Utopi magasin nr 4 med robottema ute nu!

 

Det makalösa omslaget, tecknat av Elin Jonsson

 En dag innan nyårsafton kan jag stolt deklarera att Utopi magasin nr 4 officiellt är UTE. Numret kom ut till prenumeranterna för ett par veckor sedan, men eftersom nr 3 var så försenat har vi skjutit på kiosksläppet, så att den ska hinna sälja lite lösnummer.

Utopi magasin nr 4 är alltså ett samarbete med Matador Produktion, som skapat Svt-serien Äkta människor, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men där det finns robotar! Robotarna ser i stort sätt ut som människor och finns överallt i samhället, som hemhjälp, arbetare, älskare osv. I Utopi lät vi våra tecknare spekulera fritt utifrån denna värld och skapa sina egna historier, med hisnande resultat.

Spring nu genast iväg till kioskerna och införskaffa ert exemplar av denna fantastiska tidskrift eller passa på att skriva upp er på vårt fina julerbjudande innan det går ut imorgon.

//Fabian

Oblivion High i Dagens Nyheter

Näcken börjar högstadiet i Upplands Väsby.

Ms Mandu, mangaduon bestående av Nina von Rüdiger och Johanna Koljonen berättar i en  DN-artikel om sin seriebok Oblivion High, som kommer på Kolik förlag i feburari. Från förläggarhållet kan jag avslöja att Nina i detta nu låter stålpennan glöda över pappret medan hon jobbar på de sista sidorna av boken. Sen återstår bara en symfoni i raster och en halv miljon andra små guldkorn som ska falla på plats innan mästerverket går på tryck i mitten av januari.

/Fabian

Fantasyvitaminer i vintermörkret

 Frukost till det vackra ansiktet.

Om ni vill ha en skön  bildinjektion i det här halvruttna klimatskadade skämtet till vinter så ska ni surfa in på denna LÄNK till Naomi Nowaks psykedeliska fanatsyscrapbooking till tumblr-blogg. Bon apetit.

Julbokmarknad ikväll på Café Sodom

Kom på Julbokmarkand på Café Sodom nu ikväll, och köp finfina signerade julklappsböcker till dina vänner och fiender.
Tid: 19-21
Plats: Café Sodom, Bellmansgatan 26 i Stockholm, T-bana Mariatorget
Medverkande bokförlag: Etc, Kolik, Vertigo och Sfinx förlag

Vi ses
/Fabian

Seriesamtal på Hallongrottan i kväll!

I kväll möts höstens hetaste serieskapare i ett samtal lett av serieentusiasten Bitte Andersson. På Hallongrottan träffar du LOKA KANARP och CARL-MICHAEL EDENBORG, skaparna av den kusliga serieromanen Hungerhuset, och MATILDA RUTA, skaparen av Tummelisa - eller den andra vildmarken. Det blir ett samtal om skapande, skräck, och om hur skogen påverkar oss.
Glögg och våfflor samt bokförsäljning och signering på plats!

Hallongrottan, Bergsundsgatan 25
Klockan 19.00 - 21.00
Kostnad: GRATIS med frivillig stödpeng till Hallongrottans eviga liv!

Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg har tillsammans skapat Hungerhuset. En historia om systerskapets närhet och fiendeskap, men också en skrämmande historia om ett ödehus djupt inne i skogen.

Presscitat om Hungerhuset:

"Berättelsen lånar element och klassiska attribut från såväl skräckfilm som muntliga spökberättelser, och stämningen är verkligen kuslig! Husen är hemsökta, människor återuppstår från de döda och djuren i naturen känns mystiskt uppskruvade. Lägg därtill en både poetisk och dystopisk voiceover-röst som kallar från andra sidan så förstår ni ungefär vart det barkar." Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

"Den gul/ljusorangea färgläggningen, Kanarps flödande linjer och de suggestiva och rakt igenom vackra teckningarna passar som hand i handske till Edenborgs känsliga manus." Shazam

Matilda Ruta är skaparen av Tummelisa – eller den andra vildmarken, en grafisk roman där Ruta ger Tummelisa vidare handlingsutrymme än hon någonsin tidigare haft.

