Utopi

Releasefest för Dimma #2

2012-02-26T17:43:00.001-08:00

Hej Utopister!

Mellan den 26:e och 29:e april är det som vi redan tidigare nämnt och de flesta nog redan vet Stockholms Internationella Seriefestival på Kulturhuset, där både Kolik och Utopi givetvis kommer att finnas på plats med bokbord under mässdagarna lördag och söndag.

Men för er som vill ha ett serierelaterat evenemang redan från start så vill vi gärna tipsa om att serieantologin Dimma, tillsammans med alternativkultur-fanzinet Hör Upp! (som båda drivs av Utopis och Koliks formgivare David Olgarsson) kommer att ha en releasefest för sin andra volym med bokförsäljning, musik och seriemingel redan på torsdagen den 26:e, från kl. 18.00 på Brooklyn bar vid Hornstull.

I Dimma medverkar även den nyblivne Utopi-tecknaren Emil Maxén, vars hejdlösa rymdvikinga-serie kommer gå att läsa i nummer fem av Utopi som snart bör dyka upp från tryckeriet. Som om det inte vore nog har han dessutom tecknat den fantastiska John Bauer-gone-spaghettiwestern-bilden på affischen här ovan!

Nordisk folkmystik i dunkelt motljus möter skitiga långrockar alá "Once upon a time in the West" - hur kan man motstå något sådant?

Mer info kan hittas på eventets Facebook-sida! Väl mött!

Vårens kalendarium

2012-02-22T06:28:00.000-08:00

Våren är mässornas, releasefesternas och signeringarnas förlovade tid. Det drar igång i slutet av februari, peakar med SIS (f d SPX) i slutet av april, tonar ner med Carlstad Comicon och tar ny fart med Uppcon, varpå sommaren är mangafestivalernas tid. Här är programmet så här långt, finns även udner fliken Kalendarium. Mer info kommer, så klart.

Lör 25 februari
Vad: Sigering med Kim W. Andersson
Var: Staffars Serier
När: 13:00 - 15:00
Länk: http://www.facebook.com/events/191697337605066/

Vad: Tecknade toner med Kim W. Andersson
Var: Serieteket i Kulturhuset
När: 15:30 - 16:30
Länk: http://www.facebook.com/events/319735988062723/

Ons 29 februari
Vad: Sci Fi-quiz
Var: Cinematieket på Filmhuset
När: 17:30
Länk: https://www.facebook.com/events/393996827282315/

Tor 1 mars
Vad: Releasefest Oblivion High och Alena
Var: Södra Teatern eller Morfar Ginkos
När: 19 - 23
Länk: http://www.facebook.com/events/192691934164083/?ref=ts

Lör 3 mars - sön 4 mars
Vad: Sf-mässan
Var: Malmö
När: ca 10 - 18 båda dagarna
Länk: http://www.propworld.nu/

Vad: Signering med Kim W. Andersson och Johanna Koljonen
Var: Sf-bokhandeln Malmö
När: 14:00 söndag
Länk: http://sfbok.se

Lör 17 mars
Vad: Sigenering Alena och Oblivion High
Var: Sf-bokhandeln Stockholm
När: 15:00
Länk: http://sfbok.se

Lör 31 mar - sön 1 april
Vad: Sf-mässan
Var: Göteborg
När: ca 10 - 18 båda dagarna
Länk: http://www.propworld.nu/

Vad: Textivalen
Var: Göteborg
När: ca 10-18 lördagen
länk: www.textivalen.se

Vad: Uppsala Comix
Var: Biografen Grand i Uppsala
När: söndag
http://www.facebook.com/uppsalacomix

Tor 26 - sön 29 april
Vad: Stockholms Internationella Seriefestival
Var: Kulturhuset i Stockholm
När: Bokbord lördag och söndag, mer info kommer
Länk: http://kulturhuset.stockholm.se/-/Kalender/20111/Serieteket/Stockholms-internationella-seriefestival/

Filmquiz på Cinemateket

2012-02-22T00:02:00.000-08:00

Den 29 februari, på självaste skottdagen, är det dags för uppföljaren till höstens superpopulära skräck-filmquiz. Med Karl Johnsson som kvällens elegante värld kastar vi oss ut bland stjärnor och planeter och testar nördkunskaperna i området science fiction-film från de senaste väldigt väldigt många åren.

Vi ses där!

//Fabian

Boktrailer för Alena!

2012-02-21T06:20:00.000-08:00

Nu är den äntligen klar - den flådiga boktrailern för Alena, och här kan ni se den i all sin glanst. Köp boken också som släppts till försäljning på nätet. Stort tack till Patrick Sobieski och Rasmus Wimby som skapat denna storslagna förening av filmkonsten och seriekonsten!

//Fabian

Hög av Serier presenterar: Vem vinner!

2012-02-21T06:18:00.000-08:00

Hej! Freddie från Hög av Serier här. Som serieläsare med smak för superhjältar kommer man förr eller senare hamna i en hetlevrad diskussion om vilken hjälte eller skurk som skulle vinna i en regelrätt fight. Detta är oundvikligt och kan leda till frustration, glädje och möjligtvis trasiga glasögon. För visst har väl du också undrat vad som händer när "The Unstoppable" Juggernaut möter "The Immovable" Blob? Är det inte så att Stålmannen egentligen är starkare än Hulk? Skulle inte Fantomen skjuta höftskynket av Tarzan under ett råkurr? (Och vem vet vad som händer sen?)

För att svara på dessa livsnödvändiga frågor har vi i Hög av Serier under 2011 skickat in fiktiva karaktärer i ringen för att under gladiatoriella former kämpa mot varandra för vårt höga nöjes skull. Vår roll har varit att spekulera kring strategier, vapen och list medan våra lyssnare har fått fälla domen i varje match via omröstning på nätet. Vi kallar denna ultimata form av intellektuell stimulans för ”Vem vinner!”. För Utopibloggens läsare kommer här ett kort sammandrag av 2011 års semifinaler och slutgiltiga final:

I den första semifinalen mötte Mike Mignolas kraftkarl Hellboy Stan Sakais samurajkanin Usagi Yojimbo. En överdimensionerad stennäve mötte ett elegant katana i en intensiv närstrid men i slutändan var det den rödhudade djävulspojken som stod som segrare. Usagi har ju tidigare kämpat mot både större och mäktigare fiender men Hellboy visade sig vara en allför seglivad motståndare, van att handskas med allsköns oknytt.

Den andra semifinalen bjöd på en mer cerebral kamp med Sandman alias Dream i ena ringhörnan och Fantastiska Fyrans matrona tillika primadonna The Invisible Woman i den andra. Hittills hade allas vår osynliga favoritdam vunnit sina matcher genom att kväva sina motståndare genom att klippa lufttillförseln med sina kraftfält (i alla fall enligt oss i Hög av Serier). Men på någon sätt lyckades Sandman undgå detta (han är ju en hal rackare) och vinna över Sue Richards. Kanske lånade han några knep av Freddy Krueger?

Så i den slutgiltiga finalen kom den den eteriske Sandman and stå mot den fysiske Hellboy i ultimata fighten, brains vs. brawn, yin vs. yang, Kirk vs. Spock!

Finalen blev en dimensionsöverskridande strid av mytologiska mått. Denna episka match visade sig vara extremt jämn och röstningen fick fortsätta i ett par extra veckor för att vi skulle kunna avgöra en klar segrare. Till slut var det Hellboy som gick hem med vinnarbältet, med en minimal vinstmarginal. De exakta detaljerna kring hans slutgiltiga triumf är omtvistade men antingen så var det The Right Hand of Doom som fick in en praktsmäll i en för tillfället fysiskt manifesterad Sandman, eller så kanske Dream of the Endless helt enkelt saknade den killer instinct som krävs av segraren i Vem vinner!

Vi i Hög av Serier ser förstås fram emot en ny spännande säsong av Vem vinner! under 2012 och mottager gärna förslag på nya kämpar.

Let's get ready to ruuuumble!

Hej Eskapist! Med Freddie Kaplan

2012-02-20T08:06:00.000-08:00

Då var det äntligen dags för den tredje medlemmen i podcasten Hög av Serier att sättas under lupp i Hej Eskapist! Freddie Kaplan har jobbat på Serieteket i Stockholm och tillsammans med Anders Lundgren ansvarat för Serietekets populära filmvisningar de senaste fem åren. Idag arbetar han i exil på ett gymnasiebibliotek i Botkyrka (med kommunens bästa serieutbud).

1. Bästa hjälte?
Cobra, rymdpiraten. Skapad av Buichi Terasawa, animerad av Osamu Dezaki och dubbad av Tomas Bolme. En svårslagen treenighet!

2. Bästa hjältinna?
Den senaste inkarnationen av Batwoman. Blek dandy-dam med illröd Louise Brooks-bob om dagen, stenhård militärtränad vigilante om natten.

3. Bästa antagonist?
Dr Doom! Magi, vetenskap och arrogans intryck i en fantastisk techno-fantasy-rustning. Nämnde jag att han har ett eget land?

4. Bästa best/monster?
Räknas Cthulhu? Med sin gigantiska storlek, fladdermusvingarna och det karaktäristiska tentakelnyllet har han en look som själva döden skulle dö för!

5. Senaste favoritfilm?
Scott Pilgrim VS The World. Hamnar lätt på topp 5-listan över de bästa seriefilmatiseringarna (en lista vi faktiskt redan har gjort på Hög av Serier!).

6. Senaste favoritbok?
Kraken av China Miéville. Tentakel-extravaganza med jättebläckfisk (som finns i verkligen - jag har självklart besökt den).

7. Senaste favorittv-serie?
Såg precis klart “världens bästa tv-serie” The Wire som faktiskt levde upp till hypen.

8. Senaste favoritspel?
Är glatt överraskad av Star Wars: The Old Republic. Det här med MMORPG kanske inte är så dumt i alla fall.

9. Bästa episka strid?
Slutfighten i ett av världens bästa spel, Final Fantasy VI till Super Nintendo. En riktig nagelbitare med boss på boss och hysteriskt bra soundtrack.

10. Bästa episka romans?
Midnighter & Apollo i The Authority. Det återstår dock att se hur bra den sköts i DCs nystartade titel Stormwatch.

11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?
Hade jag inte redan varit lyckligt gift hade jag nog sagt Spider-Woman.

12. Fiktiv figur du skulle vilja vara?
Tony Stark. Mest för mustaschens skull men stålarna och snillet är ju inte helt dumt heller.

13. Vilket är ditt fantastik-expertområde?
Superhjältar och jätterobotar.

14. Vilket är din bästa nördföda?
Polly. ‘Nuff Said!

15. Bästa fantastik-regissör?
Hayao Miyazaki. Vi fyller år på samma dag!

16. Bästa fantastik-författare?
Grant Morrison. Man vill bara kyssa hans kala huvud för allt knas det innehåller. Snyggt klädd är han också.

17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär?
Svårt att välja! James Jean är en suverän ung man, känd bl a för sina trollskt tjusiga omslag till Fables.

18. Bästa fantastik-serietecknare?
Guy Davis. Kolla in hans B.P.R.D.-grejer!

19. Bästa eskapistiska barndomsminne?
I lågstadiet hittade jag och en kompis på en hel mytologi om en ras av levande dassringar i rymden. Ja, dassringar.

20. Värsta episka guilty pleasure?
Tramsar inte med skuld eller skam när det kommer till nörderier (det skeppet seglade för lääänge sedan) men kan väl nämna serien Savage Dragon av Erik Larsen som jag på ett plan kan förstå att ANDRA ogillar. Själv läser jag slaviskt varje nummer!

Parker: The Martini Edition, eller varför jag inte läser serier digitalt

2012-02-15T04:06:00.001-08:00

I fredags damp det ner en avi i brevlådan. Min sista julklapp från SF Bio (lång historia kort: digitalisering av biografkedjan = maskinistyrket avskaffas = jag slutar) var ett presentkort hos Adlibris. Jag köpte den lyxigaste utgåvan av de serier Darwyn Cooke gjort med utgångspunkt i Richard Starks romaner om Parker. Hämtade det rejäla paketet på mitt lokala postkontor, blandade mig en Martini och började läsa.

Böckerna om Parker, skrivna av Donald Westlake under pseudonymen Richard Stark, har kommit ut sedan 60-talet. De berättar i en extremt hårdkokt stil om den yrkeskriminelle huvudpersonen som gör en välplanerad stöt när pengarna sinar och däremellan tar det lugnt på lyxhotell. En noggrann yrkesman, en sann hedonist med stor kapacitet för våld när situationen kräver det. Ur en annan synvinkel ett komplett praktsvin som inte tänker på någon annan än sig själv. Inte helt oväntat har Parkerhistorierna filmatiserats åtskilliga gånger. Om ni ska kolla in en film rekommenderar jag Point Blank av John Boorman där Parker (som i filmen kallas ”Porter”) gestaltas med svetsglöd av Lee Marvin.

Darwyn Cookes porträtt av Lee Marvin.

Parker kan tyckas vara en udda hjälte för Cooke att illustrera. Med serier som DC: The New Frontier och i åtskilliga intervjuer har han demonstrerat sin kärlek till det klassiska rättskaffens hjälteidealet. Men så ska vi förstås komma ihåg den faiblesse han uppvisat för ”den stora stöten historier” i exempelvis Catwoman: Selina’s Big Score. Jag tror att Cooke i Parkerprojektet såg en chans att verkligen släppa loss rent visuellt i den 60-talistiska bildvärld han redan gjort till sitt kännemärke. Men också ett sätt att utmana sig själv i hur han skulle framställa en person vars beteende känns honom helt främmande. För Parker är verkligen inte en trevlig typ. När han i The Hunter jagar de som förrått honom under ett jobb råkar han exempelvis ta död på en kvinna i en skönhetssalong. Hon hade astma och tog inte det här med att få munkavle och bli bakbunden så bra. Parker verkar mest se det som lite olägligt och rapporterar lakoniskt dödsfallet per telefon innan han lämnar platsen. Trots detta följer jag honom på hämndresan och flera situationer av samma moraliskt nattsvarta kaliber i takt med att armarna börjar bli trötta av bokens tyngd.

För här man verkligen inte sparat på krutet i något avseende. När man tar Parker The Martini Edition ur dess stramt illustrerade kassett slås man av hur nedtonad själva boken är i sin formgivning. Ingen text på vare sig fram eller baksida, man kan däremot se huvudpersonens siluett inpräntad när man ska till att slå upp pärmarna. På ryggen står upphovsmännen och titeln. Ovan förlagslogotypen finns ett stiliserat Martiniglas. Alltsammans i silver. Det är en anslående presentation som sedan fortsätter inuti. Allt från det större formatet till papperskvalitén förmedlar känslan att man här gett Cookes talang det utrymme som gör att den verkligen får komma till sin rätt. Att så koncentrerat se utvecklingen serierna genomgått under flera år är fascinerande. För även om allt är supersnyggt redan från första början får man i ärlighetens namn säga att som serie fungerar den första boken i samlingen inte riktigt. Vad man får känns mer som ett bildmanus till den där slaviskt trogna Parkerfilmatiseringen som aldrig gjorts. Men redan i den korta historien The Man With the Getaway Face, som överbryggar gapet mellan bok ett och två, har Cooke hittat formen. Från den stunden avlöser de snygga formexperimenten varandra och kombineras med rutor lika säkra i sitt utförande som någonsin Starks språk. Här blir det serieberättande på högsta nivå där Cooke exempelvis återger stötarna som Parkers kollegor utsätter maffian för i form av skvallertidningsartiklar, hyperstiliserad humorserie åt Madhållet eller som dagstidningsstripp för att slutligen återvända till en mer rakt upp och ner snygg form för den hårdföra finalen.

Förutom böckerna som redan kommit ut i vanligt utförande finns här ett par serier som inte publicerats någon annanstans. Lägg därtill ett inledande mycket intressant rundabordsamtal med serieskribenten Tom Spurgeon, redaktören Scott Dunbier och kollegan Ed Brubaker, kommentarer från Cooke själv, en portfolio med porträtt av Parker i sina olika filmiska inkarnationer samt en del annat. Det är en ren fröjd att ta del av serierna och kringmaterialet i ett utförande som verkligen andas respekt för serier som medium. Och där kommer vi till sist fram till den andra delen av det här inläggets titel. Jag kan inte riktigt ta till mig serier via en datorskärm, läsplatta eller vilken digital plattform man nu väljer. På samma sätt som jag i princip slutat använda Spotify, inte laddar ner saker vare sig lagligt eller fultankat (sistnämnda är för mig helt otänkbart då jag respekterar merparten av dem som förser mig med populärkultur för mycket för att vilja sno från dem) funkar det inte för mig att läsa serier i annat än tryckt form. Jag behöver en skiva, en bok, en dvd i en snygg digipack eller en serietidning att skydda från stötar och fingeravtryck för att kunna ta grejerna på allvar. Och ja, ironin i att jag publicerar den här texten digitalt undflyr mig icke. För mig blir det lite som skillnaden mellan att träffa någon och se dem på bild. Vad väljer du?
Av:Anders Lundgren

Hej Eskapist! Med Anders Lundgren

2012-02-15T03:56:00.000-08:00

Anders Lundgren jobbar för brödfödan på Serieteket i Kulturhuset i Stockholm. Utöver detta är han en av de drivande krafterna bakom filmgänget/dvdbolaget Klubb Super 8 samt frilansande skribent som publicerats i tidningar som Hemmabio och Kapten Stofil. Skriver även för prisbelönta seriebloggen Shazam.se och driver podcasten Hög av Serier med Anton Bjurvald och Freddie Kaplan. På Utopibloggen kan ni vänta er en likartad mix av serier och film i inläggen, men här kommer det lite enkätsvar. Anders Lundgren vad är din...

