Av Duncan Fegredo, ska tilläggas.
I morse visade
Kim W. Andersson mig det här omslaget till
BPRD - Hell on Earth - The Long Death (föga förvånade får människorna som hittar på titlar till amerikanska serietidningar betalt per bokstav), en härligt Clive Barker-ig parafras på
Saturnus äter sitt son av den spanske målaren Goya. Eftersom Kim inte var bekant med den målningen sen tidigare så tänkte jag lägga upp den här på bloggen, till allmän förkovran, och när jag ändå är igång, varför inte lägga upp några av de andra så kallade De svarta målningarna.
Saturno devorando su hijo (Saturnus slukar sin son)
Här skulle jag kunna skriva ett långt stycke om De svarta målningarna, hur Goya målade dem på väggarna i sitt hus, att målningarna avlägsnades och fästes på dukar som hängdes på nationalmuseet i Madrid. Jag skulle också kunna prata om hur det senare framkom bevis för att det i själva verket var Goyas son som målade dem för att höja värdet på huset, och så vidare, men det här är ju internet och vi sysslar med underhållning och inte information, och om ni vill veta mer så kan ni googla.
Vi andra kan bara låta blicken försvinna in i dessa fantasmagoriska visioner, dras in i de djupt oroande, oförklarliga, drömska målningarna av ödesgudinnor, han-geten med sina häxor, de tyngdlösa och tidlösa tillstånden och de förvridna ansiktena, så fyllda av smärta och bråddjup svärta. Uråldriga och samtidigt moderna, och samtigt så eviga: De svarta målningarn.
El gran cabrón /Aqullare (Den store geten /Häxsabbat)
Asmodea/Vision Fantastica (Asmodea / Fantastisk vision)
Atropos (Ödesgudinnorna)
El romeria a San Isidor (Pilgrimsfärden till San Isidoro)
//Fabian
.jpg)
El romeria a San Isidor (Pilgrimsfärden till San Isidoro) 
Heh, brings back memories... mitt första typsnitt jag gjorde under skoltiden på Berghs döpte jag till 'Kronos äter sina egna söner' ;D
ReplyDeleteDet finns mycket att lära av klassisk måleri, men tyvärr är det dåligt med de studierna även på yrkesutbildningarna...
Vilket underbart namn på ett typsnitt!
ReplyDeleteDet blir lätt så mycket fokus, när det kommer till kultur som är mer än typ 50 år gammal, på att det är någon slags uppfostringsinstitution. Man ska lära sig om symbolik och komposition och konstnärernas biografier och historisk kontext och allmänt sönderanalyserande istället för att fokusera på hur awesome konstverket är.
När man väl blivit hooked på en bild kanske man vill ta reda på mer, men det primära är ju UPPLEVELSEN!
Kanske får ta och puffa lite mer för sånt här på bloggen.
//Fabian
Det här är vad jag gillar med Utopibloggen - inte nog med att man får fantastiska serienyheter, man blir drive-by-utbildad på allt vad heter kultur också. :D
ReplyDeleteJag hade sett Saturnus slukar sin son förut (vart minns jag inte - kanske i nån av mina mytologi-referensböcker?), men reflekterade inte över att BPRD-omslaget var en parafras förrän du påpekade det. Snyggt gjort, hur som helst. Jag gillar när bilder fungerar på flera plan på det där viset; dels är omslaget snyggt bara för sig själv, och dels blir det roligt att veta att den refererar till konsthistorien.