Jonas Thente skriver om två bra seriemagasin

Orgie i eskapism!

DN:s Jonas Thente skriver om Utopi och Galago i en krönika, läs den här!

"Have a sexy little Halloween"

Ni måste se den här halloween-serien av Jilian Tamaki! Läs hela på hennes blogg. Obs rolig!

Vi ses i Malmö

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Träffa oss i Malmö! 

Nästa fredag, den 28 oktober, beger vi oss till Malmö för att vara med på seriefestivalen I seriernas värld. Jag och Matilda Ruta ställer ut våra serieoriginal på Loftet, Hedmanska gården. Vernissage den 28 oktober kl 18.00. Här är facebook-eventet.

Den 29 oktober medverkar jag och Carl-Michael på SF-bokhandelns födelsedagsfirande. Förutom signeringar av oss, Dennis Gustafsson och Peter Madsen kommer det också bli hemliga give aways samt rabatter till de som klär ut sig enligt halloweens alla regler! På SF-bokhandelns blogg står allt du behöver veta.

Vi ses!

C/M intervjuar Loka

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

I dag bjuder vi på ett blogginlägg av Carl-Michael Edenborg.

Det är min tur att intervjua min hustru och kollega Loka Kanarp sedan hon skärskådat mitt inre igår. Medan brasan sprakar och vedspisen glimmar röd försöker jag förstå hennes kärlek till spöken.

– Vilket är ditt favoritspöke?

Ring-häxan, hon är bra. Dels för att hon är ett barn, och de är de läskigaste spökena, dels för att hon är ond och vägrar ge sig. Vanliga spöken sticker när de är klara, hon blir aldrig klar.

– Varför gillar du spöken men inte monster?

Monster är inte övernaturliga, de är mer som sagofigurer, troll. Eller? De är inte från en annan värld. Spöken är från de dödas värld. Troll bor i skogen, och monster kan man stöta på lite var som helst, de är inte andar utan fysiska varelser. Monster är inte tillräckligt mystiska. Fast jag kan gilla vissa. Fast jag kommer inte på nåt just nu. Jag är inte så rädd för monster. Spöken är mer sofistikerade. Alien, till exempel, är ett bra monster. För den figuren syns inte så mycket i filmen, hotet blir mer psykologiskt än fysiskt.

– Varför tycker du om att bli skrämd?

Egentligen gillar jag inte det. Jag gillar inte att åka berg- och dalbana, det skulle vara fruktansvärt läskigt, det skulle jag aldrig åka, eller fritt fall. Men jag gillar mys-rys. Jag vill bara vara rädd under filmens eller bokens gång. Jag ser det lite som ett experiment: hur långt kan den här kulturformen påverka mig? Jag gillar framför allt när det är något som inom fiktionen blir läskigt, men som kanske inte annars skulle vara det. Typ att bli jätterädd för en rullstol som rullar av sig själv. Egentligen är det fånigt, men den här filmen har fått mig att känna så här, det är ju fantastiskt. Det är storheten i mänsklighetens kultur. Fast jag blir rädd av filmer med terror och uppskurna ögon, men sådana tycker jag inte alls om, sådant blir jag rädd av på riktigt. Då blir man rädd på fel sätt.

– Tror du på spöken?

Nej.

– Tror du på själen?

Nej.

– Varför tror du att det finns människor som tror på spöken?

Jag är uppfostrad i ett fundamentalistiskt ateistiskt hem, så jag kan inte relatera. Det är väl deras psyken som hittar på saker, som när man blir paranoid t ex.

– Varför hänger barn och spöken så ofta ihop?

Som barn har man svårare att skilja verklighet och dröm eller dikt, så där passar tron på spöken väldigt bra. Jag trodde nog lite grann på spöken när jag var liten, eller försökte tro, jag önskade lite grann att det skulle finnas spöken, försökte övertala mig att tro på dem, det skulle vara spännande.

Bloggarna tycker till om Hungerhuset

"Boken är inte bara vacker och snyggt tecknad, den lever och sprakar i sin gestaltning, människorna vi möter är kött och blod. Skaffa dig årets vackraste omslag och få en spökhistoria som lever upp till namnet på köpet."
Stefans Serieblogg

"...resultatet är både en lyckad spökhistoria och en känsligt skildrad serie om två flickors sorg över sin moders död."
Simon säger
 
"Hungerhuset är en snyggt och stilrent ritad, läskig, spännande och snabbläst skräckserie."
Elin på bokbloggen Gummistövlar

"En pärla till bok, som är en ren njutning att läsa!"
Sagor från Kalle

Loka intervjuar C/M

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Foto: Märta Thisner

Carl-Michael Edenborg är min make och medförfattare till Hungerhuset. Han är även känd som förläggare på Vertigo förlag, en av delägarna bakom Café Sodom och som representant för författarpseudonymen Gunnar Blå. När han inte skriver seriemanus filar han på sin stora roman om tonsättaren Händel, som kommer ut på Natur och kultur nästa år.