Presscitat om Tummelisa - eller den andra vildmarken:

"Befriad från flickrollen, omplacerad i en manlig äventyrshjältes berättarram är hon här en svartklädd, dragking, en stridsberedd  överlevare som vet att våld löser alla problem. I alla fall i vildmarken." Liv Beckström, Kommunalarbetaren 5/5 


"Det finns bara en sak jag kan säga (och mitt ordförråd är uppenbarligen så dåligt att jag måste svära): Det här är fan det finaste jag läst på länge! Mitt sagolikt morbida hjärta klappar för Tummelisa, för hennes kamp och för alla dem hon går i täten för." Anna Nygren, Dagensbok.com

Julmarknad i Skrapan i dag

Idag, söndag, medverkar Kolik förlag på julmarknaden Basar Under i Skrapan i Stockholm. Kom dit och skaffa en Utopi-prenumeration eller köp en signerad bok till bokbordspris! Loka Kanarp signerar Hungerhuset och Pärlor och patroner. Kim W Anderson signerar Love Hurts. Julmarknaden pågår klockan 12-18. Förutom serier finns det secondhandkläder, handgjorda smycken, kitchgrejer, barnkläder mm!

Serieteket & Kolik förlag presenterar: Skräcken i skogen!

Nu på söndag den 4 dec är det en högtidsstund för alla er som inte kan få nog av höstig skräckstämning och serier - Serieteket anordnar i samarbete med Kolik förlag Skräcken i Skogen - en temakväll på Kulturhuset där Koliks förläggare Fabian Göranson diskuterar med serieskaparna LOKA KANARP (som skapat rysaren ”Hungerhuset” tillsammans med Carl-Michael Edenborg) och MATILDA RUTA (upphovskvinna till ”Tummelisa eller Den andra vildmarken”) om fantastik i serieform och varför Skräcken huserar i Skogen.
Fri entré, samt bokförsäljning och signering på plats!

Officiell webbplats: http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=40828
Facebookevent: https://www.facebook.com/event.php?eid=206635749411580

Väl mött!

Feltryck i Utopi #3

Vi har upptäckt att det dessvärre blivit ett smärre tryckfel på en av sidorna i några av de utskickade Utopitidningarna. Vi beklagar givetvis detta och lägger därför upp den feltryckta sidan från Nancy Peñas "Tea Party" såsom den ska vara här på bloggen istället, som plåster på såren:

Utopi magasin presenterar: Sci-fi-impro!

I samarbete med Improvisation & co bjuder Utopi magasin in till en improföreställning med science fiction-tema - en DVD-upplevelse med extramaterial och TV-spel.

Efter föreställningen blir det barhäng och bokbord, där våra tecknare signerar böcker att ge bort i julklapp till andra eller sig själv!

Impron börjar 19.00, så se till att komma i tid!
Inträde: 90:-

Varmt välkommen, live long and prosper och må kraften vara med er!
(För mer info, se gärna vårt Facebook-event samt Improvisation & Co:s hemsida)

Utopi nr 3 från tryck!

Lina Neidestam håller i ett provtryck av nummer tre.

Att göra en tidning tar tid! Tanken var att Utopi magasin nummer tre skulle ha kommit ut till bokmässan, men alla led i processen har tagit längre tid än väntat. Men nu är den snart här, den 16 eller 17 november anländer tidningen till Sverige, och kommer skeppas vidare till prenumeranter, kiosker och andra distributörer. Vi tackar för ert oändliga tålamod och hoppas att ni blir lika nöjda med resultatet som vi.

Förhoppningsvis kommer Utopi nummer 4 att bli mindre försenat, i skrivandets stund sitter vår tappre praktikant David och filar på de sista detaljerna. Förhoppningsvis ska indesignfilerna omvandlas till pdf-er nu under eftermiddagen, för att sedan laddas upp till vårt utmärkta (men något långsamma) ungerska tryckeri.