1. Bästa hjälte?
Jag förvånar nog ingen som hört eller läst mig när jag säger Hellboy. Nita monster, dricka sprit och röka cigarr – leva livet, nu ska jag leva livet, de ska få se vem de roar sig med!
2. Bästa hjältinna?
Nausicaä Of The Valley Of The Wind.
3. Bästa antagonist?
Darkseid.
4. Bästa best/monster?
Swamp Thing
5. Senaste favoritfilm?
”Eraserhead” av David Lynch sitter oomkullrunkelig på tronen.
6. Senaste favoritbok?
”På marmorklipporna” av Ernst Jünger är det senaste riktiga mästerverk jag läst ut. Är för närvarande uppslukad av Jorge Luis Borges ”Fiktioner”.
7. Senaste favorittv-serie?
”The Prisoner” av Patrick McGoohan upphör aldrig att fascinera. ”Torchwood” är den senaste nya serie jag blivit imponerad av.
8. Senaste favoritspel?
”L.A. Noire” drabbade mig väldeliga.
9. Bästa episka strid?
Hellboy vs The Ogdru Jahad i ”The Fury” av Mike Mignola och Duncan Fegredo.
10. Bästa episka romans?
Conan och Bêlit i ”Queen of the Black Coast” av Robert E. Howard.
11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?
That would be telling…
12. Fiktiv figur du skulle vilja vara?
Bra dagar: Hellboy. Dåliga dagar: The Punisher.
13. Vilket är ditt fantastik-expertområde?
Mexikanska brottar- och monsterfilmer från 1950 – 1970. Om man av någon outgrundlig anledning inte vill kolla igenom alla rullar som Santo El Enmascarado de Plata gjorde (cirka 53 stycken beroende på hur man räknar) och vill se den bästa rekommenderar jag ”Santo Contra Las Mujeres Vampiro”, ”Santo mot vampyrkvinnorna” på svenska (Alfonso Corona Blake, 1962).
14. Vilket är din bästa nördföda?
På grund av min extrema allergi mot fingeravtryck i serier etc, brukar jag inte äta när jag nördar loss. Men bourbon (gärna Wild Turkey) och Digestivekex har hållit mig flytande och emellanåt sänkt mig många sena kvällar.
15. Bästa fantastik-regissör?
Louis Feuillade som på 1910-talet gjorde följetongerna ”Fantômas”, ”Les Vampires” och ”Judex” vilka la grunden för mycket av det pulpberättande vi fascineras av än idag.
16. Bästa fantastik-författare?
Nu levande: Thomas Ligotti. Salig i åminnelse: H.P. Lovecraft.
17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär?
Jag kan titta hur länge som helst på Virgil Finlays illustrationer.
18. Bästa fantastik-serietecknare?
Mike Mignola.
19. Bästa eskapistiska barndomsminne?
Vrinneviskogen.
20. Värsta episka guilty pleasure?
Har inte någon skam i kroppen, men en av de märkligaste nördkvällarna jag haft var när jag och min likaledes The X-Filesfanatiske vän Anders Bergman hösten 1995 delade upp en hel låda med samlarkort från seriens andra säsong mellan oss. Det gick bra förutom lite gnabb över några hologrambilder. Har ett nästan komplett extraset till salu om någon är intresserad.

Kim signerar Alena på Staffars lör 25 februari

2012-02-14T07:24:00.000-08:00

Kim W. Anderssons nya skräckromantiska internatskolerysare har äntligen kommit från tryckeriet. Vill du bli först med att lägga vantarna på denna bloddrypande diamant så ska du komma till Staffars Serier på Bellmansgatan 26, lördagen den 25 februari kl 13:00 - 15:00. Då är nämligen herr Kim på plats och signerar till er kära läsare.

Länk till facebook-eventet.

Senare samma dag, i samma stad, på Serieteket i Kulturhuset, kommer Kim begå en liveteckning till musik (Dj David Olgarsson). Tecknade toner heter evenemanget och infaller 15:30 - 16:30.

Länk till serieteket.

Vi ses!
//Fabian

Jakolassens rustning - ny serie med Linda och Valentin

2012-02-08T05:57:00.000-08:00

Ni kommer väl ihåg Linda och Valentin, den där franska rymdserien från 80-talet om de två agenterna Linda och Valentin och deras äventyr i Galaxen. Serierna gjordes av duon Jean-Claude Mézières (bild) och Pierre Christin (text). Mycket kan sägas om denna fantastiska serie, men det får ni kolla upp själva HÄR, för idag ska jag skriva lite om en ny one-shot, av Manu Larcenet. Mycket kan man säga om Manu Larcenet, men det får ni läsa HÄR, för idag ska vi prata om hans album Jakolassens rustning.

Jakolassens rustning av Manu Larcenet.

I den här storyn får en liten mustachprydd och svårt alkoholiserad herre från någon liten fransk skitstad reda på att han i själva verket är rymdhjälten Valentin, som fått sitt minne raderat och sin kropp utbytt av den fruktansvärda jakolassen Jesperiank. Valentins kropp ligger alltså in en stor konserveringstank, hans själ befinner sig i alkoholistens kropp och minns ingenting av sin forna idententitet som agent i tid och rum.

Valentin med alkoholist-kroppen hamnar på en ointaglig

fängelseplanet där han ska hitta Jesperiank som bytt ut hans kropp.

Hans snygga före detta kompanjon Linda vill ha tillbaka sin partner i ursprunglig atletisk kropp och med återställt minne, varpå den lille Valentin-gubben får ge sig ut på ett jakt efter Jesperiank, som sitter fast på galaxens mest ointagliga fängelseplanet.

Rakt ut i den köttiga rymdens evighet - och vidare!

Förutom att den här serien är sanslöst rolig så är den också underbart tecknad, med en slags köttig, texturrik och nästan krackelerad färgläggning. Magisk underhållning som rekommenderas varmt.

Det här var första avrapporteringen på godbitar jag plockade upp på seriefestivalen i Angoulême, fler kommer inom kort.

//Fabian

Utopi magsin söker annons-ansvarig

2012-02-07T06:24:00.000-08:00

Utopi magasin behöver DIG!

Vill du eller någon du känner vara med och bygga upp Sveriges mest spännande seriemagasin, och samtidigt tjäna lite extra pengar?

Utopi magasin söker en annonsansvarig, en person som inte bara säljer annonser utan också bygger upp vårt nätverk och så småningom kan utöka till att jobba med andra delar av tidningen. Vi söker dig som både är utåtriktad och bra på att jobba självständigt, men också tycker om serier och fantastik.

Skicka cv, en kort presentation av dig själv och varför du vill ha jobbet till info@kolikforlag.se, så kan vi också skicka mer info om vad jobbet kommer innebära.

Vi ser fram emot din ansökan! Tipsa också gärna dina vänner om jobbet!

//Fabian Göranson

redaktör Utopi magasin

Hämnarna spelar superboll

2012-02-06T04:27:00.000-08:00

Joss Whedon, som gjort så mycket gott för mänskligheten, kommer snart att välsigna oss med filmen The Avengers!

I Amerika pågår just nu något sorts reklamjippo kantat av gladiatorspel där vad som ser ut som färglada robotar kutar runt på en arena och kastar sig i stora högar medan de jagar efter en feltillverkad boll. Det kallas Super Bowl. Intresserar mig inte, jag föredrar MOTORBALL, en på alla sätt överlägsen cyborggladiatorsport!

Men "Super Bowl" handlar i första hand om nya reklamfilmer, och här är en för Joss Avengersfilm, som vi får myror i kroppen av att vänta på!

Och när Iron Man säger "We have a Hulk" till den onde Loke, då tar Kalle Johnssons hjärta ett litet skutt av glädje!

/Karl Johnsson

Helgnöje: liveteckning på kulturhuset!

2012-02-04T01:29:00.000-08:00

Idag inleds Serietekets serie med framträdanden och liveföreställningar inför årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival (med SPX). Först ut är jag, den Makalösa fröken Lisa Medin.

Kom och kolla nu klockan 15:30! I en hel timme blir det djärva streck och ljuva toner. Facebook-eventet hittar ni här.

Under våren och fram till festivalens invigning i slutet av april kommer man att få se en rad serieskapande kreatörer göra sin grej på Kulturhuset. Ett underbart initiativ, och bygger upp hungern inför årets stora seriehändelse.

Vi ses där!

// Lisa M

Bad robots

2012-02-02T00:52:00.000-08:00

I förra inlägget kunde vi se radiostyrda "superhjältedrakar" sväva över New York. De var dekorativa, fascinerande och graciösa, men speciellt hotfulla var de inte.

I följande klipp kan vi se betydligt mer avancerad robotteknik, som oundvikligen leder tankarna till hur framtidens krigföring kommer att se ut. Utopi eller Dystopi, du bestämmer! Fascinerande är det i alla fall!

När jag ser den här diaboliska svärmen kan jag kan inte låta bli att tänka på Battle Angel Alitas arsenal när hon börjar jobba som agent åt Tiphares, eller Michael Chrichtons bok Prey.

Ytterligare en robot med potential för både godhet och ondska kan vi se i klippet nedan. Kanske skulle denna hundrobot kunna springa in i brinnande byggnader och rädda spädbarn, eller så monterar vi bara en laserkanon på dess rygg och skickar den till fronten. Med tanke på att forskningspengarna kommer från amerikanska militären så skulle jag nog tro det senare. Men vem vet, den kanske blir självmedveten och väljer att bli god... eller att vända sig mot sin skapare! Ojdå!

Äh, dags att lätta upp stämningen lite med en dansande tonårsrobot från den uppgående solens förlovade land!

Tack Björn för den läskiga svärm-filmen!

/Karl Johnsson

Radiostyrd superhjälte tack!

2012-01-31T06:14:00.000-08:00

Jag vet vad jag önskar mig i födelsedagspresent: en radiostyrd flygande superhjälte i naturlig storlek!

Filmen ovan är ett marknadsföringsspex för kommande superhjältefilmen Chronicle, som är superhjältefilm i blair witch/cloverfield-stil (ni vet "found footage"). Filmen kan ha potential. Kul upplägg och klara Akira-vibbar, som dras ner av att alla karaktärerna verkar vara sådana där amerikanska "dudes". Vi får se. Jag vill ha en sån där radiostyrd superhjälte i alla fall!

Och jag lyfte detta från aintitcoolnews.

/Karl Johnsson

Svärdets mästare

2012-01-31T01:18:00.000-08:00

Köpte ni ett two handed greatsword efter att ha sett filmen i föregående inlägg? Och upptäckte ni att det kanske inte var så lätt att använda som ni hade trott? Då föreslår jag att ni studerar svärdskonsten hos en sann mästare.

Bob Andersson var ett med svärdet. Denna mästare av episka fäktningsscener gick nyligen bort, men hans strider finns kvar på film och i våra hjärtan. Bob Andersson var en olympisk fäktare som drog till hollywood med svärdet på ryggen för att söka sin lycka! Han koreograferade fäktningen i filmer som Highlander, The princess bride, Lord of the Rings trilogin men inte nog med detta...
Kommer ni ihåg vilken skillnad det var på Darth Vaders fäktningsstil från första star wars filmen (när Darth mest stod och petade lite med svärdet) till Empire strikes back och Return of the Jedi, där Darth fullkomligt vibrerar med sin intensiva stridsaura? Inte bara var det Bob Andersson som koreograferade fäktningsscenerna i Empire och Jedi, det var han som fäktades i Darth Vaders dräkt under striderna!

Bob Andersson, jag hoppas du fäktas med ärkeänglar och visar dom var skåpet ska stå!

Njut av denna ljuvliga fäktningsscen från A Prinsess Bride!

/Karl Johnsson

Bring the svärd!

2012-01-27T01:49:00.000-08:00

Jag tänkte köra en gammal klassiker i repris. För ungefär ett år sedan la jag upp den här filmen på min blogg, och drömmarnas berg har också haft den uppe, så många av er har säkert sett den. Det finns dock en risk att flera av er läsare är sugna på att köpa ett two-handed greatsword, men inte vet vilket märke ni ska välja. Ni har alltså inte sett den här filmen. Så här är den igen: Cold Steels reklamfilm för sin allra finaste produkt!

VARNING: Vill du inte se en satt liten man massakrera grislik med ett jättesvärd, se EJ denna film!

Jag vill passa på att tipsa om en utmärkt svensk sida om svärd: Björns svärdssida!

Björn verkar veta allt om svärd, och inte bara skriver han bra och kunnigt om olika sorters svärd, han har också en hysterisk avdelning på sin sida som heter "Det fulaste svärd jag sett", där han visar bilder på kitschiga fantasysvärd och noggrant förklarar varför de inte skulle fungera i strid och varför de är skapade av idioter för idioter! Gå in på "ordlista och kul saker" och vidare till "det fulaste svärd jag sett".

/Karl Johnsson

Undergång!

2012-01-26T02:18:00.000-08:00

Nu ska det handla lite om mysiga undergångsskildringar! Det är alltid bra att vara redo för det värsta!

Harry Martinsson- Aniara

Jag gillar Harry Martinssons diktverk Aniara. Speciellt den trettonde sången om "Blåsan i Guds andes glas!". Den kunde jag utantill när jag var 23. Jag brukade försöka dra hela som partytrick, men då brukade jag glömma delar av texten och försökte fuska och hitta på egna meningar för att få ihop det. Jag tyckte förstås att jag var frän som kunde en dikt ur Aniara, jag var ett litet pretto, men sanningen är att den där dikten alltid tar tag i mig.

Det är främst för Harry Martinssons starka språk och magiska liknelser som jag älskar Aniara. Som allegori och dystopi föredrar jag helt klart Mad Max 2: the Road Warrior!

Aniara är förskräckligt högtidlig, och väldigt allvarlig. Det känns nästan exotiskt i vår tid där allt verkar var post eller meta.

Här är ett vackert framträdande där Helene Sjöholm sjunger "Den Blinda" från Stadsteaterns uppsättning av Aniara 2010, med musik av Andreas Kleerup.

Ocatavia Butler- Parable of the Sower

Den här boken handlar om en ny religions födelse under en episk vandring genom att USA drabbat av klimatförändringar och allmänt sönderfall. Den är så himla äkta!

Stephen King- Pestens Tid

Kungen av postapokalyptiska böcker tycker jag! Följ en skara människor som försöker överleva i ett USA drabbat av pest! Djävulen själv är också med! En av Stephen Kings bästa böcker.

P.C. Jersild- Efter floden

Vår egna svenska motsvarighet till McCarthys The Road. Utspelar sig till större delen på Gotland, efter katastrofen förstås. Hårdkokt är bara förnamnet i en värld där inga barn har fötts efter det stora kriget, och alla kvinnor har dött. Kvar är män. Hårdkokta skäggiga män! En väldigt allvarlig bok.

Cormac McCarthy- The Road

Den ultimata depressionen! I en värld där allt liv är dött försöker en ensam man (som ser ut som Viggo Mortenssen på omslaget) överleva tillsammans med sin lilla son. En fantastisk bok, med en rörande skildring av kärlek mellan far och son, plus värsta brutala kannibalskildringarna! Vilken combo! Jag brukar trösta mig med att vad som än händer med växthuseffekter och krig så lär det knappast bli så illa som i The Road. The Road är liksom botten!

/Karl Johnsson

Min allra bästa idé

2012-01-25T01:28:00.000-08:00

En gång i tiden ville jag hålla min allra bästa idé för mig själv. Den var för bra för att spridas till höger och vänster. Någon kunde ju sno den! Ni vet när ni har en idé som ni vet skulle fungera, och som skulle göra er till mångbiljardärer, då vill man gärna hålla den lite hemlig. Problemet är att jag är en snackpåse, och min idé är helt enkelt för briljant för att inte berätta om. Jag tror nu att jag har nått en kritisk gräns och berättat den för tillräckligt många för att den oundvikligen förr eller senare kommer att realiseras av någon annan än mig. Eftersom min idé i första hand är filantropisk och inte ekonomisk, det är min gåva till människan, jorden och universum, så har jag beslutat mig för att skynda på processen genom att nu öppet berätta om min idé för världen genom detta forum. Osjälvisk ger jag världen denna gåva, och uppmanar er alla att ta tag i min idé och göra något av den. Jag längtar nämligen till den dag då min idé blir verklighet, och denna längtan är så stark att jag är villig att låta någon annan få äran, berömmelsen och rikedomen. Allt för att få uppleva resultatet av min idé: Ett mirakel.

Ni kan ju nämna att det var jag som kom på den först osv, men att jag var så generös att jag gav den till världen enligt stycket ovan etc!

Nu till min idé!