Loka: Okej, första frågan. Du är i stugan och hör ett mystiskt ljud från vinden, som att någon eller något är där uppe. Du går upp för att titta. När du öppnar vindsdörren - vad ser du? Vad skulle vara det läskigaste?
C/M: Jag tror det läskigaste skulle vara om jag träffade mig själv. Om jag var där uppe.
Loka: Så Dostojevskijs Dubbelgångaren är alltså en skräckroman för dig?
C/M: Är det en skräckroman? Jag brukar ju ofta drömma mardrömmar om att träffa mig själv, att se mig själv. Jag tror att det handlar om när det inte funkar längre, de vanliga lagarna för verkligheten.
Loka: Det är ju så det är i filmen Hyresgästen, att han ser sig själv genom fönstret. Det tycker jag är en av de värsta scenerna.
C/M: En fruktansvärt hemsk scen.
Loka: Det är liksom inte ett direkt hot, som man kan bekämpa, utan bara något som blivit riktigt fel. Det är det som är så läskigt.

Carl-Michael tapetserar på vinden. Eller är det en dubbelgångare?

Loka: Nästa fråga. Du är i skogen…
C/M: Vad är det här? Är det ett psyktest från CIA för att bryta ner mig?
Loka: Nej, det är som i Blade Runner.
C/M: Det finns väl ingen skog i Blade Runner? Aha, du menar testet i början av filmen.
Loka: Du går i skogen, någonstans du aldrig varit förut. En glänta öppnar sig och där ligger dina drömmars ödehus. Vad skulle det vara för slags hus?
C/M: Ett torn. Ett torn som var lika högt som sin källare, och så en spiraltrappa.
Loka: Vad skulle finns i källaren?
C/M: En ingång till underjorden, med en underjordisk himmel.
Loka: Och högst upp då?
C/M: En balkong.

Loka: Finns det någonting i Hungerhuset som du känner igen från din egen barndom? Eller kanske något som faktiskt är inspirerat av din egen barndom?
C/M: Kanske att vilja gå in i konstiga hus. Att undersöka. Den där nyfikenheten. Och så hatet mot människor som hon (Elsa, reds anm.) har. Alla vidriga vuxna som är töntiga och idiotiska.

Loka: Vad var du rädd för när du var liten? Var du mörkrädd?
C/M: Jag var rädd för getingar. Och döden. Det var mest det.

Loka: Jag har ju fortfarande inte frågat vilken som är din favoritsplatterscen. Vilken är det?
C/M: Jag kan visa den på You tube. Har du sett Braindead?
Loka: Nej.

(Här är länken!)

 Braindead. Med gräsklipparen som vapen.

C/M: Det är Peter Jackson som har gjort den, du vet han som gjort Sagan om ringen?
Loka: Han har gjort Svarta änglar också, som jag gillar.
C/M: Jag brukar tänka att jag är som han i filmen. När jag är ute på stan bland alla människor.
Loka: Ja... vi har ju också en gräsklippare.

 Vi avslutar med en bild från inspelningen av kortfilmen Missfostrad av Alexi Carpentieri, 

där Carl-Michael spelade huvudrollen.

Intervjuad av DN

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Jag och Matilda Ruta (Tummelisa eller Den andra vildmarken) har precis blivit fotade och intervjuade om våra böcker. Fika fick vi också. Resultatet kan ni se på lördag i Dagens nyheter.

Två spökfilmstrailers

Inom det närmsta året släpps minst två spökfilmer att se fram emot. Jag hoppas förstås att någon av dem ska kunna mäta sig med mina favoriter i genren: The Others och Barnhemmet  (båda med knarrande dörrar i överflöd).

The Awakening kommer enligt Imdb visas 11 november 2011... i Irland. Förhoppningsvis kommer den till Sverige då också. Trailern är ganska utdragen. Man behöver absolut inte se mer än en minut av den för att förstå premisserna. Året är 1921 och en internatskola för pojkar har problem med spöken. En kvinna från London får uppdraget att utreda den naturliga förklaringen bakom spökerierna. Det är grå och dimmig engelsk landsbyggd, det är stora salar och tomma korridorer, och det är ett barnspöke som bara skymtar förbi. Ja, det ser lovande ut faktiskt.