//Fabian

Utopi drar till Uppsala!

Bauer som balsam för själen.

Imorgon lördag kommer Utopi magasin vara på plats i Uppsala, där Uppsalafandom bjuder till Science Fiction och Fantasydag. Vi kommer ha ett bokbord och kl 16:00 ska Lisa Medin, Elin Fahlstedt och Fabian Göranson äntra scenen och prata om serier, manga, science fiction och utopier.

Läs mer om programmet HÄR.


//Fabian

Kom på filmquiz ikväll på cinemateket!

Debutbar på Stadsbiblioteket ikväll!

Glöm inte att komma till Stockholms Stadsbibliotek ikväll och titta på Matilda Ruta, Elin Fahlstedt och en massa andra spännande seriedebutanter! Börjar kl 18, t-bana rådmansgatan osv.

vi ses!

/Fabian

Smålandsposten superpepp på Hungerhuset

Idag utnämner Smålandsposten Hungerhuset till årets bästa serie(bok) hittills. Läs hela recensionen HÄR.

Jonas Thente skriver om två bra seriemagasin

Orgie i eskapism!

DN:s Jonas Thente skriver om Utopi och Galago i en krönika, läs den här!

"Have a sexy little Halloween"

Ni måste se den här halloween-serien av Jilian Tamaki! Läs hela på hennes blogg. Obs rolig!

Vi ses i Malmö

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Träffa oss i Malmö! 

Nästa fredag, den 28 oktober, beger vi oss till Malmö för att vara med på seriefestivalen I seriernas värld. Jag och Matilda Ruta ställer ut våra serieoriginal på Loftet, Hedmanska gården. Vernissage den 28 oktober kl 18.00. Här är facebook-eventet.

Den 29 oktober medverkar jag och Carl-Michael på SF-bokhandelns födelsedagsfirande. Förutom signeringar av oss, Dennis Gustafsson och Peter Madsen kommer det också bli hemliga give aways samt rabatter till de som klär ut sig enligt halloweens alla regler! På SF-bokhandelns blogg står allt du behöver veta.

Vi ses!

C/M intervjuar Loka

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

I dag bjuder vi på ett blogginlägg av Carl-Michael Edenborg.

Det är min tur att intervjua min hustru och kollega Loka Kanarp sedan hon skärskådat mitt inre igår. Medan brasan sprakar och vedspisen glimmar röd försöker jag förstå hennes kärlek till spöken.

– Vilket är ditt favoritspöke?

Ring-häxan, hon är bra. Dels för att hon är ett barn, och de är de läskigaste spökena, dels för att hon är ond och vägrar ge sig. Vanliga spöken sticker när de är klara, hon blir aldrig klar.

– Varför gillar du spöken men inte monster?

Monster är inte övernaturliga, de är mer som sagofigurer, troll. Eller? De är inte från en annan värld. Spöken är från de dödas värld. Troll bor i skogen, och monster kan man stöta på lite var som helst, de är inte andar utan fysiska varelser. Monster är inte tillräckligt mystiska. Fast jag kan gilla vissa. Fast jag kommer inte på nåt just nu. Jag är inte så rädd för monster. Spöken är mer sofistikerade. Alien, till exempel, är ett bra monster. För den figuren syns inte så mycket i filmen, hotet blir mer psykologiskt än fysiskt.

– Varför tycker du om att bli skrämd?