Den handlar om insekter. Insekterna (och dess kusiner spindlarna) är basen för vårt ekosystem. Utan dem skulle jorden vara en trist plats. Visst, det kanske skulle finnas en del växtlighet, och lite mögliga svampar, men annars skulle det vara heldött. Insekter sköter polleneringen av mängder av växter, bland annat de flesta av de grödor vi människor livnär oss på, de utgör dessutom en bred bas av föda för mängder av arter som vi inte vill vara utan. Vi skulle inte existera utan dem.

De är våra vänner, våra små änglar! De är ofta vänliga, som t.ex. de goda skalbaggarna. Ibland är de förvisso otäcka och ruskiga, precis som en tiger är ruskig och otäck om du möter honom i skogen när han är hungrig. Ibland är de fula, vilket är bra för det groteska har sin egna unika poesi. Oftast är de dock smärtsamt vackra! Dessa uråldriga små mirakel förtjänar vår eviga kärlek och respekt. Tyvärr är så ofta inte fallet...

De avskys, de föraktas, de bespottas, och de dödas för nöjes skull! Och trots det förtryck de så orättfärdigt utsätts för så uthärdar de vårt hat och fortsätter sitt heliga värv att hålla jorden levande och vacker. Visst, det finns undantag, som tsetseflugan, malariamyggan och en del andra små gynnare, men den stora majoriteten av insekter gör sitt bästa för att främja våra gemensamma ekologiska intressen. Det är minsann mer än vad vi kan säga om de pajassläkte till självgoda apor som vi själva tillhör! Det finns dock godhet även i människan, och min plan, mitt uppdrag, är att föra dessa två arter samman så att vi tillsammans, sida vid sida, man och insekt, kan vandra in i gryningen och en strålande framtid.

Det första vi behöver göra är att bygga en Biodome. Ett slutet artificiellt ekosystem.

Sedan höjer vi syrenivån inom detta ekosystem till en nivå som motsvarar jordens atmosfär för ca 300 miljoner år sedan eller mer.

Sedan odlar vi fram jättelika insekter, både genom urval och genmanipulation, som vi låter bo i denna biodome.

Sedan låter vi människor besöka biodomen i gångar av glas (med normal atmosfär förstås). Förslagsvis kan vi ha olika sektioner i domen med olika artgrupper, typ en med steklar, en med skalbaggar, en med spindlar. Där man kan så blandar man förstås, men vissa arter kan behöva hållas åtskiljda. Skulle man t.ex. få fram någon gigantisk jaktspindel så vore det inte så smart att ha den tillsammans med de vänliga skalbaggarna.

Tänk er en klass med sexåringar som med sina små hjärtan fladdrande i bröstet går in en dimmig urtidsskog. Plötsligt skriker de till när en trollslända stor som en örn landar på taket av glasgången de går i med en rejäl duns. Skriket förbyts till förstumning inför den skönhet de upplever hos den drakliknande varelsen ovanför dem. Och i deras hjärtan byts rädslan mot kärlek. I andra rum (spindelrummet t.ex.) kan de också få uppleva lite hälsosam skräck, och lära sig respektera mikroversumets apex predatorer.

Projektet är också helt säkert mot den s.k. Jurassic Park-effekten, alltså att djuren skulle rymma och ta över världen eller paja New York eller nåt. De överlever nämligen inte i vår atmosfär!

Detta är den tekniska sidan av projektet, som jag egentligen inte vill tråka ut er med, men som ändå kan behöva en snabb genomgång. Anledningen till att insekter inte blir större än vad de är beror på att deras syreupptagningssystem, som kallas trakeér, inte kan underhålla en kropp över en viss storlek. Då syrehalten var högre i jordens atmosfär för 300 miljoner år sedan kunde också insekterna bli större på den tiden. Då våra dagars insekter har evolverat från dessa gigantiska urfäder så borde det fortfarande finnas genetiska betingelser i deras DNA att bli större. Insekter är relativt lätta att genmanipulera, och med lite rotande i deras genpol borde resultaten kunna bli över förväntan. Dessutom har de snabba generationsväxlingar, så man borde komma långt med att helt enkelt odla på de största exemplaren av redan stora arter, så som Heteropteryx dilatata eller Goliathus regius, i den slutna miljö jag beskriver ovan. Om en rymning skulle ske så skulle insekterna snabbt dö av syrebrist.

En risk är förstås att någon av glasgångarna skulle gå sönder och en skolklass (med högstadieelever kanske) skulle bli fångade i biodomen och tvungna att försöka överleva i den främmande miljön. Antagligen skulle domen ha någon sorts rangerlikande insektsexpert som är van att handskas med "the buggers" som han kallar dem, som kunde bege sig in i miljön och rädda klassen innan alltför många hängde upp och ner insnurrade i vita kokonger, tömda på samtliga kroppsvätskor. Jag tror i alla fall risken är liten att de där gångarna skulle gå sönder.

Nu kanske en del av er reagerar med ryggmärgen och säger "Usch, ingen skulle vilja besöka den där äckliga insectsdomen, urk, insekter är äckliga, och ju större desto äckligare!". Ni har fel helt enkelt. Folk skulle strömma från hela världen. För vissa skulle det vara freakshowen som lockade, för andra en skönhetsupplevelse, men alla skulle komma därfrån visare och med en ny sån på våra ledade vänner. 50 000 år av förtryck skulle upphöra, och ingenting skulle längre vara sig likt.

Detta är min gåva. Nu tillhör den er.

/Karl Johnsson

På väg mot Angoulema

2012-01-24T00:00:00.000-08:00

Stadshuset i Angoulême, med festival-maskoten Le Fauve, vildkatten,

som tecknades av Lewis Trondheim när han var festivalpresident.

I skrivandets stund sitter jag på ett fik i den tyska staden Mannheim medan jag väntar på tåget till Paris som går tjugo i tio. Jag är på väg till Festival International de la Bande Dessinée i Angoulême, europas största seriefestival, och jag hoppas att jag hinner blogga en hel del därifrån om alla nya spännande serier.

Vinterblek redaktör dricker middag i Köpenhamn.

Samtidigt har Kim W. Anderssons nya seriebok Alena gått till tryck, omslaget skickades efter otaliga putsrundor igår. Dessutom håller vi på att sätta ihop Nina von Rüdigers och Johanna Koljonens mangabok Oblivion High, och ovanpå detta är vi i full gång med Utopi magasin nr 5. Den som drar i spakarna i min frånvaro är vår f d praktikant David Olgarsson, numera formgivare på förlaget.

Stay tuned för mer info om allt detta spännande.

//Fabian

Maxad Axa-remix av Hanna K N

2012-01-23T06:06:00.000-08:00

På tecknarbloggen Hanna K News finns en guldgruva av underbar tecknarglädje, en liten tsunami av begåvning som väller ur Hanna Nyströms penna. Ta bara de omritade Axa-serierna. För den som inte känner till seriefiguren Axa så kan man helt enkelt säga att det är en serie i Agent X9-stil om en blond tjej som slåss mot skurkar och så ofta som möjligt klär av sig naken. Hanna K har gjort en superfin remake på Axa i sin lite Scott Pilgrim-lika postmanga-stil.

Och det är alltså Hanna Nyströms version till vänster.

Förhoppningsvis får vi se mycket mer av Hannas serier i olika forum framöver. Jag avslutar med ett utdrag ur en halloweenserie. Awesome.

//Fabian

En bättre SF-mässa?

2012-01-20T02:44:00.000-08:00

Science Fiction mässan 2011


Fina julprydnader på 2011 års mässa.			.

Nu har det gått ett par månader sedan den senaste Science Fiction-mässan var i Stockholm. Jag har bara besökt mässan de senaste åren och kan inte jämföra med tidigare års mässor men jag har redan hunnit lära mig programmet, för mässan tycks se likadan ut varje år.

Mässan hölls i en större mässhall iår än förra året och det gjorde en viss skillnad. Det kändes inte alls lika trångt och kanske fick det plats fler försäljare också. Men problemet med mässan har inte med ytan att göra. Problemet är utbudet. Frågar man runt bland andra besökare och gamla rävar som helt enkelt slutat på på mässan så verkar de flesta vara rörande överens om en sak: Science Fiction Mässan är i huvudsak stor marknad och det mesta som saluförs kan man egentligen lika gärna köpa på internet.

Jag kan förstå att mässan fyllde en mycket viktig funktion förr, inte bara som marknadsplats utan som en mötesplats för likasinnade. Idag har vi fri tillgång till andra nördar via olika former av communities på nätet och som jag tidigare nämnde så finns det mesta också att köpa direkt från internetbutiker runtom världen.

R2D2 i lyxförpackning.

Vad är det då tänkt ska locka oss till mässan, egentligen? De urgulliga cosplayarna? Är det de gamla avdankade Sci Fi-skådisarna? Nog för att jag tycker att det är bra tufft att ha skakat hand med Billy Dee Williams, men att betala 250 kronor för en autograf känns inte riktigt prisvärt när jag dessutom betalat inträde för att ens få möjligheten att köpa autografen ifråga. (Med det sagt så kan jag tala om för er att jag köpte signerade bilder av såväl Billy Dee Williams som av Michael Shanks.)

Jag vill ha mervärde. Om man nu ändå har fraktat hit kändisarna, varför inte göra något mer med dem än förvara dem i ett bås i några timmar? Andra mässor och konvent världen över har ju någon form av Q&A med sina hedersgäster, varför kan man inte göra det på Science Fiction Mässan i Stockholm? Jag tror att de själva också skulle uppskatta att inte behandlas som utställningsdjur. Dessutom är jag övertygad om att det skulle öka försäljningen av signerade bilder, eftersom man under en Q&A liksom bygger en relation till kändisen ifråga. Man får en historia att stolt berätta när man visar sin signerade bild för sina vänner.

Jag har jobbat en del med sådant här och jag vet av erfarenhet att det inte är en stor grej att göra. Det enda man behöver är en ljudanläggning och någon som ställer upp på att intervjua en känd Science Fiction-profil. No biggie. Fråga mig, jag skulle tacka ja.

-Sanna

Bakom kulisserna på SOL

2012-01-19T02:56:00.000-08:00

Hej alla, Elin Fahlstedt här. I senaste numret av Utopi har ni kunnat läsa min serie SOL, en av serierna som inspirerats av världen i "Äkta människor". Jag har alltid gillat robotar men sällan ritat dem , därför var SOL en stor utmaning att göra. Människorobotarna (I tvserien kallade "Hubots") i Äkta människor är nästintill ofelbart människolika, åtminstone till det yttre. Jag ville komma ifrån den perfekta ytan och göra en skräpigare robot och bestämde mig för att låta serien utspela sig på en återvinningsstation för hubotar. Deras oslagbara effektivitet har fått som effekt att alla mänskliga arbetare på stationen bytts ut. Nåväl, alla utom en. Och han underhåller sig med att samla skrotdelar och bygga lite sjysst sällskap åt sig själv...

En av de största utmaningarna med serien var att designa själva SOL. Varken människa eller maskin utan något mittemellan. Jag ville att hon skulle se ofullständig och ranglig ut, vara mycket längre än gubben själv och alltid ha ett dödskalleaktigt grin på läpparna. Solroshatten valde jag eftersom att jag gillar solrosor, de har ordet "sol" i namnet och påminner lite om en gloria. Kanske var roboten SOL just både en sol och någon slags ängel i återvinningsgubbens liv. Jag gjorde även designer till sådant som aldrig kom med i serien, till exempel gubbens tidigare medarbetare (som omnämns kort) och olika byggnader, verktyg etc. En kompis pappa var sjysst nog att låna mig alla sina elektronikverktyg för avritning till gubbens skrivbord i verkstaden.

Skiss och färdig framsida, blyerts/tusch/photoshop. Kollade mycket på Hans Memlings helvetesbilder som inspiration!

Själva serien är tecknad i tusch (med stålstift, maru) och blyerts, färgläggningen är gjord digitalt i Photoshop. Jag har använt mig av diffusa foton till ljussättning (Bild 3) för att få en fotoliknande effekt, något som jag också gjorde mycket i boken Önskeprickar som har en mycket liknande stil.

Ljusbordstuschning! Tack för att ni läser Utopi och hoppas att ni gillar mina serier!
//Elin

Äkta människor: TV är bäst på bio!

2012-01-18T09:22:00.000-08:00

Robovaganza på Rival!

Igår var vi på Rival och fick se en förhandspremiär på de två första avsnitten av TV-serien Äkta Människor, som för er vanliga dödliga kommer visas nu på söndag i SVT. Jag kan varmt rekommendera Äkta Människor, det är inte bara en spännande äventyrsserie, utan lika mycket en humoristisk drama med väldigt starka och roliga karaktärer.

Som ni trogna utopister redan vet så är senaste numret av Utopi magasin ett samarbete med just Äkta människor, och vi har med fem serienoveller som utspelar sig i robot-sverige. Man måste säga att TV-serien verkligen bidrar med djup till serierna ; )

My Gudmundsdotter (min fru) och David Olgarsson i strålglansen.

Det kunde ha blivit väldigt pinsamt med en svensk scifi-serie, vilket många säkerligen har fruktat, men faktum är att de modiga männen på Matador Film, som ligger bakom Äkta Människor, har tagit fan i båten och rott honom hela vägen i land. Och en bra bit till.

//Fabian

Hälften människa, hälften maskin, 100 procent snut!

2012-01-18T06:24:00.000-08:00

Visst kan det tyckas svårt att få ihop ovanstående ekvation, men när den dök upp på affischer i Norrköpings busskurer vintern 1987 och gjorde reklam för kommande science fictionfilmen ”Robocop” blev jag helt tagen. På den tiden var den svenska censuren inte mild mot filmer där folk sköts sönder och samman, smälte eller på annat sätt gick våldsamma öden till mötes. Trots att åtskilliga minuter saxades blev det 15 årsgräns. En beskyddande mor som ogillade våldsamheter och noggranna biografvaktmästare gjorde att det dröjde innan jag fick se Paul Verhoevens stenhårda mästerverk. Men det var värt väntan. Det är bra att känna folk som byter oklippt videofilm med människor från hela världen.

Ett nästan laglöst Detroit. Nattsvarta cynismer. Polisen Alex J. Murphys (Peter Weller) martyrium och cybernetiska återuppståndelse. Klurigt prickskytte på våldtäktsmän. Pampig musik av Basil Poledouris (lp:n snurrar i bakgrunden när jag skriver detta). Den här filmen hade allt en tonårig cyberpunkare kunde önska sig. Jag har givetvis sett om filmen många gånger sedan dess och det håller den för. Kolla in trailern så förstår ni vad jag menar:

En person som blev ännu mer besatt av fenomenet Robocop i alla dess former är min vän Johan Hoff. Han förestår websidan Robocop Archive, världens främsta i ämnet. I senaste avsnittet av Hög av Serier kan ni höra honom lägga ut texten kring hur allt började och tillsammans med mig, Anton och Freddie diskutera den metalliske polisens uppdykanden i olika media. Lyssna här!

/Anders X Lundgren

Låter The River intressant?

2012-01-17T20:53:00.000-08:00

The River-gänget.

Oren Peli är ett namn som de flesta har hört sedan 2007. Det är nämligen han som gjort filmen Paranormal Activity och tog efter det konceptet som jag tidigare bara hade sett i The Blair Witch Project till en ny publik. (Film, filmad med en vanlig kamera och är gjord för att likna en dokumentär. Eller upphittat som i Cloverfields, Diary of the Dead osv.)
Personligen är jag inget stort fan av Paranormal Activity, men jag gillar själva tekniken. Det går ju att använda för att bygga upp just skräck främst. Kanske kan jämföras med Lovecrafts skräckhistorier skrivna som brev? Fast hur vi hade gjort det nu för tiden?

Ja, men för att komma till saken. Det är nämligen så att Oren Peli har en TV-serie som har premiär i början av nästa månad. Recensenterna som sett pilotavsnittet har sagt att det ser mycket lovande ut. Så självklart är jag nyfiken på hur det hela kommer arta sig. Det verkar vara en väl etablerad handling och något sorts monster. Istället för demoner som drämmer till dörrar och går i salt, alltså!

"The River" follows the story of wildlife expert and TV personality Emmet Cole. Emmet set course around the world with his wife, Tess, and son, Lincoln, while filming what would become one of the most popular shows in television. After he goes missing deep in the Amazon, his family, friends and crew set out on a mysterious and deadly journey to find him. Famed explorer Dr. Emmet Cole (Bruce Greenwood) went looking for magic deep in the uncharted Amazon and never returned. The shocking truth about his disappearance is out there, somewhere, just waiting to be discovered. To the millions of kids who grew up watching his nature show, Dr. Cole was a hero. To his own son, Lincoln (Joe Anderson), he was more of an enigma. Now, six months after he vanished, Lincoln is finally ready to bury the past when Dr. Cole's emergency beacon suddenly goes off. At the urging of his mother, Tess (Leslie Hope), Lincoln reluctantly joins her on a search for his father. To fund the rescue, they agree to let Dr. Cole's cagey ex-producer, Clark (Paul Blackthorne), film the mission documentary-style.