The Woman in Black
Daniel Radcliffe (Harry Potter) är tydligen vuxen nu, och han ligger inte på latsidan. I den här filmen är han en advokat som ska ta hand om dödsboet efter en enstöring i ett mystiskt hus. Filmen är baserad på boken med samma namn av Susan Hill. Jag läste den förra året och tyckte att den var okej men inte mycket mer. Det som var bokens behållning var dock det som lämpar sig för filmmediet: miljön. Historien utspelar sig i ett stort hus på en ö utanför en liten by. När det är ebb går det att nå huset med häst och vagn. Då färdas man naturligvis genom en tung dimma. Vid flod ligger huset isolerat, och har bara sällskap av en överväxt kyrkogård. Trailern är är fin och känns genomtänkt. Den visar varken för mycket eller för lite. I mars 2012 kommer filmen till Sverige.

Kalendarium

 Under de kommande veckorna har vi evenemang inplanerade i Sveriges tre största städer!

18 oktober, Göteborg: Carl-Michael Edenborg signerar på Sf-bokhandeln i Göteborg. Carl-Michael pratar med Lovecraft-redaktören Martin Andersson om HP Lovecrafts Skräcknoveller och om Hungerhuset.

 

 Två böcker, en utställning.

28-29 oktober, Malmö: Den mystiska skogen. Loka Kanarp och Matilda Ruta ställer ut serieoriginal från sina respektive böcker Hungerhuset och Tummelisa eller den andra vildmarken. Vernissage 28 oktober klockan 18.00. Alla författarna kommer finnas på plats för att mingla och signera böcker. Välkommen till en prunkande miljö och läskig stillhet på Loftet, Hedmanska gården!
(1 november - 13 november visas utställningen på Form/Design Center, Hedmanska gården.)
Arrangörer: Kolik förlag och I seriernas värld

Loka Kanarp, Lina Neidestam och Matilda Ruta på 

Seriescenen på bokmässan.

29 oktober, Malmö: Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg signerar Hungerhuset på Sf-bokhandeln i Malmö kl 14.00. Välkomna till Storgatan 41.

3 november Filmquiz på Cinemateket, Stockholm: Mitt i de mest ruskiga Halloweentider presenterar Cinemateket i samarbete med Utopi Magasin ett skräckfilmsquiz.

Hungerhuset - hur det började

 Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Stanna alla klockor och Agnes Cecilia - två favoriter.

Som barn älskade jag spökhistorier. Hemma och i skolan berättade vi historier som Gröna handen, Onda dockan ”En galning har rymt från ett mentalsjukhus” eller hittade på egna historier. Vi lekte anden i glaset och Svarta madam. 

 Fråga aldrig anden om döden.

Jag gick ofta till ungdomsavdelningen på stadsbiblioteket i Stockholm för att se om de fått in några nya spökhistoriesamlingar.  När jag sov över hos min kompis Kim fick hennes mamma eller mormor rycka in och läsa högt. Senare gick vi till videobutiken och hyrde Carrie och En amerikansk varulv i London.

  I och med att jag och Carl-Michael gjorde Hungerhuset fick jag chansen att skriva och teckna i mina bästa genrer: vardagsrealism och relationstrassel kombinerat med knarrande dörrar-skräck.

 

 Inte lika hungrigt som Hungerhuset.

Alltihop började en vinterdag då jag och Carl-Michael tog en promenad på isen på sjön Hillingen nära vår stuga. Jag bad Carl-Michael hitta på en historia om några barn som hittar ett ödehus, och han berättade historien som skulle komma att bli Hungerhuset. När vi kom hem skrev jag ner allt och hittade på egna scener. Sen dess har historien utvecklats. Vi har skrivit i stugan, på caféer och på tåg genom Europa. 

 

Det är på tåget det händer.

Våra berättarstilar och ord har blandats så att jag själv inte vet precis vem som har skrivit vad. När jag har tecknat har Carl-Michael kommit med idéer på bildlösningar och sidupplägg.

En serieroman föds.

Vi har tittat en del på film för inspiration, bland annat har vi sett The Others, Nightmare on Elm Street och Huset som Gud glömde (som skrämde livet ur mig). 