Egentligen gillar jag inte det. Jag gillar inte att åka berg- och dalbana, det skulle vara fruktansvärt läskigt, det skulle jag aldrig åka, eller fritt fall. Men jag gillar mys-rys. Jag vill bara vara rädd under filmens eller bokens gång. Jag ser det lite som ett experiment: hur långt kan den här kulturformen påverka mig? Jag gillar framför allt när det är något som inom fiktionen blir läskigt, men som kanske inte annars skulle vara det. Typ att bli jätterädd för en rullstol som rullar av sig själv. Egentligen är det fånigt, men den här filmen har fått mig att känna så här, det är ju fantastiskt. Det är storheten i mänsklighetens kultur. Fast jag blir rädd av filmer med terror och uppskurna ögon, men sådana tycker jag inte alls om, sådant blir jag rädd av på riktigt. Då blir man rädd på fel sätt.

– Tror du på spöken?

Nej.

– Tror du på själen?

Nej.

– Varför tror du att det finns människor som tror på spöken?

Jag är uppfostrad i ett fundamentalistiskt ateistiskt hem, så jag kan inte relatera. Det är väl deras psyken som hittar på saker, som när man blir paranoid t ex.

– Varför hänger barn och spöken så ofta ihop?

Som barn har man svårare att skilja verklighet och dröm eller dikt, så där passar tron på spöken väldigt bra. Jag trodde nog lite grann på spöken när jag var liten, eller försökte tro, jag önskade lite grann att det skulle finnas spöken, försökte övertala mig att tro på dem, det skulle vara spännande.

Bloggarna tycker till om Hungerhuset

"Boken är inte bara vacker och snyggt tecknad, den lever och sprakar i sin gestaltning, människorna vi möter är kött och blod. Skaffa dig årets vackraste omslag och få en spökhistoria som lever upp till namnet på köpet."
Stefans Serieblogg

"...resultatet är både en lyckad spökhistoria och en känsligt skildrad serie om två flickors sorg över sin moders död."
Simon säger
 
"Hungerhuset är en snyggt och stilrent ritad, läskig, spännande och snabbläst skräckserie."
Elin på bokbloggen Gummistövlar

"En pärla till bok, som är en ren njutning att läsa!"
Sagor från Kalle

Loka intervjuar C/M

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Foto: Märta Thisner

Carl-Michael Edenborg är min make och medförfattare till Hungerhuset. Han är även känd som förläggare på Vertigo förlag, en av delägarna bakom Café Sodom och som representant för författarpseudonymen Gunnar Blå. När han inte skriver seriemanus filar han på sin stora roman om tonsättaren Händel, som kommer ut på Natur och kultur nästa år.

Loka: Okej, första frågan. Du är i stugan och hör ett mystiskt ljud från vinden, som att någon eller något är där uppe. Du går upp för att titta. När du öppnar vindsdörren - vad ser du? Vad skulle vara det läskigaste?
C/M: Jag tror det läskigaste skulle vara om jag träffade mig själv. Om jag var där uppe.
Loka: Så Dostojevskijs Dubbelgångaren är alltså en skräckroman för dig?
C/M: Är det en skräckroman? Jag brukar ju ofta drömma mardrömmar om att träffa mig själv, att se mig själv. Jag tror att det handlar om när det inte funkar längre, de vanliga lagarna för verkligheten.
Loka: Det är ju så det är i filmen Hyresgästen, att han ser sig själv genom fönstret. Det tycker jag är en av de värsta scenerna.
C/M: En fruktansvärt hemsk scen.
Loka: Det är liksom inte ett direkt hot, som man kan bekämpa, utan bara något som blivit riktigt fel. Det är det som är så läskigt.

Carl-Michael tapetserar på vinden. Eller är det en dubbelgångare?

Loka: Nästa fråga. Du är i skogen…
C/M: Vad är det här? Är det ett psyktest från CIA för att bryta ner mig?
Loka: Nej, det är som i Blade Runner.
C/M: Det finns väl ingen skog i Blade Runner? Aha, du menar testet i början av filmen.
Loka: Du går i skogen, någonstans du aldrig varit förut. En glänta öppnar sig och där ligger dina drömmars ödehus. Vad skulle det vara för slags hus?
C/M: Ett torn. Ett torn som var lika högt som sin källare, och så en spiraltrappa.
Loka: Vad skulle finns i källaren?
C/M: En ingång till underjorden, med en underjordisk himmel.
Loka: Och högst upp då?
C/M: En balkong.