Varför nämna det här idag då? Jo, rätt nyligen har det kommit klipp från TV-serien och ett av dessa passa perfekt för att dela med sig av till Utopibloggens läsare. I en vild förhoppning av att ha några att diskutera programmet med i framtiden över Twitter. Då, i min uppfattning inte så många verkar känna till The River. Så nu över till klippet!

Hm, skriva ett seriemanus som found footage hade nog kunnat varit något...

*startar celtx*

- Tomb

(ps. Har du gott om tid så rekommenderar jag att se alla delar av Marble Hornets på Youtube. Du kommer inte ångra dig.)

Hej Eskapist! med David Olgarsson.

2012-01-17T00:44:00.000-08:00

David Olgarsson är en frilansande skribent, serietecknare och illustratör som skrivit frekvent om film, serier och musik under årens lopp, och som från och med årsskiftet också är Utopi magasins nya formgivare. David kommer snart att blogga om sitt specialområde: eskapistiska äventyrsspel för Utopibloggen, men först låter vi honom svara på vår enkät!

David Olgarsson, vad är din...

1. Bästa hjälte? 
Är inte överförtjust i hjältestereotypen, men om jag ska välja en klassisk hjälte är jag ändå svag för Indiana Jones. En matinéäventyrare som är fysiskt aktiv samtidigt som han också är löjligt beläst/intellektuell och mer eller mindre en nörd. 

2. Bästa hjältinna?
Skulle här kunna namedroppa de flesta kvinnliga Terry Pratchett-karaktärer, men jag väljer till slut Granny Weatherwax. Bitter anti-hjältinna och stenhård förvridning av den klassiska häx-arketypen.

Granny Wetherwax profil, ett synnerligen kuperat landskap.

3. Bästa antagonist?
 Efter att nyligen ha plöjt samtliga säsonger av Arkiv X har jag blivit löjligt förtjust i The Cigarette Smoking Man. I de första säsongerna är han verkligen en perfekt bad guy: mystisk, stilfull, utan något uppenbart motiv men med till synes obegränsat inflytande, alltid dold i skuggor, alltid rökandes och med en ambivalent, ondskefull atmosfär omkring sig.

4. Bästa best/monster?
”Brundlefly” från David Cronenbergs ”The Fly”. 

5. Senaste favoritfilm?
Almodovars ”The Skin I live in”. En genuint obehaglig och spännande, men fantastisk snurr på klassiska sci-fi/skräckteman, fast gjord med en förvånansvärt realistisk, vardaglig ton. ”En body horror-film utan skräcken”, som någon formulerade det.  

6. Senaste favoritbok?
Har just läst Harry Martinssons klassiska rymdepos ”Aniara” från 1953, och kan för mitt liv inte förstå varför jag inte gjort det förr. Inte så mycket för berättelsen utan för det fantastiska språket. Att läsa den är lite som att glida ut i yttre rymden själv – man bara sveps med och sugs in i det svarta hål som är hans bedövande vackra formuleringar av det dömda skeppets resa.

 7. Senaste favorittv-serie?
Har nyligen, efter några år av tjat från en nära vän börjat sätta mig in i den tyvärr nedlagda HBO-serien ”Carnivalé” som kretsar kring ett kringresande freakshow-sällskap i 30-talets dustbowl/midwest-USA där underliga, närmast bibliskt övernaturliga händelser börjar ske i samband med att de plockar upp en ung, föräldralös farmarpojke. Löjligt snyggt och med en lätt Twin Peaks-aktig vibb. 

8. Senaste favoritspel?
Lyckades efter år av letande komma över 90-talskultklassikern ”Bad Mojo” till PC, och blev glatt överraskad över att det var lika underhållande som jag hoppats. Du spelar en förskingrande forskare som genom en mystisk berlock blivit förvandlad till en kackerlacka, Kafka-style, och nu måste navigera de små utrymmena i ditt sunkiga lägenhetshus och lösa ändlösa strömmar av äckelmagade pussel för att återfå din sanna form och ta reda på sanningen om ditt eget förflutna.

9. Bästa episka strid?
Kan ärligt talat säga att jag nog inte har någon förvald favorit, men som Star Wars-nörd in i själen så väljer jag slutuppgörelsen mellan Darth Vader och Luke Skywalker i ”Return of the Jedi”. Ger mig fortfarande gåshud. 

10. Bästa episka romans?
Guybrush Threepwood och Elaine i ”Monkey Island”-spelen. 

11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?
Aldrig förstått eller haft den här crush-grejen med någon fiktiv karaktär, men om jag nu ska välja så blir det någon som är adorkable/nördig. Jag säger Grace Nakimura i ”Gabriel Knight”-spelen, eller alternativt om någon konstruerade någon slags bisarr hybrid av både Scully och Mulder i en och samma karaktär. 

12. Fiktiv figur du skulle vilja vara?
”The Dude” i ”The Big Lebowski”. Att glida runt i morgonrock, shorts och sandaler i Los Angeles och bara bowla, dricka White Russians och lyssna på Creedence dagarna i ända skulle jag lätt kunna göra till en vana.

The Dude ...

13. Vilket är ditt fantastik-expertområde?
Antar att det måste bli peka-klicka-äventyrsspel från 90-talet. Har varit hooked ända sedan jag spelade Discworld 2 i slutet av 90-talet, och idag har jag nog läst på om/spelat det mesta inom genren. Och det finns verkligen en enorm uppsjö av fantastiska fantasy-, sci-fi- och skräckspel från den eran. Budar dessutom fortfarande hem gamla PC-spel på sju cd-romer med originalkartong eftersom jag inte har något liv. 

14. Vilket är din bästa nördföda?
Rostade mackor med löjligt mycket ost på. Funkar varje gång. 

15. Bästa fantastik-regissör?
Svårt, svårt, men jag tror att jag säger David Cronenberg – ingen har gjort mardrömslik body horror lika bra som honom.

  16. Bästa fantastik-författare?
Jämt skägg mellan Terry Pratchett och Philip K. Dick där, tror jag.

17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär?
 Tja, Hans Arnold är ju kanske ett förutsägbart val i dessa sammanhang, men det finns ju också en anledning till att han så ofta nämns. Han var helt enkelt löjligt bra.

 18. Bästa fantastik-serietecknare?
Charles Burns. Den mannens tuschlinjer är nog för att både ge en mindervärdeskomplex och mardrömmar för resten av livet. 

19. Bästa eskapistiska barndomsminne?
Ett av de starkaste är nog att se 80-tals-BBC-filmatiseringen av C.S Lewis ”Häxan och Lejonet” på tv som barn. Minns hur löjligt mycket det påverkade mig, och fick mig att läsa alla böckerna samt skriva egna, askassa Narnia-plagiat i flera månader efteråt. 

20. Värsta episka guilty pleasure?
Har nog egentligen kommit över den här guilty pleasure-känslan numer, men jag vill minnas att jag verkligen gillade ”Gladiator” när den kom, och är osäker på att jag skulle tycka den var lika häftig om jag såg den igen idag. Men jag har kanske en dold fäbless för svärd och sandaler.

Tusen tack för dina svar David!
//Fabian

Androidens evolution via Ronin!

2012-01-16T02:18:00.000-08:00

Under 2012 kommer den klassiska samurajberättelsen 47 Ronin som film.
Kommer den bli bra? Antagligen inte. Manusförfattaren har tidigare skrivit bl.a. Wanted och The Fast and the Furious, inga kanonrullar direkt (även om jag är svag för Vin Diesel i TFatF, fast jag är alltid svag för Vin Diesel, ingen gorilla har någonsin sett bättre ut rakad!).

Att de dessutom har castat Keanu Reeves i huvudrollen som en hämndgirig samuraj gör inte saken bättre. Delar av Keanu Reeves är från Hawaii, vilket i Hollywood betyder att han får spela asiat om han vill. Det känns lite unket, även om Keanu förstås är en vacker man med sina mandelformade ögon. Någon stor skådespelare är han väl inte heller, men lustigt nog kan jag faktiskt tänka mig honom som en samuraj, då de mest verkade svassa runt med rak rygg och se sura ut. Hursomhelst så hade jag hellre sett att de castat någon som ser lite mer japansk ut. Varför inte plocka någon het skådis från japan? Med sådant där spretigt mangahår (ronins behöver inte ha den där osexiga samruajfrisyren).

Så varför skriver jag om detta? Jo, hela inlägget är bara en ursäkt för att få visa en reklamfilm som den tilltänkta regissören till 47 Ronin, Carl Rinsch, har gjort! Här är den!

Känns aktuellt efter senaste numret av Utopi, vars omslag skildrade androidens evolution!

/Karl Johnsson

Anders Vegh-Blidlöv

2012-01-15T23:01:00.000-08:00

Anders Vegh-Blidlöv tillhör en av de där gyllene årgångarna på serieskolan i Malmö. Han gick med Lars Krantz, Nanna Johansson, Ruben Dahlstrand Vargas, Sara Hansson, Aron Landahl och ett helt gäng supertalanger, ursäkta om jag glömt någon.

I serien virus får vi besöka två blå kaniner som hamnat i karantän.

Anders Vegh-Blidlövs serier har alltid drivits av en väldigt stark känsla för berättande, ofta har han lekt med olika tekniker utan att för den skull ha ramlat ner i förutsägbara experimentserier. På sin blogg visar han vart skåpet ska stå med två superfina, välberättade och originella kortserier, båda med klaustrofobiska skräckteman. Och fabeldjur. Läs dem och titta på massa fina bilder HÄR

Serien Besök visar den brutala sanningen som döljer sig bakom senaste årens "tant-mode".

//Fabian

Tre animerade filmatiseringar av Bilbo - den ena makalösare än den andra.

2012-01-15T01:58:00.000-08:00

Drömmarnas Berg skriver väldigt intressant om en gammal animerad kortfilmatisering av The Hobbit. Det är Bill Snyder som ligger bakom, filmen är från 1966 och den invecklade och spännande berättelsen om hur denna film kom till kan ni läsa på Drömmarnas Berg HÄR.

Filmen är ett underverk av 60-talsestetik, väldigt barnboksaktig och framförallt Bilbos håla ser väldigt mysig ut.

En mer rejäl filmatisering är den från 1977, av Rankin och Bass, som också gjorde en katastrofal, inoficiell uppföljare till Raoul Bakshis psykedeliska Sagan om Ringen-filmatisering. Här ser vi en fantastisk Gollum, som för en gångs skull inte ser ut som en horsepundare utan som ett härligt grodmonster!

Till sist en supersnygg SOVJETISK inledning till tolkning av Bilbo-sagan. Jag förstår ingenting av sammanhanget, någon ryskkunnig tolkienist får gärna hjälpa till, men den röjiga gästabudet vid Ensamma Berget i början, med klockspel, fjärilar och lite gayhångel, slår de flesta fantasyparty som setts på film. Ryssar vet uppenbarligen hur man festar. Filmen är från 1991.

//Fabian

Panikångest är inget att oroa sig för: underbar Uruguay-sci fi.

2012-01-14T03:21:00.000-08:00

Apropå gårdagens inlägg om afrikansk sci fi, det finns mer att hämta från södra halvklotet än Mad Max. Ingen missade väl den fantastiskt sköna kortfilmen Ataque de Panico! ("panikångest" på spanska), där ett gäng retrorobotar pulvriserar centrala Montevideo, huvudstaden i Ururguay.

Samme regissör, Fede Alvarez, har också gjort en minutkort skildring av livet i Montevideo 2056. När ska de komma, flygbilarna? Det kanske äntligen skulle motivera mig att ta körkort.

//Fabian

Loka Kanarp debuterar äntligen i Utopi!

2012-01-13T06:06:00.000-08:00

Trots att Loka Kanarp varit med och jobbat med Utopi magasin ända sen starten, så är det inte förrän i nummer 5 hon debuterar med sin första serienovell i tidningen. Kombinationen skräck och barn återkommer precis som i Hungerhuset och de två skräckserier hon tidigare haft med i Galago. Serien är i färg och heter råttmänniskan. Här är ett exklusivt litet smakprov att suga på som en belgisk chokladpralin på fredagseftermiddagen.

Det fanns nästan bara en anledning att gå i skolan.

... var Amina i 7 c.

Trevlig helg!
//Fabian

Afrika gör fler storartade sci fi-filmer: Pumzi!

2012-01-13T01:08:00.000-08:00

Afrika är ju en kontinent som inte längre förknippas enbart med stamkrig och fattigdom utan också utveckling och framsteg. Afrikanska science fiction-filmer hade låtit som en Monty Python-sketch innan District 9 kom, men nu rör det på sig.

Från Kenya kommer en fantastisk sci fi-kortfilm med det gulliga namnet Pumzi. Själva filmen är inte så munter, utan har en klassisk postapokalyptisk inramning: 35 år efter tredje världskriget är naturen död, och de kvarvarande människorna lever i underjordiska, högteknologiska städer (som iofs verkar rätt nice att bo i). Sen får en kvinna som är kurator på ett museum ett jordprov från "utsidan" som visar sig innehålla ... liv!

Här är också en lite kornig intervju med regissören Wanuri Kahiu, som minst sagt har många järn i elden:

Ett annat projekt som hon arbetar på är alltså en långfilmsversion av Who Fears Death av Nnedi Okorafor. Den handlar om ett övernaturligt barn som föds föds i öknen, och som har förmågan att sammanföra de krigande stammarna. Fast stammar är inte ett bra ord, utan "har förmågan att sluta fred mellan de grupper som slåss i den regionen vid den tidpunkt när berättelsen utspelar sig". Mer afrikansk fantastik i alla fall.

Concept art från kommande filmatiseringen av Who Fears Death.

Vill man ha mer afrikansk sci fi så kan man också kolla in urban fantasy-romanen Zoo City av Lauren Beukes från Sydafrika. Vem vill inte läsa en afrikansk cyberpunk-roman med en övernaturlig sengångare som maskot till bokens kvinnliga antihjälte?

Afro-Bladrerunner med en övernaturlig sengångare - mums!

Summa sumarum, om det spelas in roliga och originella science fiction-filmer i Kenya, då borde det väl vara dags för Sverige också?

//Fabian

Ny tecknare på Theos ockulta kuriositeter?

2012-01-12T06:25:00.000-08:00

Theos ockulta kuriositeter av Ola Skogäng har gått i bräschen för svenska äventyrsserier sedan starten 2008. Men från och med nästa bok tecknas serien också av Daniel Thollin.

En riktigt snygg Theo av Daniel Thollin.

Daniel Thollin har bl a tecknat den Lovecraft-inspirerade Uppsala-skräckserien 1000 ögon, med manus av Jonas Andrsson. Tre böcker i serien har getts ut av Seriezonen: Tupilak, Vondur och Hrafnir, de har tydligen gått som smör på Uppsala-slätten och sålt över 2000 ex.

//Fabian

Sofia Falkenhems nya serie till Utopi!

2012-01-11T06:53:00.000-08:00

Sofia Falkenhem bidrog med en ljuvligt snygg serie till Utopi magasin nr 3, och som jag förvarnade er om i 2012-peppen i nr 4 så kommer Sofia Falkenhem medverka regelbundet i magasinet i år. Igår fick jag första versionen av serien, och vid Asimov vad snygg den är!

Temat för serierna kommer vara känslosam science fiction, vilket är både äventyrligare och klurigare än man först kan tro. Här är ett smakprov, ät det som en vattenmelon.

Åh nej! Nu gick hela affären sönder! Vad ska té-roboten ta sig till?

Serien kommer alltså inte vara på japanska och ingenting, utan det tillkommer textning. Ni känner säkert igen karaktärerna från nr 3, men nu byggs en hel värld upp. Serier som bygger upp världar på andra planeter, det är det bästa som finns.

//Fabian

Så gör sjöjungfrur för att fortplanta sig.

2012-01-10T22:24:00.000-08:00

Igår tittade jag och My på senaste Pirates of the Carribean. Det var en massa härliga sjöjungfrur med i filmen.
- Men hur gör de för att fortplanta sig, undrade My, de har ju inga karlar, och fiskstjärt där nere.
- Tja, svarade jag, jag antar att de göra som alla andra moderna kvinnor i deras situation …

… De åker till Danmark.

// Fabian

Nu har Alena -noveau gått till tryck, och den är perfekt

2012-01-09T22:37:00.000-08:00

Redan i höstas var Kim W. Anderssons seriebok Alena egentligen färdig. I och med att sista avsnittet gått i Nemi kunde vi ha satt pärmar på serien och skickat till tryck. Men istället har Kim använt de senaste månaderna till att fila och slipa och putsa på serien till perfektion.

När jag läste igenom hela boken igår fylldes jag av en storslagen känsla, Alena är en så otroligt BRA bok: karaktärerna är på pricken, berättelsen sugs framåt av sig själv och serien är över huvud taget så full av guldkorn och one liners att jag satt med ett leende på läpparna hela tiden.

Kim jobbar på dialogen timme efter timme tillsammans med

Lina Neidestam, som lagt ner hela sitt genius i Alena.

Antagonisten Filippa är så härligt ondskefull, men hon har blivit farligare, inte bara bitchig. Alenas kille Fabian har blivit charmigare och begåvats med en skön humor, och Alena själv har blivit snäppet mer sarkastisk, men också ännu mer sårbar.