 Redan under förtexterna var jag rädd.

Men oftast när jag velat förklara hur jag menar med en scen har jag sagt ”du vet i Indiana Jones II…” De tre första Indiana Jones-filmerna har vi sett så många gånger att vi båda kan referera till dem.  

Min bästa film.

Att teckna Hungerhuset tog ungefär ett år. Det var ett hårt och roligt arbete. Jag har lärt mig mycket på vägen, både när det gäller berättande och tecknande. Nu när den är klar och finns i fysisk form känner jag mig lika stolt som en nybliven förälder. 

Ja, ni ser ju själva:

Hungerhuset – ett smakprov

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

 Nyfiken på Hungerhuset? Här kan du läsa ett utdrag ur boken:

Open publication - Free publishing - More news

Hungerhuset-signering i Göteborg

Vill du få ditt exemplar av Hungerhuset signerat av Carl-Michael Edenborg? Kom till Sf-bokhandeln på Östra Larmgatan på tisdag kl 17.00!

Carl-Michael kommer prata med Lovecraft-redaktören Martin Andersson om HP Lovecrafts Skräcknoveller och om vår bok Hungerhuset.  Här finns Facebook-eventet.

Välkommen in i Hungerhuset

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och Carl-Michael Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Hungerhuset är en spökhistoria om två föräldralösa systrar som smiter från fosterföräldrarnas fest och ger sig ut i skogen. Där väntar ett förfallet och obebott hus, som vill mätta sin skriande hunger med dessa två intet ont anande barn.

Jag heter Loka Kanarp och den här veckan gästbloggar jag om Hungerhuset. Det blir smakprov från serien, skisser, bakom kulisserna och tips!

En liten presentation av karaktärerna

Fredrike

Fredrike, eller Drike som hon kallas i familjen, är 8 år gammal. Att döma av hennes sovrum gillar hon Cheburashka (Drutten), kattungar samt glassar med ansikten. Fredrike skulle helst av allt vara med sin storasyster jämt. Hon är ofta den som är ängslig och rädd, men när det verkligen gäller är hon förvånansvärt handlingskraftig…

Elsa

12 år gammal och redan trött på allt. Framför allt är hon trött på fosterföräldrarna. Hon går runt i en gammal militärjacka (kanske för att reta Agneta). På Elsas vägg finns bland annat en bild av Daria från den tecknade tv-serien med samma namn. Det verkar som att hon läser serier också…

Agneta

Det bästa Agneta vet är att ha folk omkring sig och att vara i centrum. Hon är flickornas fostermor och gift med Magnus.

  
Huset

Huset ligger djupt inne i skogen. Ingen kommer dit och vägen har växt igen. Ändå verkar folk i trakten känna till Huset. Men, som Agneta säger, man pratar inte om det.

Redan i början av berättelsen konstateras det att huset är hungrigt och att det längtar och drömmer. Det har alltså ett rikt inre liv, och det besitter oanade krafter.

 Elsas och Fredrikes sovrum (klicka för större bild).

Praktikant i Kolikgrottan

Ohoj! Sedan drygt en och en halv vecka tillbaka och i några månader framöver har Kolik Förlags stockholmskontor och Utopi Magasin en egen praktikant, nämligen ingen mindre än undertecknad: David Olgarsson.
Kortfattat är jag journalist, serietecknare, illustratör och grafisk designer, ursprungligen från obygden i mellersta norrlands inland, men numer boende i Stockholm för studier och potentiellt arbete.

Utöver de kreativa sysslorna i form av layoutande, redigering, korrektur och tecknande har jag under Kolikgrottans tak även haft äran att få packa/stapla böcker, koka kaffe och posta kuvert/paket i rollen som allt-i-allo/springsjas. En blandning som hittills visat sig passa som handen i den metaforiska handsken.

För egen del försörjer jag mig för tillfället halvknapert som film/musikkrönikör/frilans åt dagstidningen Dagbladet i Sundsvall, men har under årens lopp också hunnit med att synas i bland annat tidningen Allt om Film/Cinema, Det Grymma Svärdet samt onlinezinen Babian och Devotion.
Driver på fritiden såväl fanzinet Hör Upp! som den västernorrländska Serieantologin Dimma, och publicerar regelbundet serier, teckningar och texter på min egen blogg.

Som idog konsument av nördkultur sedan barnsben är jag tämligen svag för dystopisk sci-fi, film noir, post-apokalysm, spaghettiwesterns, body horror från 80-talet, lågupplösta peka-klicka-äventyrsspel från 90-talet, genreöverskridande fiction, Charles Burns, Tintin, domedagsjazz och rysk propagandaestetik.