Loka: Finns det någonting i Hungerhuset som du känner igen från din egen barndom? Eller kanske något som faktiskt är inspirerat av din egen barndom?
C/M: Kanske att vilja gå in i konstiga hus. Att undersöka. Den där nyfikenheten. Och så hatet mot människor som hon (Elsa, reds anm.) har. Alla vidriga vuxna som är töntiga och idiotiska.

Loka: Vad var du rädd för när du var liten? Var du mörkrädd?
C/M: Jag var rädd för getingar. Och döden. Det var mest det.

Loka: Jag har ju fortfarande inte frågat vilken som är din favoritsplatterscen. Vilken är det?
C/M: Jag kan visa den på You tube. Har du sett Braindead?
Loka: Nej.

(Här är länken!)

 Braindead. Med gräsklipparen som vapen.

C/M: Det är Peter Jackson som har gjort den, du vet han som gjort Sagan om ringen?
Loka: Han har gjort Svarta änglar också, som jag gillar.
C/M: Jag brukar tänka att jag är som han i filmen. När jag är ute på stan bland alla människor.
Loka: Ja... vi har ju också en gräsklippare.

 Vi avslutar med en bild från inspelningen av kortfilmen Missfostrad av Alexi Carpentieri, 

där Carl-Michael spelade huvudrollen.

Intervjuad av DN

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Jag och Matilda Ruta (Tummelisa eller Den andra vildmarken) har precis blivit fotade och intervjuade om våra böcker. Fika fick vi också. Resultatet kan ni se på lördag i Dagens nyheter.

Två spökfilmstrailers

Inom det närmsta året släpps minst två spökfilmer att se fram emot. Jag hoppas förstås att någon av dem ska kunna mäta sig med mina favoriter i genren: The Others och Barnhemmet  (båda med knarrande dörrar i överflöd).

The Awakening kommer enligt Imdb visas 11 november 2011... i Irland. Förhoppningsvis kommer den till Sverige då också. Trailern är ganska utdragen. Man behöver absolut inte se mer än en minut av den för att förstå premisserna. Året är 1921 och en internatskola för pojkar har problem med spöken. En kvinna från London får uppdraget att utreda den naturliga förklaringen bakom spökerierna. Det är grå och dimmig engelsk landsbyggd, det är stora salar och tomma korridorer, och det är ett barnspöke som bara skymtar förbi. Ja, det ser lovande ut faktiskt.

The Woman in Black
Daniel Radcliffe (Harry Potter) är tydligen vuxen nu, och han ligger inte på latsidan. I den här filmen är han en advokat som ska ta hand om dödsboet efter en enstöring i ett mystiskt hus. Filmen är baserad på boken med samma namn av Susan Hill. Jag läste den förra året och tyckte att den var okej men inte mycket mer. Det som var bokens behållning var dock det som lämpar sig för filmmediet: miljön. Historien utspelar sig i ett stort hus på en ö utanför en liten by. När det är ebb går det att nå huset med häst och vagn. Då färdas man naturligvis genom en tung dimma. Vid flod ligger huset isolerat, och har bara sällskap av en överväxt kyrkogård. Trailern är är fin och känns genomtänkt. Den visar varken för mycket eller för lite. I mars 2012 kommer filmen till Sverige.

Kalendarium

 Under de kommande veckorna har vi evenemang inplanerade i Sveriges tre största städer!

18 oktober, Göteborg: Carl-Michael Edenborg signerar på Sf-bokhandeln i Göteborg. Carl-Michael pratar med Lovecraft-redaktören Martin Andersson om HP Lovecrafts Skräcknoveller och om Hungerhuset.

 

 Två böcker, en utställning.