När vi planerade den grafiska formen i höstas började vi fråga oss varför vi varit så låsta vid klassisk bokformgivning, med smutstitel, vinjettsida och kolofon. Det är snyggt och seriöst och funkar väldigt bra för till exempel grafiska romaner och andra mer litterära serier, men en underhållningsserie borde låta sin bildvärld bre ut sig från pärm till pärm.

Vi kikade lite på typiska amerikanska samlingsvolymer, typ Sandman, Hellboy osv, som verkligen brer ut sig, men där det är ofta är ganska rörigt. Vi parade istället det upplägget med estetiken i Saul Bass' vinjetter till från Hitchcock-filmerna.

Vi kallar det nya upplägget Utopi noveau-album (vi gillar att sätta -noveau på saker i ateljén) och resultatet kommer från tryck i slutet av februari. Det är bara att hålla andan tills dess!

//Fabian

Making of: Elin Jonssons otroliga omslag till Utopi nr 4

2012-01-09T07:17:00.000-08:00

Kära Utopi-läsare, ni har säkerligen lagt märke till det extraordinära omslag som pryder Utopi magasin nr 4. Denna bild skapades av Elin Jonsson, en serietecknare bosatt i Göteborg och som gått serieskolan i Hofors tillsammans med bl a Lisa Medin och Karl Johnsson. Vi insåg på ett tidigt stadium insåg att ingen av de tecknare som skapade serier till robot-temanumer vi gjorde i sambarbete med TV-serien äkta människor skulle hinna med att göra ett omslag också, så frågade vi Elin, varpå hon svarade:

"FUCK YES!!!!=D"

Så nu förstår ni vilken fantastisk person hon är att jobba med. Här följer en liten bildexposé där ni kan följa med i arbetsprocessen. Och det här är bara ett litet smakprov på alla de bilder som bollades fram och tillbaka.

Jag, Kim W. Andersson och Lina Neidestam gjorde oss själva till ett litet omslagsråd, och kom upp med idén att göra en robot-version av den här härliga gamla Cranach-bilden på Adam och Eva. Smart grej!

Tillbaka fick vi genast denna awesome jävla skiss, om man nu ens kan kalla det skiss. Vi vill dock ha lite mer robot-känsla människorna, som såg lite för känsligt mänskliga ut.

Först testade vi modellen "dum-glad", vilket blev kul, men nästan för kul.

Observera också härligt plastiga frisyrer.

De här tomma blickarna funkade bättre.

Det blev lite otydligt med metall-frukterna, så de utvecklades så småningom till den här varianten, där våra robotar hamnat på en stor robot-kyrkogård, full med skrotade med-robotar, och där typ hittar de ett ÄPPLE, den förbjudna frukten, som i Bibeln symboliserar övergången från djur till människa, men i den här bilden givetvis står för robotarnas uppvaknande till sant artificiell intelligens, medvetande. Herregud vad briljant.

Till sist då färgläggningen, som ger bilden dess själ. Riktigt snygg, men så ville vi ha in den där jul-känslan, så mer rött behövs.

Nu! Där har vi den, vilken skönhet, på med loggan och grejer och iväg till tryckeriet.

Bon aptetit kära läsare, där är hon, Utopi magasin nr 4 i egen hög person. Vilken pärla. Och på insidan är den inte sämre kan jag lova!

Dessutom, inom kort, kommer vi att avslöja ett nytt projekt Elin Jonsson kommer ge sig i kast med för Utopi magasins räkning. Stay tuned!

//Fabian

Smygtitt på David Olgarssons scifi-serie

2012-01-05T00:12:00.000-08:00

Runda glasögon, hakskägg, polotröja. Någon måste stoppa honom.

Vår före detta praktikant och Utopi magasins nya formgivare David Olgarsson jobbar med inte en, utan två nya serier, bland annat en Doctor Who-inspirerad scifi-serie. Läs mer om den på Davids blogg.

Tentakeljakt i den röda ficklampans sken.

//Fabian

Och missa för guds skull inte fan art-dagen på Palatset

2012-01-03T10:32:00.000-08:00

Linnéa från Cirkeln, av Kim W. Andersson

Stockholms nya ungdomsoas Palatset har en fan art- och skrivarworkshop med Cirkeln-författarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg imorgon onsdag. Missa inte denna fantastiska möjlighet att träffa dem och Utopi-medarbetarna Kim W. Andersson och Karl Johnsson.

Läs mer HÄR.

//Fabian

Innifrån arbetsprocessen

2012-01-03T06:17:00.000-08:00

- Men man förstår ju att det är ironi!

- Nä det gör man inte, och det är out of character!

- Du vet inte vad du snackar om!

- Bra, låt henne säga så istället.

Här sitter Kim och Lina och filar på varenda liten jävla replik i serieboken Alena tills de blänker som kristall. Boken har redan gåtts igenom av Edenborg och mig och Lina igen, och nu är de inne på sista varvet innan Alena går till korrektur. Det är gnetande och stretande, och jag tror inte vi någonsin kommer ha gett ut en bok där varje stavelse är lika ömsint vägt på silvervåg, allt för att berättelsen ska flyta på så smidigt att ni inte ens tänker på att ni läser, det bara … sköljer över er.

Kommer ut i februari.

//Fabian

Vem är Maria Fröhlich?

2012-01-02T03:14:00.000-08:00

Ingen som läst Utopi magasin nr 4 kan ha undgått att lägga märke till vårt begåvade nytillskott Maria Fröhlich, som gjorde det norrländska scifi-äventyret Hekates äventyr - Fallet med besökarna från yttre rymden.

Hekates äventyr - första delen av förhoppningsvis väldigt många.

Den hugade fanzinläsaren känner kanske till Maria från Comics Royale, som prisades på fjolårets Small Press Expo, men annars är hon nog ganska ny för de allra flesta. Vi på Utopi upptäckte Maria när hon sällade sig till serieskaparna i Ateljé Otecknad, där bland annat Lisa Medin och Karl Johnsson arbetar.

Det var Kalle som tipsade mig och lät mig låna hennes portfolio förra vintern, och jag blev genast entusiastisk för hennes serier, särskilt de otroligt balla actionscenerna. Jag bokade in ett möte med Maria på Café Rival några veckor senare och vi bestämde att hon skulle göra en serie till Utopi magasin nr 4, som i det läget inte hade hunnit bli ett robotnummer utan hade tema "Hem till rymden" (ett tema som jag hoppas vi får chansen att återuppliva i framtiden).

Ur Maria Fröhlichs svinsnygga portfolio som jag fortfarande inte lämnat tillbaka.

Maria Fröhlich har gått både serieskolan i Hofors (där hon dessutom hade sin högstadie-prao) och den i Malmö. Just nu jobbar hon på ett seriealbum på ett utländskt förlag, som jag ser enormt nyfiken på men ännu inte fått se så mycket av. Hennes oerhörda begåvning har siktet inställt på USA och den internationella seriescenen, så vi får se hur mycket vi lyckas få med henne i Utopi.

Vill ni se mer av Maria Fröhlich i magasinet så föreslår jag att ni hör av er till henne direkt och tjatar på att hon ska ge de svenska serieläsarna mer av hennes högoktaniga äventyrsserier. Tills vidare får ni hålla till godo med blogg och portfolio.

//Fabian

Utopi magasin nr 4 med robottema ute nu!

2011-12-30T06:50:00.000-08:00

Det makalösa omslaget, tecknat av Elin Jonsson

En dag innan nyårsafton kan jag stolt deklarera att Utopi magasin nr 4 officiellt är UTE. Numret kom ut till prenumeranterna för ett par veckor sedan, men eftersom nr 3 var så försenat har vi skjutit på kiosksläppet, så att den ska hinna sälja lite lösnummer.

Utopi magasin nr 4 är alltså ett samarbete med Matador Produktion, som skapat Svt-serien Äkta människor, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men där det finns robotar! Robotarna ser i stort sätt ut som människor och finns överallt i samhället, som hemhjälp, arbetare, älskare osv. I Utopi lät vi våra tecknare spekulera fritt utifrån denna värld och skapa sina egna historier, med hisnande resultat.

Spring nu genast iväg till kioskerna och införskaffa ert exemplar av denna fantastiska tidskrift eller passa på att skriva upp er på vårt fina julerbjudande innan det går ut imorgon.

//Fabian

Oblivion High i Dagens Nyheter

2011-12-30T02:24:00.001-08:00

Näcken börjar högstadiet i Upplands Väsby.

Ms Mandu, mangaduon bestående av Nina von Rüdiger och Johanna Koljonen berättar i en DN-artikel om sin seriebok Oblivion High, som kommer på Kolik förlag i feburari. Från förläggarhållet kan jag avslöja att Nina i detta nu låter stålpennan glöda över pappret medan hon jobbar på de sista sidorna av boken. Sen återstår bara en symfoni i raster och en halv miljon andra små guldkorn som ska falla på plats innan mästerverket går på tryck i mitten av januari.

/Fabian

Fantasyvitaminer i vintermörkret

2011-12-29T21:23:00.000-08:00

Frukost till det vackra ansiktet.

Om ni vill ha en skön bildinjektion i det här halvruttna klimatskadade skämtet till vinter så ska ni surfa in på denna LÄNK till Naomi Nowaks psykedeliska fanatsyscrapbooking till tumblr-blogg. Bon apetit.

Julbokmarknad ikväll på Café Sodom

2011-12-14T01:42:00.000-08:00

Kom på Julbokmarkand på Café Sodom nu ikväll, och köp finfina signerade julklappsböcker till dina vänner och fiender.
Tid: 19-21
Plats: Café Sodom, Bellmansgatan 26 i Stockholm, T-bana Mariatorget
Medverkande bokförlag: Etc, Kolik, Vertigo och Sfinx förlag

Vi ses
/Fabian

Seriesamtal på Hallongrottan i kväll!

2011-12-13T05:39:00.000-08:00

I kväll möts höstens hetaste serieskapare i ett samtal lett av serieentusiasten Bitte Andersson. På Hallongrottan träffar du LOKA KANARP och CARL-MICHAEL EDENBORG, skaparna av den kusliga serieromanen Hungerhuset, och MATILDA RUTA, skaparen av Tummelisa - eller den andra vildmarken. Det blir ett samtal om skapande, skräck, och om hur skogen påverkar oss.
Glögg och våfflor samt bokförsäljning och signering på plats!

Hallongrottan, Bergsundsgatan 25
Klockan 19.00 - 21.00
Kostnad: GRATIS med frivillig stödpeng till Hallongrottans eviga liv!

Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg har tillsammans skapat Hungerhuset. En historia om systerskapets närhet och fiendeskap, men också en skrämmande historia om ett ödehus djupt inne i skogen.

Presscitat om Hungerhuset:

"Berättelsen lånar element och klassiska attribut från såväl skräckfilm som muntliga spökberättelser, och stämningen är verkligen kuslig! Husen är hemsökta, människor återuppstår från de döda och djuren i naturen känns mystiskt uppskruvade. Lägg därtill en både poetisk och dystopisk voiceover-röst som kallar från andra sidan så förstår ni ungefär vart det barkar." Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

"Den gul/ljusorangea färgläggningen, Kanarps flödande linjer och de suggestiva och rakt igenom vackra teckningarna passar som hand i handske till Edenborgs känsliga manus." Shazam

Matilda Ruta är skaparen av Tummelisa – eller den andra vildmarken, en grafisk roman där Ruta ger Tummelisa vidare handlingsutrymme än hon någonsin tidigare haft.

Presscitat om Tummelisa - eller den andra vildmarken:

"Befriad från flickrollen, omplacerad i en manlig äventyrshjältes berättarram är hon här en svartklädd, dragking, en stridsberedd överlevare som vet att våld löser alla problem. I alla fall i vildmarken." Liv Beckström, Kommunalarbetaren 5/5

"Det finns bara en sak jag kan säga (och mitt ordförråd är uppenbarligen så dåligt att jag måste svära): Det här är fan det finaste jag läst på länge! Mitt sagolikt morbida hjärta klappar för Tummelisa, för hennes kamp och för alla dem hon går i täten för." Anna Nygren, Dagensbok.com

Julmarknad i Skrapan i dag

2011-12-11T01:35:00.000-08:00

Idag, söndag, medverkar Kolik förlag på julmarknaden Basar Under i Skrapan i Stockholm. Kom dit och skaffa en Utopi-prenumeration eller köp en signerad bok till bokbordspris! Loka Kanarp signerar Hungerhuset och Pärlor och patroner. Kim W Anderson signerar Love Hurts. Julmarknaden pågår klockan 12-18. Förutom serier finns det secondhandkläder, handgjorda smycken, kitchgrejer, barnkläder mm!

Serieteket & Kolik förlag presenterar: Skräcken i skogen!

2011-11-29T06:10:00.000-08:00

Nu på söndag den 4 dec är det en högtidsstund för alla er som inte kan få nog av höstig skräckstämning och serier - Serieteket anordnar i samarbete med Kolik förlag Skräcken i Skogen - en temakväll på Kulturhuset där Koliks förläggare Fabian Göranson diskuterar med serieskaparna LOKA KANARP (som skapat rysaren ”Hungerhuset” tillsammans med Carl-Michael Edenborg) och MATILDA RUTA (upphovskvinna till ”Tummelisa eller Den andra vildmarken”) om fantastik i serieform och varför Skräcken huserar i Skogen.
Fri entré, samt bokförsäljning och signering på plats!

Officiell webbplats: http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=40828
Facebookevent: https://www.facebook.com/event.php?eid=206635749411580

Väl mött!

Feltryck i Utopi #3

2011-11-29T04:21:00.000-08:00

Vi har upptäckt att det dessvärre blivit ett smärre tryckfel på en av sidorna i några av de utskickade Utopitidningarna. Vi beklagar givetvis detta och lägger därför upp den feltryckta sidan från Nancy Peñas "Tea Party" såsom den ska vara här på bloggen istället, som plåster på såren:

Utopi magasin presenterar: Sci-fi-impro!

2011-11-22T02:52:00.000-08:00

I samarbete med Improvisation & co bjuder Utopi magasin in till en improföreställning med science fiction-tema - en DVD-upplevelse med extramaterial och TV-spel.

Efter föreställningen blir det barhäng och bokbord, där våra tecknare signerar böcker att ge bort i julklapp till andra eller sig själv!

Impron börjar 19.00, så se till att komma i tid!
Inträde: 90:-

Varmt välkommen, live long and prosper och må kraften vara med er!
(För mer info, se gärna vårt Facebook-event samt Improvisation & Co:s hemsida)

Utopi nr 3 från tryck!

2011-11-14T06:32:00.000-08:00

Lina Neidestam håller i ett provtryck av nummer tre.

Att göra en tidning tar tid! Tanken var att Utopi magasin nummer tre skulle ha kommit ut till bokmässan, men alla led i processen har tagit längre tid än väntat. Men nu är den snart här, den 16 eller 17 november anländer tidningen till Sverige, och kommer skeppas vidare till prenumeranter, kiosker och andra distributörer. Vi tackar för ert oändliga tålamod och hoppas att ni blir lika nöjda med resultatet som vi.

Förhoppningsvis kommer Utopi nummer 4 att bli mindre försenat, i skrivandets stund sitter vår tappre praktikant David och filar på de sista detaljerna. Förhoppningsvis ska indesignfilerna omvandlas till pdf-er nu under eftermiddagen, för att sedan laddas upp till vårt utmärkta (men något långsamma) ungerska tryckeri.

//Fabian

Utopi drar till Uppsala!

2011-11-04T03:38:00.000-07:00

Bauer som balsam för själen.

Imorgon lördag kommer Utopi magasin vara på plats i Uppsala, där Uppsalafandom bjuder till Science Fiction och Fantasydag. Vi kommer ha ett bokbord och kl 16:00 ska Lisa Medin, Elin Fahlstedt och Fabian Göranson äntra scenen och prata om serier, manga, science fiction och utopier.

Läs mer om programmet HÄR.

//Fabian

Kom på filmquiz ikväll på cinemateket!

2011-11-03T05:08:00.000-07:00

Debutbar på Stadsbiblioteket ikväll!

2011-11-02T04:57:00.001-07:00

Glöm inte att komma till Stockholms Stadsbibliotek ikväll och titta på Matilda Ruta, Elin Fahlstedt och en massa andra spännande seriedebutanter! Börjar kl 18, t-bana rådmansgatan osv.

vi ses!

/Fabian

Smålandsposten superpepp på Hungerhuset

2011-11-01T04:45:00.001-07:00

Idag utnämner Smålandsposten Hungerhuset till årets bästa serie(bok) hittills. Läs hela recensionen HÄR.

Jonas Thente skriver om två bra seriemagasin

2011-10-31T01:36:00.000-07:00

Orgie i eskapism!

DN:s Jonas Thente skriver om Utopi och Galago i en krönika, läs den här!

"Have a sexy little Halloween"

2011-10-23T03:19:00.000-07:00

Ni måste se den här halloween-serien av Jilian Tamaki! Läs hela på hennes blogg. Obs rolig!

Vi ses i Malmö

2011-10-22T03:32:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Träffa oss i Malmö!