Gillar kort sagt att blanda högt och lågt, eskapism och vardagsrealism, arty och low-brow i någon slags bisarr symbios, och önskar att mer populärkultur kunde göra det emellanåt.

Med den presentationen ur vägen önskar jag er bloggläsare en fortsatt trevlig vecka, och återgår till att skrida till verket utan att synas här nere i Kolikgrottan. Lite grann som adeln.

//David

Även rymdmutanter måste hålla koll.

Hög av Serier-Anton ger: Topp 10 tecknade tv-serier

Hög av Serier börjar sin skriftliga färd längs det episka och eskapistiska landskap som är Utopibloggen med en Topp 10-lista av de bästa tecknade teve-serier som programledare Anton växte upp med.

10. Dungeons and Dragons
Barnanpassad tecknad serie grundad i Gygax och hans kumpaners klassiska rollspel. Jägaren, Barbaren, Krigaren, Magikern, Riddaren, Tjuven, Akrobaten och deras enhörning/maskot Uni kämpar mot ondskans makter. Lustigt att deras snälla och gulliga ledsagare kallades Dungeon Master, eftersom att de flesta Dungeon Masters/Spelledare är rätt otrevliga.

Bäst: Att Magikern Presto aldrig kan få fram rätt saker ur sin magiska hatt.




9. M.A.S.K.
Specialstyrkan M.A.S.K. kämpar för att hindra att V.E.N.O.M. får världsherravälde. Detta främst medelst speciella hjälmar och fordon som kunde ändra form. I dagens ljus känns det mest som en billig hybrid av mer framgångsrika serierna Transformers och GI Joe. Bättre som serietidning.

Bäst: Förkortningarnas okrönta konung. Mobile Armored Strike Kommand fungerar med lite god vilja, men Vicious Evil Network Of Mayhem kan vara det bästa skurkorganisationsnamnet till dags dato.



8. Dino-Riders
En serie som jag ärligt talat minns mest för dess leksaker, men de få gånger jag fick tag på ett avsnitt spelades det tills det gick sönder. Ondska vs godhet i tung duell, på dinosaurieryggar. Svårslaget koncept.

Bäst: Dinosaurierna, och nej jag bryr mig inte om att de är anakronistisk ihopfösta.


7. Earth-Worm Jim
Masken Jim kryper in i en hemlig rymddräkt som förvandlar honom till den hjältemodige Earth-Worm Jim. Seriens totala knäppighet kanaliseras i underbara skurkar som Evil the Cat, Psy-Crow, Bob the Killer Goldfish och Queen Slug-for-a-Butt. Existerar även som tv-spel.

Bäst: Professor Monkey-for-a-head som ibland tappar kontrollen, vänds uppochner och blir Monkey Professor-for-a-head.





6. Sharky and George
Undervattensdeckaren Sharky (rosa haj i fedora-hatt) och hans sidekick George (någon slags tropisk fisk) löser brott på havets botten. Redan som lågstadieunge hade jag problem med att förstå hur fysiken uppförde sig under vatten och hur bilarna verkligen fungerade.

Bäst: Titelsången är ofta det bästa med tecknade serier, men få slår "Sharky & George - the crime busters of the sea. Sharky & George - clear up any mystery".




5. Ghostbusters
Ska inte blandas ihop med den tecknade serien The Real Ghostbusters som förstås bygger på Ivan Reitmans film. Jake Kong, Eddie Spencer och Tracy the Gorilla jagar spöken med hjälp av diverse pratande skelettbaserad teknologi och en semi-intelligent bil vid namn Ghost Buggy. Hade ofta en moralisk läxa att lära ut som man på gott 80-talsmanér tog en liten stund efter avsnittet för att förklara,
med hjälp av Skelevision så klart.

Bäst: Slagropet "Let's Go Ghost Busters" sitter fortfarande fastnaglad i min ryggrad.


4. Diplodos
Dinosarurer från parallellvärlden Diplodorianrex kommer till vår värld för att skydda oss från den onde Santos. Färgglatt, roligt och oförargligt. Och franskt!

Bäst: Att Diplodos krafter i princip är förhärligade kontorsvaror. Tejp, hålslagare, sax, häftklamrar och såpbubblor räcker tydligen för att spöa ondskan.