28-29 oktober, Malmö: Den mystiska skogen. Loka Kanarp och Matilda Ruta ställer ut serieoriginal från sina respektive böcker Hungerhuset och Tummelisa eller den andra vildmarken. Vernissage 28 oktober klockan 18.00. Alla författarna kommer finnas på plats för att mingla och signera böcker. Välkommen till en prunkande miljö och läskig stillhet på Loftet, Hedmanska gården!
(1 november - 13 november visas utställningen på Form/Design Center, Hedmanska gården.)
Arrangörer: Kolik förlag och I seriernas värld

Loka Kanarp, Lina Neidestam och Matilda Ruta på 

Seriescenen på bokmässan.

29 oktober, Malmö: Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg signerar Hungerhuset på Sf-bokhandeln i Malmö kl 14.00. Välkomna till Storgatan 41.

3 november Filmquiz på Cinemateket, Stockholm: Mitt i de mest ruskiga Halloweentider presenterar Cinemateket i samarbete med Utopi Magasin ett skräckfilmsquiz.

Hungerhuset - hur det började

 Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Stanna alla klockor och Agnes Cecilia - två favoriter.

Som barn älskade jag spökhistorier. Hemma och i skolan berättade vi historier som Gröna handen, Onda dockan ”En galning har rymt från ett mentalsjukhus” eller hittade på egna historier. Vi lekte anden i glaset och Svarta madam. 

 Fråga aldrig anden om döden.

Jag gick ofta till ungdomsavdelningen på stadsbiblioteket i Stockholm för att se om de fått in några nya spökhistoriesamlingar.  När jag sov över hos min kompis Kim fick hennes mamma eller mormor rycka in och läsa högt. Senare gick vi till videobutiken och hyrde Carrie och En amerikansk varulv i London.

  I och med att jag och Carl-Michael gjorde Hungerhuset fick jag chansen att skriva och teckna i mina bästa genrer: vardagsrealism och relationstrassel kombinerat med knarrande dörrar-skräck.

 

 Inte lika hungrigt som Hungerhuset.

Alltihop började en vinterdag då jag och Carl-Michael tog en promenad på isen på sjön Hillingen nära vår stuga. Jag bad Carl-Michael hitta på en historia om några barn som hittar ett ödehus, och han berättade historien som skulle komma att bli Hungerhuset. När vi kom hem skrev jag ner allt och hittade på egna scener. Sen dess har historien utvecklats. Vi har skrivit i stugan, på caféer och på tåg genom Europa. 

 

Det är på tåget det händer.

Våra berättarstilar och ord har blandats så att jag själv inte vet precis vem som har skrivit vad. När jag har tecknat har Carl-Michael kommit med idéer på bildlösningar och sidupplägg.

En serieroman föds.

Vi har tittat en del på film för inspiration, bland annat har vi sett The Others, Nightmare on Elm Street och Huset som Gud glömde (som skrämde livet ur mig). 

 Redan under förtexterna var jag rädd.

Men oftast när jag velat förklara hur jag menar med en scen har jag sagt ”du vet i Indiana Jones II…” De tre första Indiana Jones-filmerna har vi sett så många gånger att vi båda kan referera till dem.  

Min bästa film.

Att teckna Hungerhuset tog ungefär ett år. Det var ett hårt och roligt arbete. Jag har lärt mig mycket på vägen, både när det gäller berättande och tecknande. Nu när den är klar och finns i fysisk form känner jag mig lika stolt som en nybliven förälder. 

Ja, ni ser ju själva:

Hungerhuset – ett smakprov

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

 Nyfiken på Hungerhuset? Här kan du läsa ett utdrag ur boken:

Open publication - Free publishing - More news

Hungerhuset-signering i Göteborg

Vill du få ditt exemplar av Hungerhuset signerat av Carl-Michael Edenborg? Kom till Sf-bokhandeln på Östra Larmgatan på tisdag kl 17.00!

Carl-Michael kommer prata med Lovecraft-redaktören Martin Andersson om HP Lovecrafts Skräcknoveller och om vår bok Hungerhuset.  Här finns Facebook-eventet.