Nästa fredag, den 28 oktober, beger vi oss till Malmö för att vara med på seriefestivalen I seriernas värld. Jag och Matilda Ruta ställer ut våra serieoriginal på Loftet, Hedmanska gården. Vernissage den 28 oktober kl 18.00. Här är facebook-eventet.

Den 29 oktober medverkar jag och Carl-Michael på SF-bokhandelns födelsedagsfirande. Förutom signeringar av oss, Dennis Gustafsson och Peter Madsen kommer det också bli hemliga give aways samt rabatter till de som klär ut sig enligt halloweens alla regler! På SF-bokhandelns blogg står allt du behöver veta.

Vi ses!

C/M intervjuar Loka

2011-10-22T03:10:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

I dag bjuder vi på ett blogginlägg av Carl-Michael Edenborg.

Det är min tur att intervjua min hustru och kollega Loka Kanarp sedan hon skärskådat mitt inre igår. Medan brasan sprakar och vedspisen glimmar röd försöker jag förstå hennes kärlek till spöken.

– Vilket är ditt favoritspöke?

Ring-häxan, hon är bra. Dels för att hon är ett barn, och de är de läskigaste spökena, dels för att hon är ond och vägrar ge sig. Vanliga spöken sticker när de är klara, hon blir aldrig klar.

– Varför gillar du spöken men inte monster?

Monster är inte övernaturliga, de är mer som sagofigurer, troll. Eller? De är inte från en annan värld. Spöken är från de dödas värld. Troll bor i skogen, och monster kan man stöta på lite var som helst, de är inte andar utan fysiska varelser. Monster är inte tillräckligt mystiska. Fast jag kan gilla vissa. Fast jag kommer inte på nåt just nu. Jag är inte så rädd för monster. Spöken är mer sofistikerade. Alien, till exempel, är ett bra monster. För den figuren syns inte så mycket i filmen, hotet blir mer psykologiskt än fysiskt.

– Varför tycker du om att bli skrämd?

Egentligen gillar jag inte det. Jag gillar inte att åka berg- och dalbana, det skulle vara fruktansvärt läskigt, det skulle jag aldrig åka, eller fritt fall. Men jag gillar mys-rys. Jag vill bara vara rädd under filmens eller bokens gång. Jag ser det lite som ett experiment: hur långt kan den här kulturformen påverka mig? Jag gillar framför allt när det är något som inom fiktionen blir läskigt, men som kanske inte annars skulle vara det. Typ att bli jätterädd för en rullstol som rullar av sig själv. Egentligen är det fånigt, men den här filmen har fått mig att känna så här, det är ju fantastiskt. Det är storheten i mänsklighetens kultur. Fast jag blir rädd av filmer med terror och uppskurna ögon, men sådana tycker jag inte alls om, sådant blir jag rädd av på riktigt. Då blir man rädd på fel sätt.

– Tror du på spöken?

Nej.

– Tror du på själen?

Nej.

– Varför tror du att det finns människor som tror på spöken?

Jag är uppfostrad i ett fundamentalistiskt ateistiskt hem, så jag kan inte relatera. Det är väl deras psyken som hittar på saker, som när man blir paranoid t ex.

– Varför hänger barn och spöken så ofta ihop?

Som barn har man svårare att skilja verklighet och dröm eller dikt, så där passar tron på spöken väldigt bra. Jag trodde nog lite grann på spöken när jag var liten, eller försökte tro, jag önskade lite grann att det skulle finnas spöken, försökte övertala mig att tro på dem, det skulle vara spännande.

Bloggarna tycker till om Hungerhuset

2011-10-21T03:14:00.000-07:00

"Boken är inte bara vacker och snyggt tecknad, den lever och sprakar i sin gestaltning, människorna vi möter är kött och blod. Skaffa dig årets vackraste omslag och få en spökhistoria som lever upp till namnet på köpet."
Stefans Serieblogg

"...resultatet är både en lyckad spökhistoria och en känsligt skildrad serie om två flickors sorg över sin moders död."
Simon säger

"Hungerhuset är en snyggt och stilrent ritad, läskig, spännande och snabbläst skräckserie."
Elin på bokbloggen Gummistövlar

"En pärla till bok, som är en ren njutning att läsa!"
Sagor från Kalle

Loka intervjuar C/M

2011-10-20T11:50:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Foto: Märta Thisner

Carl-Michael Edenborg är min make och medförfattare till Hungerhuset. Han är även känd som förläggare på Vertigo förlag, en av delägarna bakom Café Sodom och som representant för författarpseudonymen Gunnar Blå. När han inte skriver seriemanus filar han på sin stora roman om tonsättaren Händel, som kommer ut på Natur och kultur nästa år.

Loka: Okej, första frågan. Du är i stugan och hör ett mystiskt ljud från vinden, som att någon eller något är där uppe. Du går upp för att titta. När du öppnar vindsdörren - vad ser du? Vad skulle vara det läskigaste?
C/M: Jag tror det läskigaste skulle vara om jag träffade mig själv. Om jag var där uppe.
Loka: Så Dostojevskijs Dubbelgångaren är alltså en skräckroman för dig?
C/M: Är det en skräckroman? Jag brukar ju ofta drömma mardrömmar om att träffa mig själv, att se mig själv. Jag tror att det handlar om när det inte funkar längre, de vanliga lagarna för verkligheten.
Loka: Det är ju så det är i filmen Hyresgästen, att han ser sig själv genom fönstret. Det tycker jag är en av de värsta scenerna.
C/M: En fruktansvärt hemsk scen.
Loka: Det är liksom inte ett direkt hot, som man kan bekämpa, utan bara något som blivit riktigt fel. Det är det som är så läskigt.

Carl-Michael tapetserar på vinden. Eller är det en dubbelgångare?

Loka: Nästa fråga. Du är i skogen…
C/M: Vad är det här? Är det ett psyktest från CIA för att bryta ner mig?
Loka: Nej, det är som i Blade Runner.
C/M: Det finns väl ingen skog i Blade Runner? Aha, du menar testet i början av filmen.
Loka: Du går i skogen, någonstans du aldrig varit förut. En glänta öppnar sig och där ligger dina drömmars ödehus. Vad skulle det vara för slags hus?
C/M: Ett torn. Ett torn som var lika högt som sin källare, och så en spiraltrappa.
Loka: Vad skulle finns i källaren?
C/M: En ingång till underjorden, med en underjordisk himmel.
Loka: Och högst upp då?
C/M: En balkong.

Loka: Finns det någonting i Hungerhuset som du känner igen från din egen barndom? Eller kanske något som faktiskt är inspirerat av din egen barndom?
C/M: Kanske att vilja gå in i konstiga hus. Att undersöka. Den där nyfikenheten. Och så hatet mot människor som hon (Elsa, reds anm.) har. Alla vidriga vuxna som är töntiga och idiotiska.

Loka: Vad var du rädd för när du var liten? Var du mörkrädd?
C/M: Jag var rädd för getingar. Och döden. Det var mest det.

Loka: Jag har ju fortfarande inte frågat vilken som är din favoritsplatterscen. Vilken är det?
C/M: Jag kan visa den på You tube. Har du sett Braindead?
Loka: Nej.

(Här är länken!)

Braindead. Med gräsklipparen som vapen.

C/M: Det är Peter Jackson som har gjort den, du vet han som gjort Sagan om ringen?
Loka: Han har gjort Svarta änglar också, som jag gillar.
C/M: Jag brukar tänka att jag är som han i filmen. När jag är ute på stan bland alla människor.
Loka: Ja... vi har ju också en gräsklippare.

Vi avslutar med en bild från inspelningen av kortfilmen Missfostrad av Alexi Carpentieri,

där Carl-Michael spelade huvudrollen.

Hungerhuset - bakom kulisserna

2011-10-20T03:19:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

När vi började med Hungerhuset ville vi göra en skog som kändes verklig. Det skulle inte vara en sagoskog utan en äkta mellansvensk skog som man kanske skulle kunna känna igen från sin egen barndom. När miljöerna känns verkliga får det övernaturliga i berättelsen en extra tyngd. Därför finns det inga spöklika kala träd (då berättelsen utspelar sig på sensommaren), inga ugglor och fladdermöss (dem ser man ju ändå aldrig) och heller ingen stämningsfull månskärva som lyser upp skogsstigen på natten (i den ljusa sommarnatten är månsken helt överflödigt). Den sortens bilder är effektiva när man vill få fram en kuslig stämning. Men man måste vara medveten om att man använder dem och inte bara slänga in dem i berättelsen per automatik. Jag fick flera gånger "rätta" mig själv och fundera på hur jag själv uppfattar skogen. Inte bara ta de bilder som jag fått från populärkulturen rakt av.

Samma sak med huset. När vi skrev på Hungerhuset tänkte jag mig ett klassiskt spökhus, ett sådant som man ser i amerikanska filmer som Psycho. Högt och smalt, med en stor hall där man ser en trappa gå ända upp till andra våningen. Men hus på den svenska landsbyggden ser sällan ut så. Carl-Michael ritade istället upp ett kompakt, lågt hus. Det var den sortens hus vi ofta åkte förbi på väg till vårt landställe.

Huset i Psycho - ett typiskt spökhus.

Trappan i Psycho.

Jag började titta på Hemnet.se för att hitta en bra förebild för vårt Hungerhus. Till slut hittade jag ett fantastiskt hus i två våningar + vind, med kakelugnar, fina dörröppningar och bra bilder som jag kunde utgå ifrån. Planritningarna var en väldigt bra utgångspunkt när jag skulle se hur flickorna rörde sig i huset. En del av möblerna har jag tecknat av, men det mesta har jag förstås ändrat. Ändå tänker jag ofta på de som sålde huset och de som köpte det. Tänk om de läser Hungerhuset och känner igen sitt hem! De kommer bli chokade när de inser vilken personlighet huset har.

Bilder från huset som blev förebilden för Hungerhuset. Lägg märke till trappan

och kökssoffan som förekommer flera gånger i serien.

Intervjuad av DN

2011-10-19T09:18:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Jag och Matilda Ruta (Tummelisa eller Den andra vildmarken) har precis blivit fotade och intervjuade om våra böcker. Fika fick vi också. Resultatet kan ni se på lördag i Dagens nyheter.

Två spökfilmstrailers

2011-10-19T03:51:00.000-07:00

Inom det närmsta året släpps minst två spökfilmer att se fram emot. Jag hoppas förstås att någon av dem ska kunna mäta sig med mina favoriter i genren: The Others och Barnhemmet (båda med knarrande dörrar i överflöd).

The Awakening kommer enligt Imdb visas 11 november 2011... i Irland. Förhoppningsvis kommer den till Sverige då också. Trailern är ganska utdragen. Man behöver absolut inte se mer än en minut av den för att förstå premisserna. Året är 1921 och en internatskola för pojkar har problem med spöken. En kvinna från London får uppdraget att utreda den naturliga förklaringen bakom spökerierna. Det är grå och dimmig engelsk landsbyggd, det är stora salar och tomma korridorer, och det är ett barnspöke som bara skymtar förbi. Ja, det ser lovande ut faktiskt.

The Woman in Black
Daniel Radcliffe (Harry Potter) är tydligen vuxen nu, och han ligger inte på latsidan. I den här filmen är han en advokat som ska ta hand om dödsboet efter en enstöring i ett mystiskt hus. Filmen är baserad på boken med samma namn av Susan Hill. Jag läste den förra året och tyckte att den var okej men inte mycket mer. Det som var bokens behållning var dock det som lämpar sig för filmmediet: miljön. Historien utspelar sig i ett stort hus på en ö utanför en liten by. När det är ebb går det att nå huset med häst och vagn. Då färdas man naturligvis genom en tung dimma. Vid flod ligger huset isolerat, och har bara sällskap av en överväxt kyrkogård. Trailern är är fin och känns genomtänkt. Den visar varken för mycket eller för lite. I mars 2012 kommer filmen till Sverige.

Kalendarium

2011-10-18T04:34:00.000-07:00

Under de kommande veckorna har vi evenemang inplanerade i Sveriges tre största städer!

18 oktober, Göteborg: Carl-Michael Edenborg signerar på Sf-bokhandeln i Göteborg. Carl-Michael pratar med Lovecraft-redaktören Martin Andersson om HP Lovecrafts Skräcknoveller och om Hungerhuset.

Två böcker, en utställning.

28-29 oktober, Malmö: Den mystiska skogen. Loka Kanarp och Matilda Ruta ställer ut serieoriginal från sina respektive böcker Hungerhuset och Tummelisa eller den andra vildmarken. Vernissage 28 oktober klockan 18.00. Alla författarna kommer finnas på plats för att mingla och signera böcker. Välkommen till en prunkande miljö och läskig stillhet på Loftet, Hedmanska gården!
(1 november - 13 november visas utställningen på Form/Design Center, Hedmanska gården.)
Arrangörer: Kolik förlag och I seriernas värld

Loka Kanarp, Lina Neidestam och Matilda Ruta på

Seriescenen på bokmässan.

29 oktober, Malmö: Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg signerar Hungerhuset på Sf-bokhandeln i Malmö kl 14.00. Välkomna till Storgatan 41.

3 november Filmquiz på Cinemateket, Stockholm: Mitt i de mest ruskiga Halloweentider presenterar Cinemateket i samarbete med Utopi Magasin ett skräckfilmsquiz.

Hungerhuset - hur det började

2011-10-18T00:31:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Stanna alla klockor och Agnes Cecilia - två favoriter.

Som barn älskade jag spökhistorier. Hemma och i skolan berättade vi historier som Gröna handen, Onda dockan ”En galning har rymt från ett mentalsjukhus” eller hittade på egna historier. Vi lekte anden i glaset och Svarta madam.

Fråga aldrig anden om döden.

Jag gick ofta till ungdomsavdelningen på stadsbiblioteket i Stockholm för att se om de fått in några nya spökhistoriesamlingar. När jag sov över hos min kompis Kim fick hennes mamma eller mormor rycka in och läsa högt. Senare gick vi till videobutiken och hyrde Carrie och En amerikansk varulv i London.

I och med att jag och Carl-Michael gjorde Hungerhuset fick jag chansen att skriva och teckna i mina bästa genrer: vardagsrealism och relationstrassel kombinerat med knarrande dörrar-skräck.

Inte lika hungrigt som Hungerhuset.

Alltihop började en vinterdag då jag och Carl-Michael tog en promenad på isen på sjön Hillingen nära vår stuga. Jag bad Carl-Michael hitta på en historia om några barn som hittar ett ödehus, och han berättade historien som skulle komma att bli Hungerhuset. När vi kom hem skrev jag ner allt och hittade på egna scener. Sen dess har historien utvecklats. Vi har skrivit i stugan, på caféer och på tåg genom Europa.

Det är på tåget det händer.

Våra berättarstilar och ord har blandats så att jag själv inte vet precis vem som har skrivit vad. När jag har tecknat har Carl-Michael kommit med idéer på bildlösningar och sidupplägg.

En serieroman föds.

Vi har tittat en del på film för inspiration, bland annat har vi sett The Others, Nightmare on Elm Street och Huset som Gud glömde (som skrämde livet ur mig).

Redan under förtexterna var jag rädd.

Men oftast när jag velat förklara hur jag menar med en scen har jag sagt ”du vet i Indiana Jones II…” De tre första Indiana Jones-filmerna har vi sett så många gånger att vi båda kan referera till dem.

Min bästa film.

Att teckna Hungerhuset tog ungefär ett år. Det var ett hårt och roligt arbete. Jag har lärt mig mycket på vägen, både när det gäller berättande och tecknande. Nu när den är klar och finns i fysisk form känner jag mig lika stolt som en nybliven förälder.

Ja, ni ser ju själva:

Hungerhuset – ett smakprov

2011-10-17T04:02:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och C/M Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Nyfiken på Hungerhuset? Här kan du läsa ett utdrag ur boken:

Open publication - Free publishing - More news

Hungerhuset-signering i Göteborg

2011-10-17T01:17:00.000-07:00

Vill du få ditt exemplar av Hungerhuset signerat av Carl-Michael Edenborg? Kom till Sf-bokhandeln på Östra Larmgatan på tisdag kl 17.00!

Carl-Michael kommer prata med Lovecraft-redaktören Martin Andersson om HP Lovecrafts Skräcknoveller och om vår bok Hungerhuset. Här finns Facebook-eventet.

Välkommen in i Hungerhuset

2011-10-17T01:14:00.000-07:00

Den här veckan gästbloggar Loka Kanarp om sin och Carl-Michael Edenborgs nya serieroman Hungerhuset.

Hungerhuset är en spökhistoria om två föräldralösa systrar som smiter från fosterföräldrarnas fest och ger sig ut i skogen. Där väntar ett förfallet och obebott hus, som vill mätta sin skriande hunger med dessa två intet ont anande barn.

Jag heter Loka Kanarp och den här veckan gästbloggar jag om Hungerhuset. Det blir smakprov från serien, skisser, bakom kulisserna och tips!