3. Cyborg 009
En av mina första kontakter med den japanska animationskulturen. Långt innan jag visste vad Manga och Animé var för något njöt jag av de hemliga cyborgarna (sic) som försvarade vår värld. Observera att Cyborg 009 dykt upp i flera versioner och det är den andra vågen, som släpptes på 80-talet som jag kan rekommendera. 60- och 00-talsversionerna har jag inte sett.

Bäst: Min favorit är fortfarande Jet Link (Cyborg 002) som har jetskor och har varit ledare för det legendariska gänget Jets i New York.


2. Balatack
Det första VHS-band jag ägde var Balatack. Fem unga människor med olika typer av telepatiska krafter styr jätterobot mot andra jätterobotar, som i sin tur styrs av ett mystiskt ödlefolk. I princip alla röster görs av Peter Harrysson. Underbara storys med nästan exakt samma upplägg i varje avsnitt.

Bäst: Strandscenen där teamets klassclown Franco med sin röntgenblick för ett par flimrande bildrutor lyckas kringå snyggingen Yuris bikini. Vad ska man använda sina krafter till om man inte får spana på tjejer? Va? Unga pervon kunde med hjälp av tålamod och frame-by-frame-pausning ta del av härligheten.


1. Thundercats
De modiga kattkrigarna med Lion-O i spetsen är okrönt härskare bland de serier som jag följde som ung. När jag var liten var Tygra favoriten och jag konstruerade mer än en piska av sammanknutna hopprep. Att serien dessutom bara fanns på VHS-kassetter för hyrning och man bara fick hyra en kassett i taget när man var liten skapade ett band som är svårt att bryta. Idag är tyvärr de flesta avsnitten inte alls lika bra som de var när man var liten, framför allt är animationerna inte alls lika bra som man minns. Sån tur då att Cartoon Network sparkat igång en helt ny serie om Åskkattorna. Som dessutom är fantastiskt bra.

Bäst: Snarf. Den tjuriga gamla katten/amman som bara råkar i trubbel. Att han i
nyversionen inte pratar och gnäller är seriens enda riktigt stora misstag.

Hej Eskapist! med Hög av Serier-Anton

Anton är en av de medverkande på seriebloggen/podcasten Hög av Serier.

Anton, vad är din...


1. Bästa hjälte?
Wolverine. Liten, bitig, ettrig, tjurig, envis och alldeles, alldeles underbar.
För en pojke som alltid var minst var Logan en perfekt förebild.

2. Bästa hjältinna?
Tulip O'Hare från Preacher. Jag gråter när jag läser visa partier av Until the End
of the World och det är till stor del på grund av Tulip. Och efter det blir hon ju
bara bättre.

3. Bästa antagonist?
Rigmor/Rosalyn i Kalle och Hobbe. Aldrig har en barnvakt varit så elak, utan att
egentligen vara annat än en trött student som försöker få en jävligt jobbig unge
att gå och lägga sig. Det svenska namnet är förstås enormt mycket bättre än
originalnamnet.

Barnvakten - alla barns största antagonist.

4. Bästa best/monster?
Med risk för att bli för Preachercentrisk så väljer jag Proinsias Cassidy. Det
finns många bra vampyrer i världen, men ingen man på samma gång hatar och älskar
så mycket som den irländske skithögen. Och ingen kan argumentera mot att han är
ett utmärkt monster.

5. Senaste favoritfilm?
Såg om The Boat that Rocked nyligen och känslorna blossade upp igen. En närmast
perfekt kärleksförklaring till musiken. Jag är svag för ensemblefilmer och har
handling rätt långt ner på priolistan så för mig är det en perfekt film. När Chris
O'Dowd mimar till Lorraine Ellisons Stay With Me (Baby) kan jag inget annat än
både gråta och skratta på samma gång.

6. Senaste favoritbok?
Läser väldigt lite böcker med bara text i nuförtiden. Det senaste jag läste var
Terry Pratchetts I Shall Wear Midnight som jag förstås älskade. Jag har än så
länge inte läst en enda dålig Pratchett-bok.

7. Senaste favorittv-serie?
Just nu plöjer jag tredje säsongen av Fringe och längtar till första boxen av nya
Thundercats.. Men det bästa på tv är utan tvekan Sons of Anarchy. Ron Perlman och
Katey Sagal på tv varje vecka? Jag är med!

8. Senaste favoritspel?
Jag har utan att spelat en enda sekund av Catherine redan utsett det till mitt
favoritspel. Deckarklurande på dagarna, mardrömsplattformspussel på nätterna och
underbart vacker animé däremellan. Kan inte vara dåligt. Bland de analoga har jag
svårt att nej till ett parti Arkham Horror.