Välkommen in i Hungerhuset

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och Carl-Michael Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Hungerhuset är en spökhistoria om två föräldralösa systrar som smiter från fosterföräldrarnas fest och ger sig ut i skogen. Där väntar ett förfallet och obebott hus, som vill mätta sin skriande hunger med dessa två intet ont anande barn.

Jag heter Loka Kanarp och den här veckan gästbloggar jag om Hungerhuset. Det blir smakprov från serien, skisser, bakom kulisserna och tips!

En liten presentation av karaktärerna

Fredrike

Fredrike, eller Drike som hon kallas i familjen, är 8 år gammal. Att döma av hennes sovrum gillar hon Cheburashka (Drutten), kattungar samt glassar med ansikten. Fredrike skulle helst av allt vara med sin storasyster jämt. Hon är ofta den som är ängslig och rädd, men när det verkligen gäller är hon förvånansvärt handlingskraftig…

Elsa

12 år gammal och redan trött på allt. Framför allt är hon trött på fosterföräldrarna. Hon går runt i en gammal militärjacka (kanske för att reta Agneta). På Elsas vägg finns bland annat en bild av Daria från den tecknade tv-serien med samma namn. Det verkar som att hon läser serier också…

Agneta

Det bästa Agneta vet är att ha folk omkring sig och att vara i centrum. Hon är flickornas fostermor och gift med Magnus.

  
Huset

Huset ligger djupt inne i skogen. Ingen kommer dit och vägen har växt igen. Ändå verkar folk i trakten känna till Huset. Men, som Agneta säger, man pratar inte om det.

Redan i början av berättelsen konstateras det att huset är hungrigt och att det längtar och drömmer. Det har alltså ett rikt inre liv, och det besitter oanade krafter.

 Elsas och Fredrikes sovrum (klicka för större bild).

Praktikant i Kolikgrottan

Ohoj! Sedan drygt en och en halv vecka tillbaka och i några månader framöver har Kolik Förlags stockholmskontor och Utopi Magasin en egen praktikant, nämligen ingen mindre än undertecknad: David Olgarsson.
Kortfattat är jag journalist, serietecknare, illustratör och grafisk designer, ursprungligen från obygden i mellersta norrlands inland, men numer boende i Stockholm för studier och potentiellt arbete.

Utöver de kreativa sysslorna i form av layoutande, redigering, korrektur och tecknande har jag under Kolikgrottans tak även haft äran att få packa/stapla böcker, koka kaffe och posta kuvert/paket i rollen som allt-i-allo/springsjas. En blandning som hittills visat sig passa som handen i den metaforiska handsken.

För egen del försörjer jag mig för tillfället halvknapert som film/musikkrönikör/frilans åt dagstidningen Dagbladet i Sundsvall, men har under årens lopp också hunnit med att synas i bland annat tidningen Allt om Film/Cinema, Det Grymma Svärdet samt onlinezinen Babian och Devotion.
Driver på fritiden såväl fanzinet Hör Upp! som den västernorrländska Serieantologin Dimma, och publicerar regelbundet serier, teckningar och texter på min egen blogg.

Som idog konsument av nördkultur sedan barnsben är jag tämligen svag för dystopisk sci-fi, film noir, post-apokalysm, spaghettiwesterns, body horror från 80-talet, lågupplösta peka-klicka-äventyrsspel från 90-talet, genreöverskridande fiction, Charles Burns, Tintin, domedagsjazz och rysk propagandaestetik.

Gillar kort sagt att blanda högt och lågt, eskapism och vardagsrealism, arty och low-brow i någon slags bisarr symbios, och önskar att mer populärkultur kunde göra det emellanåt.

Med den presentationen ur vägen önskar jag er bloggläsare en fortsatt trevlig vecka, och återgår till att skrida till verket utan att synas här nere i Kolikgrottan. Lite grann som adeln.

//David

Även rymdmutanter måste hålla koll.