Vägen var krokig, men jag hittade hit till slut!

Som barn var jag intresserad av serier på ett sätt som jag antar var ganska vanligt i den åldern: jag slukade allt som kom i min väg. Skillnaden mellan mig och många andra är att det inte slutade bara för att jag växte upp. Det som förändrades var snarare vilka serier jag intresserade mig för.

Jag minns så tydligt min fixering vid Kalle Anka-tidningarna som damp ner i brevlådan varje vecka och hur sönderlästa de var innan nästa nummer kom. Det var nästintill de enda serietidningarna jag kom i kontakt med fram tills dess att jag började på högstadiet.

Bizarro av Dan Piraro, min stora favorit från Larsson-tidningarna.

Nya människor betydde nya möjligheter att upptäcka nya intressen. Jag började läsa Spawn, Witchblade, Larsson, alla de där man vanligtvis hittade i även i butiker med mycket begränsat utbud av serier. I samma veva började jag spela rollspel i allt större utsträckning och snöade in mig på fantasyliteratur, ju mörkare desto bättre. Vampyrer och gotik skulle det vara, böckerna skulle matcha mina svepande svarta sammetskläder men serierna hängde inte riktigt med. Jag visste inte ens att det fanns serier som passade in i resten av min värld.

Jag år 1998. 2 sekunder senare brann jag naturligtvis upp. Jag var ju trots allt vampyr .

Det var först i gymnasiet jag hittade rätt. Jag hängde mycket på ett café i Uppsala som heter Genomfarten. Gothare, punkare, synthare, popsnören, vi var en ganska brokig skara unga alternativa människor som snurrade runt där. En Trocadero kostade en femma, en bit kladdkaka en tia. Där lärde jag känna Björn, som alltid drack rökig lapsang. Björn var ett par år äldre än mig (och det är han än idag, tro det eller ej) och kallades för gammelsyntharen av mina vänner, han gav mig något ovärderligt som jag aldrig kan vara tacksam nog för. Han gav mig Neil Gaiman.

Morpheus, också känd som Dream. Protagonisten i Neil Gaimans fantastiska serie Sandman.

Det var liksom där det började ordentligt. Genom Sandman hittade jag hem och upptäckte en helt ny värld. Jag är ganska säker på att jag skulle hittat dit förr eller senare även utan Björn som drack lapsang men det hade kunnat dröja flera år. Blotta tanken får mig att rysa. Vem hade jag varit idag om jag inte upptäckt den sidan av nördspektrat förrän flera år senare? 

Idag är jag i alla fall Sanna (jag misstänker att mitt namn hade varit detsamma vem jag än hade varit) och om allt går som det ska kommer jag att skriva några rader här lite då och då. Jag jobbar i huvudsak som biblioteksassistent men pysslar emellanåt med ett och annat på Science Fiction Bokhandeln i Stockholm. Jag läser skräck, science fiction och fantasy såväl i serieform som romanform. Jag spelar bräd- och rollspel. Jag handarbetar, knarkar TV-serier och snöar in mig på dataspel. Jag är allroundnörden, hear me roar.

Det var en ganska krokig väg från Kalle Anka till Utopi och vägen är kantad med en ganska bred blandning av serier, allt från Preacher till Fables. Hur såg din väg ut?

//Sanna