9. Bästa episka strid?
Jag kommer alltid tillbaka till duellerna. Det finns få saker som är så storslagna
som två kombatanter i intensiv slag- eller skottväxling. Och då finns det bara ett
svar: Inigo Montoya mot The Man in Black från Bleka dödens minut.

10. Bästa episka romans?
Michi och Ken'ichi i Osamu Tezukas Metropolis specifikt i Rintaros anime från 2001
är så där fånigt vacker.

11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?
Vill inte ha chans på någon annan än min flickvän, som är högst verklig!

12. Fiktiv figur du skulle vilja vara?
Muminpappan verkar ha ett rätt bra liv och ser bra ut i hatt. Dessutom kan ingen
neka till att Muminmamman är ett av serievärldens bästa kap.

Ett stiligt troll i hatt som man gärna vill vara.

13. Vilket är ditt fantastik-expertområde?
Den insomnade tv-kanalen The Childrens Channels utbud kan jag nog bättre än de
flesta.

14. Vilket är din bästa nördföda?
Min kära flickväns solbullar med glasyr och gult glurr är magiska!

15. Bästa fantastik-regissör?
Guillermo del Toro har trots många snedsteg (jag har Mimic i hyllan hemma) hållt
fantasyfanan högre än många andra utan att tappa bort sig i effekter och
svulstighet.

16. Bästa fantastik-författare?
Terry Pratchett.

17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär?
Eftersom att jag älskar posterdesign så måste jag säga Drew Struzan bland de
levande och Alphonse Mucha bland de hädangångna.

Klassisk poster-artwork av Drew Strazan från sci-fi-filmen Blade Runner.

18. Bästa fantastik-serietecknare?
Frank Cho.

19. Bästa eskapistiska barndomsminne?
Den sommar i slutet av 80-talet vi fick alla filmkanaler gratis för att vårt hus
var ett så kallat ”testhus” för den nya kabelteve-tekniken. FilmNet, TV1000, TCC
och alla andra underbara kanaler med timmar efter timmar med tecknade filmer. Jag
kan fortfarande komma på mig själv att nynna på Hannah Barbera-snuttar.

20. Värsta episka guilty pleasure?
Skäms inte för mina pleasures, men det är säkert många som skulle se ner på
Mupparna på Skattkammarön. Världens bästa film, alla kategorier.

//Anton, Hög av Serier

Tjuvtitt på nya Utopiomslaget!

Såhär på torsdagseftermiddagen bjuder vi på en tjuvtitt på omslaget till kommande numret av Utopi, som är tecknat av ingen mindre än Lina Neidestam! Numret kommer ut kring Halloween, därav färgvalen. 

Jag tänker inte på att det är en dystopi.

– Men dom mäter ju huvudet på folk, opererar om dom så dom ska verka ha ett annat ursprung! utropade min kollega förvånat när jag undrade hur hon kunde ha satt boken bland dystopierna. 

Att China Mountain Zhang av Maureen F McHugh skulle räknas som en dystopi borde jag väl ha förstått. Ändå måste jag erkänna att det knappt var något jag tänkt på när jag läste den. 

Istället tänkte jag, han är precis som jag! Vilket huvudpersonen inte alls är men det kändes så. Jag är nämligen inte en till hälften fejkad asiat som kämpar på som ingenjör i ett kommunistiskt USA. Men jag ska börja från början. Zhang, eller Rafel, eller Zhong Shan, är medelmåttan i ett postrevolutionärt amerika. Döpt dels efter en kinesisk revolutionär men också med ett namn som visar hans skamliga hemlighet, att han inte är 100% kinesisk. 

Här är det nämligen Kina som gäller. Den som inte är kinesisk hankar sig fram, eller gör som vår hjälte, har tvättade gener som gör att han ser kinesisk ut. Zhang är aldrig nöjd, gör aldrig riktigt så gott han kan utan går bakfull till jobbet efter att ha druckit öl med sin vän/älskare. Vad som än händer så spelar det ingen roll, han är alltid blasé och ändå aldrig osympatisk. 

