprätta en civilisation och intrigera med andra gudar och jordiska väsen om vartannat. Mycket noggranna men naiva teckningar och blandning av högtravande metafysik och massa "fuck you shit eating retard". Plus väldigt roligt och begåvat. Forming heter serien och här har ni LÄNKEN.


Tecknaren Jesse Moynihan har tecknat för bl a Vice Magazine och boken Forming kommer snart att ges ut på engelska kultförlaget Nobrow. Tack Jeret för tipset!

//Fabian

Wednesday, May 2, 2012

Commando Colonial och Brünos blacksploitation-Bonanza



Faktaruta:
Commando Colonial 1: operation ironclad
Commando Colonial 2: Le loup gris de Desolation
Teckningar av Brüno
(nej, inte Sacha Baron Cohen, en annan Brüno!)

Manus av Appollo
( ... och nej, inte den grekiske guden, men de kör ju på artistnamn nere på kontinenten)

Utgivet på Poisson Pilote

Jag har äntligen fått tid för det mycket kära besväret att gå igenom alla serierna från Angoulême-festivalen. Commando Colonial, del 1 och 2, fick äran att vara först ut eftersom jag spanat in de übersnygga omslagen så himla länge.

Det rör sig om två äventyr som utspelar sig under andra världskriget, men inte i Europa, Ryssland eller Stilla Havet, utan i krigets bakvatten, på Madagascar. Den jättelika ön utanför Afrikas kust var alltså en fransk koloni före kriget, efter tysklands invasion styrs både Frankrike och dess kolonier av marionettregimen i Vichy. Men motståndsrörelsen vill förstås lägga rabarber på de här platserna, samtidigt som koloniernas egna inhemska befrielserörelser vill ha ett finger med i spelet.

Äventyret rör sig kring två agenter utsända på uppdrag från franska motståndsrörelsens ledare Charles de Gaulle, som kommer till Madagascar för att försöka organisera ett uppror. Agenterna själva, Riviere och Robillard, är dock inte själva purfranska, utan kommer själva från olika franska kolonier.


Väl iland drar historien iväg med en mängd delikata intriger i djungelmiljöer, med dubbelagenter och kärlek och allt det där götta man önskar sig av en sån här matinéfilm till serie. Manuset är lika utsökt elegant som teckningarna, och det enda man egentligen behöver säga om tvåan är att det rä samma sak fast vi lägger till en tysk u-båt, så har alla fått sitt lystmäte.

Tecknaren Brüno har en väldigt klar, grafisk stil som känns ganska Mignola och ganska svensk på många sätt. Om man som jag går igång på den här krispiga estetiken, så gör man rätt i att surfa in på Brünos hemsida, som fullständigt dignar av läckra bilder, Den får man förvisso svälja tillsammans med en del lättklädda damer, som brukligt är i franska sammanhang, men det kan vara väl värt "besväret", för det är en fulllständig orgie i blacksploitation-romantik och dyrkan av svart amerikanskt 70-tal i allmänhet.





//Fabian