En liten presentation av karaktärerna

Fredrike

Fredrike, eller Drike som hon kallas i familjen, är 8 år gammal. Att döma av hennes sovrum gillar hon Cheburashka (Drutten), kattungar samt glassar med ansikten. Fredrike skulle helst av allt vara med sin storasyster jämt. Hon är ofta den som är ängslig och rädd, men när det verkligen gäller är hon förvånansvärt handlingskraftig…

Elsa

12 år gammal och redan trött på allt. Framför allt är hon trött på fosterföräldrarna. Hon går runt i en gammal militärjacka (kanske för att reta Agneta). På Elsas vägg finns bland annat en bild av Daria från den tecknade tv-serien med samma namn. Det verkar som att hon läser serier också…

Agneta

Det bästa Agneta vet är att ha folk omkring sig och att vara i centrum. Hon är flickornas fostermor och gift med Magnus.

Huset

Huset ligger djupt inne i skogen. Ingen kommer dit och vägen har växt igen. Ändå verkar folk i trakten känna till Huset. Men, som Agneta säger, man pratar inte om det.

Redan i början av berättelsen konstateras det att huset är hungrigt och att det längtar och drömmer. Det har alltså ett rikt inre liv, och det besitter oanade krafter.

Elsas och Fredrikes sovrum (klicka för större bild).

Praktikant i Kolikgrottan

2011-10-13T02:54:00.000-07:00

Ohoj! Sedan drygt en och en halv vecka tillbaka och i några månader framöver har Kolik Förlags stockholmskontor och Utopi Magasin en egen praktikant, nämligen ingen mindre än undertecknad: David Olgarsson.
Kortfattat är jag journalist, serietecknare, illustratör och grafisk designer, ursprungligen från obygden i mellersta norrlands inland, men numer boende i Stockholm för studier och potentiellt arbete.

Utöver de kreativa sysslorna i form av layoutande, redigering, korrektur och tecknande har jag under Kolikgrottans tak även haft äran att få packa/stapla böcker, koka kaffe och posta kuvert/paket i rollen som allt-i-allo/springsjas. En blandning som hittills visat sig passa som handen i den metaforiska handsken.

För egen del försörjer jag mig för tillfället halvknapert som film/musikkrönikör/frilans åt dagstidningen Dagbladet i Sundsvall, men har under årens lopp också hunnit med att synas i bland annat tidningen Allt om Film/Cinema, Det Grymma Svärdet samt onlinezinen Babian och Devotion.
Driver på fritiden såväl fanzinet Hör Upp! som den västernorrländska Serieantologin Dimma, och publicerar regelbundet serier, teckningar och texter på min egen blogg.

Som idog konsument av nördkultur sedan barnsben är jag tämligen svag för dystopisk sci-fi, film noir, post-apokalysm, spaghettiwesterns, body horror från 80-talet, lågupplösta peka-klicka-äventyrsspel från 90-talet, genreöverskridande fiction, Charles Burns, Tintin, domedagsjazz och rysk propagandaestetik.

Gillar kort sagt att blanda högt och lågt, eskapism och vardagsrealism, arty och low-brow i någon slags bisarr symbios, och önskar att mer populärkultur kunde göra det emellanåt.

Med den presentationen ur vägen önskar jag er bloggläsare en fortsatt trevlig vecka, och återgår till att skrida till verket utan att synas här nere i Kolikgrottan. Lite grann som adeln.

//David

Även rymdmutanter måste hålla koll.

Hög av Serier-Anton ger: Topp 10 tecknade tv-serier

2011-10-11T07:04:00.000-07:00

Hög av Serier börjar sin skriftliga färd längs det episka och eskapistiska landskap som är Utopibloggen med en Topp 10-lista av de bästa tecknade teve-serier som programledare Anton växte upp med.

10. Dungeons and Dragons
Barnanpassad tecknad serie grundad i Gygax och hans kumpaners klassiska rollspel. Jägaren, Barbaren, Krigaren, Magikern, Riddaren, Tjuven, Akrobaten och deras enhörning/maskot Uni kämpar mot ondskans makter. Lustigt att deras snälla och gulliga ledsagare kallades Dungeon Master, eftersom att de flesta Dungeon Masters/Spelledare är rätt otrevliga.

Bäst: Att Magikern Presto aldrig kan få fram rätt saker ur sin magiska hatt.

9. M.A.S.K.
Specialstyrkan M.A.S.K. kämpar för att hindra att V.E.N.O.M. får världsherravälde. Detta främst medelst speciella hjälmar och fordon som kunde ändra form. I dagens ljus känns det mest som en billig hybrid av mer framgångsrika serierna Transformers och GI Joe. Bättre som serietidning.

Bäst: Förkortningarnas okrönta konung. Mobile Armored Strike Kommand fungerar med lite god vilja, men Vicious Evil Network Of Mayhem kan vara det bästa skurkorganisationsnamnet till dags dato.

8. Dino-Riders
En serie som jag ärligt talat minns mest för dess leksaker, men de få gånger jag fick tag på ett avsnitt spelades det tills det gick sönder. Ondska vs godhet i tung duell, på dinosaurieryggar. Svårslaget koncept.

Bäst: Dinosaurierna, och nej jag bryr mig inte om att de är anakronistisk ihopfösta.

7. Earth-Worm Jim
Masken Jim kryper in i en hemlig rymddräkt som förvandlar honom till den hjältemodige Earth-Worm Jim. Seriens totala knäppighet kanaliseras i underbara skurkar som Evil the Cat, Psy-Crow, Bob the Killer Goldfish och Queen Slug-for-a-Butt. Existerar även som tv-spel.

Bäst: Professor Monkey-for-a-head som ibland tappar kontrollen, vänds uppochner och blir Monkey Professor-for-a-head.

6. Sharky and George
Undervattensdeckaren Sharky (rosa haj i fedora-hatt) och hans sidekick George (någon slags tropisk fisk) löser brott på havets botten. Redan som lågstadieunge hade jag problem med att förstå hur fysiken uppförde sig under vatten och hur bilarna verkligen fungerade.

Bäst: Titelsången är ofta det bästa med tecknade serier, men få slår "Sharky & George - the crime busters of the sea. Sharky & George - clear up any mystery".

5. Ghostbusters
Ska inte blandas ihop med den tecknade serien The Real Ghostbusters som förstås bygger på Ivan Reitmans film. Jake Kong, Eddie Spencer och Tracy the Gorilla jagar spöken med hjälp av diverse pratande skelettbaserad teknologi och en semi-intelligent bil vid namn Ghost Buggy. Hade ofta en moralisk läxa att lära ut som man på gott 80-talsmanér tog en liten stund efter avsnittet för att förklara,
med hjälp av Skelevision så klart.

Bäst: Slagropet "Let's Go Ghost Busters" sitter fortfarande fastnaglad i min ryggrad.

4. Diplodos
Dinosarurer från parallellvärlden Diplodorianrex kommer till vår värld för att skydda oss från den onde Santos. Färgglatt, roligt och oförargligt. Och franskt!

Bäst: Att Diplodos krafter i princip är förhärligade kontorsvaror. Tejp, hålslagare, sax, häftklamrar och såpbubblor räcker tydligen för att spöa ondskan.

3. Cyborg 009
En av mina första kontakter med den japanska animationskulturen. Långt innan jag visste vad Manga och Animé var för något njöt jag av de hemliga cyborgarna (sic) som försvarade vår värld. Observera att Cyborg 009 dykt upp i flera versioner och det är den andra vågen, som släpptes på 80-talet som jag kan rekommendera. 60- och 00-talsversionerna har jag inte sett.

Bäst: Min favorit är fortfarande Jet Link (Cyborg 002) som har jetskor och har varit ledare för det legendariska gänget Jets i New York.

2. Balatack
Det första VHS-band jag ägde var Balatack. Fem unga människor med olika typer av telepatiska krafter styr jätterobot mot andra jätterobotar, som i sin tur styrs av ett mystiskt ödlefolk. I princip alla röster görs av Peter Harrysson. Underbara storys med nästan exakt samma upplägg i varje avsnitt.

Bäst: Strandscenen där teamets klassclown Franco med sin röntgenblick för ett par flimrande bildrutor lyckas kringå snyggingen Yuris bikini. Vad ska man använda sina krafter till om man inte får spana på tjejer? Va? Unga pervon kunde med hjälp av tålamod och frame-by-frame-pausning ta del av härligheten.

1. Thundercats
De modiga kattkrigarna med Lion-O i spetsen är okrönt härskare bland de serier som jag följde som ung. När jag var liten var Tygra favoriten och jag konstruerade mer än en piska av sammanknutna hopprep. Att serien dessutom bara fanns på VHS-kassetter för hyrning och man bara fick hyra en kassett i taget när man var liten skapade ett band som är svårt att bryta. Idag är tyvärr de flesta avsnitten inte alls lika bra som de var när man var liten, framför allt är animationerna inte alls lika bra som man minns. Sån tur då att Cartoon Network sparkat igång en helt ny serie om Åskkattorna. Som dessutom är fantastiskt bra.

Bäst: Snarf. Den tjuriga gamla katten/amman som bara råkar i trubbel. Att han i
nyversionen inte pratar och gnäller är seriens enda riktigt stora misstag.

Hej Eskapist! med Hög av Serier-Anton

2011-10-10T03:59:00.000-07:00

Anton är en av de medverkande på seriebloggen/podcasten Hög av Serier.

Anton, vad är din...

1. Bästa hjälte?
Wolverine. Liten, bitig, ettrig, tjurig, envis och alldeles, alldeles underbar.
För en pojke som alltid var minst var Logan en perfekt förebild.

2. Bästa hjältinna?
Tulip O'Hare från Preacher. Jag gråter när jag läser visa partier av Until the End
of the World och det är till stor del på grund av Tulip. Och efter det blir hon ju
bara bättre.

3. Bästa antagonist?
Rigmor/Rosalyn i Kalle och Hobbe. Aldrig har en barnvakt varit så elak, utan att
egentligen vara annat än en trött student som försöker få en jävligt jobbig unge
att gå och lägga sig. Det svenska namnet är förstås enormt mycket bättre än
originalnamnet.

Barnvakten - alla barns största antagonist.

4. Bästa best/monster?
Med risk för att bli för Preachercentrisk så väljer jag Proinsias Cassidy. Det
finns många bra vampyrer i världen, men ingen man på samma gång hatar och älskar
så mycket som den irländske skithögen. Och ingen kan argumentera mot att han är
ett utmärkt monster.

5. Senaste favoritfilm?
Såg om The Boat that Rocked nyligen och känslorna blossade upp igen. En närmast
perfekt kärleksförklaring till musiken. Jag är svag för ensemblefilmer och har
handling rätt långt ner på priolistan så för mig är det en perfekt film. När Chris
O'Dowd mimar till Lorraine Ellisons Stay With Me (Baby) kan jag inget annat än
både gråta och skratta på samma gång.

6. Senaste favoritbok?
Läser väldigt lite böcker med bara text i nuförtiden. Det senaste jag läste var
Terry Pratchetts I Shall Wear Midnight som jag förstås älskade. Jag har än så
länge inte läst en enda dålig Pratchett-bok.

7. Senaste favorittv-serie?
Just nu plöjer jag tredje säsongen av Fringe och längtar till första boxen av nya
Thundercats.. Men det bästa på tv är utan tvekan Sons of Anarchy. Ron Perlman och
Katey Sagal på tv varje vecka? Jag är med!

8. Senaste favoritspel?
Jag har utan att spelat en enda sekund av Catherine redan utsett det till mitt
favoritspel. Deckarklurande på dagarna, mardrömsplattformspussel på nätterna och
underbart vacker animé däremellan. Kan inte vara dåligt. Bland de analoga har jag
svårt att nej till ett parti Arkham Horror.

9. Bästa episka strid?
Jag kommer alltid tillbaka till duellerna. Det finns få saker som är så storslagna
som två kombatanter i intensiv slag- eller skottväxling. Och då finns det bara ett
svar: Inigo Montoya mot The Man in Black från Bleka dödens minut.

10. Bästa episka romans?
Michi och Ken'ichi i Osamu Tezukas Metropolis specifikt i Rintaros anime från 2001
är så där fånigt vacker.

11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?
Vill inte ha chans på någon annan än min flickvän, som är högst verklig!

12. Fiktiv figur du skulle vilja vara?
Muminpappan verkar ha ett rätt bra liv och ser bra ut i hatt. Dessutom kan ingen
neka till att Muminmamman är ett av serievärldens bästa kap.

Ett stiligt troll i hatt som man gärna vill vara.

13. Vilket är ditt fantastik-expertområde?
Den insomnade tv-kanalen The Childrens Channels utbud kan jag nog bättre än de
flesta.

14. Vilket är din bästa nördföda?
Min kära flickväns solbullar med glasyr och gult glurr är magiska!

15. Bästa fantastik-regissör?
Guillermo del Toro har trots många snedsteg (jag har Mimic i hyllan hemma) hållt
fantasyfanan högre än många andra utan att tappa bort sig i effekter och
svulstighet.

16. Bästa fantastik-författare?
Terry Pratchett.

17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär?
Eftersom att jag älskar posterdesign så måste jag säga Drew Struzan bland de
levande och Alphonse Mucha bland de hädangångna.

Klassisk poster-artwork av Drew Strazan från sci-fi-filmen Blade Runner.

18. Bästa fantastik-serietecknare?
Frank Cho.

19. Bästa eskapistiska barndomsminne?
Den sommar i slutet av 80-talet vi fick alla filmkanaler gratis för att vårt hus
var ett så kallat ”testhus” för den nya kabelteve-tekniken. FilmNet, TV1000, TCC
och alla andra underbara kanaler med timmar efter timmar med tecknade filmer. Jag
kan fortfarande komma på mig själv att nynna på Hannah Barbera-snuttar.

20. Värsta episka guilty pleasure?
Skäms inte för mina pleasures, men det är säkert många som skulle se ner på
Mupparna på Skattkammarön. Världens bästa film, alla kategorier.

//Anton, Hög av Serier

Tjuvtitt på nya Utopiomslaget!

2011-10-06T08:06:00.000-07:00

Såhär på torsdagseftermiddagen bjuder vi på en tjuvtitt på omslaget till kommande numret av Utopi, som är tecknat av ingen mindre än Lina Neidestam! Numret kommer ut kring Halloween, därav färgvalen.

Jag tänker inte på att det är en dystopi.

2011-10-05T04:58:00.000-07:00

– Men dom mäter ju huvudet på folk, opererar om dom så dom ska verka ha ett annat ursprung! utropade min kollega förvånat när jag undrade hur hon kunde ha satt boken bland dystopierna.

Att China Mountain Zhang av Maureen F McHugh skulle räknas som en dystopi borde jag väl ha förstått. Ändå måste jag erkänna att det knappt var något jag tänkt på när jag läste den.

Istället tänkte jag, han är precis som jag! Vilket huvudpersonen inte alls är men det kändes så. Jag är nämligen inte en till hälften fejkad asiat som kämpar på som ingenjör i ett kommunistiskt USA. Men jag ska börja från början. Zhang, eller Rafel, eller Zhong Shan, är medelmåttan i ett postrevolutionärt amerika. Döpt dels efter en kinesisk revolutionär men också med ett namn som visar hans skamliga hemlighet, att han inte är 100% kinesisk.

Här är det nämligen Kina som gäller. Den som inte är kinesisk hankar sig fram, eller gör som vår hjälte, har tvättade gener som gör att han ser kinesisk ut. Zhang är aldrig nöjd, gör aldrig riktigt så gott han kan utan går bakfull till jobbet efter att ha druckit öl med sin vän/älskare. Vad som än händer så spelar det ingen roll, han är alltid blasé och ändå aldrig osympatisk.

Maureen F McHugh lyckas nämligen med det ovanliga att få mig att identifiera mig totalt med personerna i romanen. Och det gäller inte bara Zhang utan också de kvinnor som skildras runt honom, den avdankade militären på en av jordens kolonier ute i rymden, sport-drakflygaren som för en gångs skull lyckas engagera mig i en sport (misslyckat att den inte finns på riktigt...), den fula kinesiska fina flickan som blir vacker och våldtagen (här briljerar författaren totalt. Det här är en av de starkaste skildringar av sexuellt våld jag läst, utan att det är blodigt eller våldsamt, bara smutsigt och sorgligt).

Det är det här som gör att jag inte tänker på att det är en dystopi, att det är av mindre vikt att de hänger på andra planeter, bearbetar material som inte finns, diskuterar politiska skeenden som inte ägt rum. Det är nämligen bara en kuliss för att beskriva homofobi, kärlek, kamp, trötthet, vänskap och allt annat som det är att vara människa. Det är helt enkelt så jävla bra.

//Siska Humlesjö,

Gästbloggare

Hej Eskapist! Med Siska Humlesjö

2011-10-04T01:06:00.000-07:00

Siska Humlesjö har drivit Högsbo och Hisingens biblioteks kultiga bokblogg och skrivit för kultiga utgåvor som Galago och Världens Ende. Snart ska hon börja skriva för kultiga Utopibloggen, men först en rejäl enkät!

Siska Humlesjö, vad är din...

1. Bästa hjälte?

Hade en gång sagt Fantomen men tycker numera att han är rätt lökig. Jag säger John Constantine.

2. Bästa hjältinna?

Lauren Olamina Från Octavia E. Butlers Parable-serie.

3. Bästa antagonist?

Just nu, eftersom jag precis gett mig på att läsa X-men, måste jag säga att jag är imponerad av Cassandra Nova, så obehaglig!