Maureen F McHugh lyckas nämligen med det ovanliga att få mig att identifiera mig totalt med personerna i romanen. Och det gäller inte bara Zhang utan också de kvinnor som skildras runt honom, den avdankade militären på en av jordens kolonier ute i rymden, sport-drakflygaren som för en gångs skull lyckas engagera mig i en sport (misslyckat att den inte finns på riktigt...), den fula kinesiska fina flickan som blir vacker och våldtagen (här briljerar författaren totalt. Det här är en av de starkaste skildringar av sexuellt våld jag läst, utan att det är blodigt eller våldsamt, bara smutsigt och sorgligt). 

Det är det här som gör att jag inte tänker på att det är en dystopi, att det är av mindre vikt att de hänger på andra planeter, bearbetar material som inte finns, diskuterar politiska skeenden som inte ägt rum. Det är nämligen bara en kuliss för att beskriva homofobi, kärlek, kamp, trötthet, vänskap och allt annat som det är att vara människa. Det är helt enkelt så jävla bra.

//Siska Humlesjö,

Gästbloggare

Hej Eskapist! Med Siska Humlesjö

Siska Humlesjö har drivit Högsbo och Hisingens biblioteks kultiga bokblogg och skrivit för kultiga utgåvor som Galago och Världens Ende. Snart ska hon börja skriva för kultiga Utopibloggen, men först en rejäl enkät!

Siska Humlesjö, vad är din...

1. Bästa hjälte? 

Hade en gång sagt Fantomen men tycker numera att han är rätt lökig. Jag säger John Constantine.

2. Bästa hjältinna? 

Lauren Olamina Från Octavia E. Butlers Parable-serie. 

3. Bästa antagonist? 

Just nu, eftersom jag precis gett mig på att läsa X-men, måste jag säga att jag är imponerad av Cassandra Nova, så obehaglig!

Cassandra Nova, en ond spegelbild av Professor X.

4. Bästa best/monster? 

Helt klart slake-moths från China Meivilles Perdido street station. Alltså HU! Helt klart det äckligaste jag kan tänka mig. 

5. Senaste favoritfilm? 

Senast jag såg på bio, och som ledde till det nya X-menintresset var X-men First Class, så vi kör på den även om den inte fick mig helt knockad. 

6. Senaste favoritbok? 

Fortfarande äcklad av Svart tomtebloss av Marie Pommepuy, det är ett mycket gott betyg.

7. Senaste favorittv-serie? 

Senaste upptäckten var Supernatural. Så mycket fanfiction-skämt! Så mycket meta! Så mycket dålig skräckfilm! Och tyvärr så mycket sunkiga kvinnoroller. 

8. Senaste favoritspel? 

Fortfarande förälskad i Dominion. Fortfarande rätt kass på det.

Kortspel som fortfarande väcker kärlekskänslor.

9. Bästa episka strid? 

Skäms lite för detta men är totalt ointresserad av strider i bokform. Skummar alltid igenom. I filmväg går alla härslag hem. Älskar härslag på film! 

10. Bästa episka romans? 

Tycker oftast att romanser är onödiga. Kan komma på väldigt många sunkiga romanser. Samt äckliga sexscener. 

11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på? 

Ragged Robin från Invisibles. 

Ragged Robin.

12. Fiktiv figur du skulle vilja vara? 

Ragged Robin från Invisibles.

13. Vilket är ditt fantastik-expertområde? 

Feministisk science fiction. Speciellt dystopier. 

14. Vilket är din bästa nördföda? 

Mackor med honung. Det är aldrig för läskigt om man samtidigt äter honungsmackor. 

15. Bästa fantastik-regissör? 

Ridley Scotts Blade Runner är fortfarande det bästa jag sett så vi kör på honom. Trots hans senare pinsamheter.

16. Bästa fantastik-författare? 

Detta är en omöjlig fråga! Jag säger Octavia E Butler. Under protest. Och slänger sen in James Tiptree Jr. 

Octavia E. Butler, sci-fi-pionjär och banbrytare.

17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär? 

Den där ryska! Som illustrerade ryska folksagor. Vi hade dom på ryska när jag växte upp, förstod inte ett ord men blev ändå livrädd.

18. Bästa fantastik-serietecknare? 

En gång i tiden kunde jag alla serietecknare som någonsin tecknat Fantomen. Numera kan jag inte någon. Kan ni inte ha fler frågor om böcker istället? 

19. Bästa eskapistiska barndomsminne? 

Alla radioteatrar. Att som 6-åring höra den vuxna versionen av Tusen och en natt är både traumatiserande och underbart. 

20. Värsta episka guilty pleasure? 

Motsätter mig starkt guilty pleasures-konceptet. Är nöjd med det jag gillar.