Cassandra Nova, en ond spegelbild av Professor X.

4. Bästa best/monster?

Helt klart slake-moths från China Meivilles Perdido street station. Alltså HU! Helt klart det äckligaste jag kan tänka mig.

5. Senaste favoritfilm?

Senast jag såg på bio, och som ledde till det nya X-menintresset var X-men First Class, så vi kör på den även om den inte fick mig helt knockad.

6. Senaste favoritbok?

Fortfarande äcklad av Svart tomtebloss av Marie Pommepuy, det är ett mycket gott betyg.

7. Senaste favorittv-serie?

Senaste upptäckten var Supernatural. Så mycket fanfiction-skämt! Så mycket meta! Så mycket dålig skräckfilm! Och tyvärr så mycket sunkiga kvinnoroller.

8. Senaste favoritspel?

Fortfarande förälskad i Dominion. Fortfarande rätt kass på det.

Kortspel som fortfarande väcker kärlekskänslor.

9. Bästa episka strid?

Skäms lite för detta men är totalt ointresserad av strider i bokform. Skummar alltid igenom. I filmväg går alla härslag hem. Älskar härslag på film!

10. Bästa episka romans?

Tycker oftast att romanser är onödiga. Kan komma på väldigt många sunkiga romanser. Samt äckliga sexscener.

11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?

Ragged Robin från Invisibles.

Ragged Robin.

12. Fiktiv figur du skulle vilja vara?

Ragged Robin från Invisibles.

13. Vilket är ditt fantastik-expertområde?

Feministisk science fiction. Speciellt dystopier.

14. Vilket är din bästa nördföda?

Mackor med honung. Det är aldrig för läskigt om man samtidigt äter honungsmackor.

15. Bästa fantastik-regissör?

Ridley Scotts Blade Runner är fortfarande det bästa jag sett så vi kör på honom. Trots hans senare pinsamheter.

16. Bästa fantastik-författare?

Detta är en omöjlig fråga! Jag säger Octavia E Butler. Under protest. Och slänger sen in James Tiptree Jr.

Octavia E. Butler, sci-fi-pionjär och banbrytare.

17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär?

Den där ryska! Som illustrerade ryska folksagor. Vi hade dom på ryska när jag växte upp, förstod inte ett ord men blev ändå livrädd.

18. Bästa fantastik-serietecknare?

En gång i tiden kunde jag alla serietecknare som någonsin tecknat Fantomen. Numera kan jag inte någon. Kan ni inte ha fler frågor om böcker istället?

19. Bästa eskapistiska barndomsminne?

Alla radioteatrar. Att som 6-åring höra den vuxna versionen av Tusen och en natt är både traumatiserande och underbart.

20. Värsta episka guilty pleasure?

Motsätter mig starkt guilty pleasures-konceptet. Är nöjd med det jag gillar.

Lina Neidestam rockar P3-populär

2011-09-26T10:25:00.000-07:00

Efter vår vansinnigaste bokmässa någonsin är vi tillbaka i grottan. Hösten har börjat med en skräll för oss och våra tre nya böcker Maran, Tummelisa och Hungerhuset.

Enastående gånger två.

I morse röjde Lina Neidestam spettet i P3 Populär och var fabulous ikapp med Tara Moshiri. Lyssna på inlägget HÄR och köp fantastiska Maran-boken HÄR.

Skaffa också ett ex av Hungerhuset, av Loka Kanarp och C/M Edenborg HÄR, samt ett nytt ex av Tummelisa av Matilda Ruta HÄR.

//Fabian

Det bästa trycket hittar du i Utopis och Koliks monter på Bokmässan!

2011-09-19T00:50:00.000-07:00

De som vill vara balla, och det vill ju alla, sajnar upp sig på Facebook-eventet.

Här är programmet också:

Torsdag

14:00 Lina Neidestam signerar

16:00 Josefin Svenske i panel om Den svenska seriemarknaden.

Fredag
10:30 Matilda Ruta signerar i Sf-bokhandelns monter
11:00 Loka Kanarp signerar i Sf-bokhandelns monter
11:30 Lina Neidestam signerar i Sf-bokhandelns monter
14:00 Lina Neidestam signerar
14:00 Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Sara Bergmark-Elfgren i panelsamtal om fan art och fan fiction på seriescenen.
14:00 Prisutdelning Adamson-statyetten på scenen i molnet i G-hallen.
16:00 Loka Kanarp och C/M Edenborg berättar om sin bok Hungerhuset i Aftonbladets monter, och signerar böcker efteråt.
17:00 Matilda Ruta på seriescen, "Kan serier motverka sexuella övergrepp?"
17:00 Loka Kanarp och C/M Edenborg i Mörkerdottir förlags monter.
17:30 Duon Ms Mandu, Nina von Rüdiger och Johanna Koljonen på seriescenen om serier på iPad.

Lördag
13:00 Lina Neidestam signerar
14:00 Lina Neidestam, Loka Kanarp och Matilda Ruta i panelsamtal om sina böcker. Moderator Josefin Svenske.
17:00 Kim W. Andersson i tecknarbattle på seriescenen.

Söndag

14:00 Lina Neidestam signerar

Mer uppdateringar kommer!

//Fabian

Trailer för Hungerhuset!

2011-09-14T04:00:00.000-07:00

Igår skickades Hungerhuset från Ungern, Loka Kanarp och C/M Edenborgs vackra och kusliga spökserieroman. C/M har också gjort den här fantastiskt stämningsfulla boktrailern, se och njut!

//Fabian

Låt oss dyka djupare än någonsin förut!

2011-09-14T00:04:00.000-07:00

Jag gillar att dyka men jag kan inte simma. Lärde mig faktiskt aldrig att simma när jag var liten. Trots att jag gick totalt i sju simskolor! Jag är inte dum i huvudet. Vet hur man gör alla stegen men så fort jag hamnar i vatten där jag inte bottnar är det som att slänga in en Ewok i en tvättmaskin. Antingen kommer den ut skärrad för livet men extra ren eller så kommer den inte ut alls.

Fast jag gillar som sagt att dyka. Jag gillar att dyka på land in i andra världar. Släppa mig själv för en stund och uppleva något utöver det normala. Det finns många olika sätt man kan göra detta på och ett av de roligaste sätten går många förbi. Hur skulle du hantera det om du läst klart en bok men äventyret inte tog slut där?

Ursula Poznanski har skrivit Erebos

Nu i September släpps boken Erebos i Sverige av Opal bokförlag. En bok om manipulation och virtual reality. Nu till lanseringen av boken valde Opal att kontakta en kommunikationsbyrå här i Sverige som gör verklighetsspel. Så jag skummade runt lite på Twitter och insåg att just sådant här var rätt okänt i Sverige. (Även om vi i min värld känts ledande.) Rätt många verkar intresserade av det hela och såg det som något nytt och häftigt. Hur var det hela uppbyggt då? Jo, går man in på Erebos: The Game så får man tre enkla uppdrag att slutföra, samt en liten belöning när man är klar. Fast där tar ju inte dykandet slut och varför skulle man vilja det? Det är upp till mig som nyfiken läsare att försöka dyka djupare och även om man klarat de tre uppdragen är jag övertygad om att något mer gömmer sig bakom det hela.

Det är rätt underligt tycker jag personligen att fler bokförlag inte omfamnat det här. Ja, alltså då speciellt i Sverige. Utanför landets gränser kan vi däremot hitta en hel del med intressanta böcker som omfamnat detta.

Cathy's book är en ungdomsbok som kom ut 2006 och är utformad lite som en dagbok. I den hittar du teckningar, telefonnummer, Cathys egna anteckningar i sidorna marginaler och liknande. Du kan välja helt själv om du faktiskt vill bry dig om dessa saker eller bara läsa boken. Fast du får ut så mycket mer om du faktiskt gör det! Boken slog stort och har fått två uppföljare och en app till iPhone. Nu finns boken till och med på svenska. Så det finns ju ingen anledning allt att börja lätt prova på lite dykning?

Sen så har vi t.ex. Personal Effects: Dark art som jag läste ut för några månader sedan. Kanske inte världens bästa bok men produktionsvärdet är högt. För runt 170kr får man en skräckis som cirkulerar kring Zach Taylor. Konstterapeut på ett mentalsjukhus som får i uppdrag att utreda den anklagade seriemördaren Martin Grace. Han påstår att han kunnat förutspå morden men att det inte var han som faktiskt utförde dem. Tillsammans med boken får du patientens målningar, ID-kort, Zachs anteckningar och mycket annat smått och gott. Varför inte ringa numret på omslaget och se vart du hamnar?

...och nu har jag bara snackat böcker. Visste ni att Marvel Comics faktiskt gjorde ett verklighetspel inför Secret Invasion? Ja, det är faktiskt sant. En tjej vid namn Kinsey Walden hade en videoblogg på Myspace och började förundras över hur konstig hennes bror hade blivit på senaste tiden. I sista avsnittet visade det sig att han var en Skrull!

Allt det här och lite till får du med då du köper boken. Det underligaste är hur de faktiskt fick plats med allt i boken.

Nu har jag bara nämnt några få exempel och det finns ofantligt mycket där ute jag inte nämnt för att ämnet är så stort. Som verklighetspelet där jag hjälpte till att stjäla en bil på en mörk parkering och rädda en kidnappad kvinna.. (Det låter farligare än vad det var.) Eller spelet där jag hjälpte en robot att hitta sin kärlek.. Eller spelet där jag fixade så en man var på fel plats vid fel tillfälle..

Så jag skulle vilja avsluta detta gästinlägg med en uppmaning till alla författare och skapare där ute. Vad är det egentligen som förhindrar er från att göra något sådant här? Är det bara jag som faktiskt har suget efter något mera? Varför kan jag inte t.ex. Cirkeln avslutas med en uppmaning om att gå in på en mystisk hemsida. Jag är ju tydligen utvald! Varför kan jag inte få följa Alenas äventyr även på Twitter? Vad hade Blenda bloggat om? Visst väcker sådana frågor rätt skojiga och intressanta tankar? Visst, Blenda hade kanske inte bloggat. Fast om jag postade ett brev till en speciell adress så kanske hon hade postat en handskrivet brev tillbaka som svar?

Ps. Innan jag ens han skriva klart detta så hoppade någon på det hela lite halvt. Kan ni tänka er att det visade sig vara Elin som behöver hjälp att hitta filurer. Du har väl ett anteckningsblock hemma? Bara att börja leta. Själv tänker jag precis börja städa min lägenhet med anteckningsblocket nära tillhands. Självklart med ett förstoringsglas i min fria hand. Ack, det blir nog inte så städat denna gång heller..

- Det här gästblogginlägget är skrivet av Tomb Svalborg. Då jag inte läser serietidningar, tittar på TV-serier eller twittrar som en galning hittar du mina artiklar på Myskoteket.se.

Hej Eskapist! med Tomb Svalborg

2011-09-12T01:00:00.000-07:00

Kära bloggläsare, här kommer gärningsmannaprofilen på Tomb Svalborg som den här veckan börjar gästblogga på Utopibloggen. Nu kör vi så det ryker!

Marvelentusiast och Uppconarrangör.

Thomb Svalborg, vad är din ...

1. Bästa hjälte?

Det kommer alltid vara spider-man. Främst för att det var han som lärde mig läsa och var min första riktiga hjälte.

2. Bästa hjältinna?

Buffy Summers, ingen frågan om saken!

3. Bästa antagonist?

Alltid varit svag för symbioserna i Marvel comics. Främst då Cletus Kasady aka. Carnage.

4. Bästa best/monster?

Alla tre stegen av Graboids från Tremorsfilmerna. Även om Xenomorpher även ligger mig varmt om hjärtat.

Australiensisk jordmask från det glada 80-talet, när de hade "specialeffekter" i filmerna.

5. Senaste favoritfilm?

Green Lantern - Emerald knights.

6. Senaste favoritbok?

Önskeprickar av Elin Fahlstedt!

7. Senaste favoritTV-serie?

Nya Thundercats borde alla se. Välskrivet och snyggt.

8. Senaste favoritspel?

Wordfeud på min iPhone. Det har blivit lite av ett beroende. Inte förlorat en match på en månad!

9. Bästa episka strid?

Försök toppa:

10. Bästa episka romans?

Inga spoilers men ... Torchwood. Avsnittet "Immortal Sins". Ni vet!

11. Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?

Luna Lovegood är den fiktiva kvinnan i mitt liv.

Hogwarths-hippien Luna Lovegood.

12. Fiktiv figur du skulle vilja vara?

Nyarlathotep!

Lovecraftiansk slingerbult.

13. Vilket är ditt fantastik-expertområde?

Självutnämnd expert på zombieöverlevnad.

14. Vilket är din bästa nördföda?

Te, te, te, te, te! Dricker faktiskt te i skrivandets stund.

15. Bästa fantastik-regissör?

Joss Whedon

16. Bästa fantastik-författare?

Kan ni tänka er? Det är ju.. Joss Whedon!

17. Bästa fantastik-tecknare/konstnär?

Dan Luvisi

Dan och han Wo-man!

18. Bästa fantastik-serietecknare?

Jamie McKelvie

19. Bästa eskapistiska barndomsminne?

Köpte "glittriga" pokémonkort från Asien som var vanliga dåliga kort. Fast jag lyckades byta till mig mycket bättre kort av andra för korten var ju glittriga. = De måste vara bättre.

20. Värsta episka guilty pleasure?

Jag följde Smallville. *gömmer sig bakom en sten*

Tusen tack för svaren Tomb!
//Fabian

Vägen var krokig, men jag hittade hit till slut!

2011-09-08T05:05:00.000-07:00

Som barn var jag intresserad av serier på ett sätt som jag antar var ganska vanligt i den åldern: jag slukade allt som kom i min väg. Skillnaden mellan mig och många andra är att det inte slutade bara för att jag växte upp. Det som förändrades var snarare vilka serier jag intresserade mig för.

Jag minns så tydligt min fixering vid Kalle Anka-tidningarna som damp ner i brevlådan varje vecka och hur sönderlästa de var innan nästa nummer kom. Det var nästintill de enda serietidningarna jag kom i kontakt med fram tills dess att jag började på högstadiet.

Bizarro av Dan Piraro, min stora favorit från Larsson-tidningarna.

Nya människor betydde nya möjligheter att upptäcka nya intressen. Jag började läsa Spawn, Witchblade, Larsson, alla de där man vanligtvis hittade i även i butiker med mycket begränsat utbud av serier. I samma veva började jag spela rollspel i allt större utsträckning och snöade in mig på fantasyliteratur, ju mörkare desto bättre. Vampyrer och gotik skulle det vara, böckerna skulle matcha mina svepande svarta sammetskläder men serierna hängde inte riktigt med. Jag visste inte ens att det fanns serier som passade in i resten av min värld.

Jag år 1998. 2 sekunder senare brann jag naturligtvis upp. Jag var ju trots allt vampyr .

Det var först i gymnasiet jag hittade rätt. Jag hängde mycket på ett café i Uppsala som heter Genomfarten. Gothare, punkare, synthare, popsnören, vi var en ganska brokig skara unga alternativa människor som snurrade runt där. En Trocadero kostade en femma, en bit kladdkaka en tia. Där lärde jag känna Björn, som alltid drack rökig lapsang. Björn var ett par år äldre än mig (och det är han än idag, tro det eller ej) och kallades för gammelsyntharen av mina vänner, han gav mig något ovärderligt som jag aldrig kan vara tacksam nog för. Han gav mig Neil Gaiman.

Morpheus, också känd som Dream. Protagonisten i Neil Gaimans fantastiska serie Sandman.

Det var liksom där det började ordentligt. Genom Sandman hittade jag hem och upptäckte en helt ny värld. Jag är ganska säker på att jag skulle hittat dit förr eller senare även utan Björn som drack lapsang men det hade kunnat dröja flera år. Blotta tanken får mig att rysa. Vem hade jag varit idag om jag inte upptäckt den sidan av nördspektrat förrän flera år senare?

Idag är jag i alla fall Sanna (jag misstänker att mitt namn hade varit detsamma vem jag än hade varit) och om allt går som det ska kommer jag att skriva några rader här lite då och då. Jag jobbar i huvudsak som biblioteksassistent men pysslar emellanåt med ett och annat på Science Fiction Bokhandeln i Stockholm. Jag läser skräck, science fiction och fantasy såväl i serieform som romanform. Jag spelar bräd- och rollspel. Jag handarbetar, knarkar TV-serier och snöar in mig på dataspel. Jag är allroundnörden, hear me roar.

Det var en ganska krokig väg från Kalle Anka till Utopi och vägen är kantad med en ganska bred blandning av serier, allt från Preacher till Fables. Hur såg din väg ut?

//Sanna

Hej Eskapist! med Sanna Valapuro

2011-09-06T01:18:00.000-07:00

Sanna Valapuro är först ut bland våra nya gästbloggare. Men först en presentation i form av Hej Eskapist!-enkäten.

90-talsseriefantast och dataspelspysslare.

Bästa hjälte?
Kapten Malcolm Reynolds från Firefly.

Bästa hjältinna?
Kara ”Starbuck” Thrace från Battlestar Galactica

Bästa antagonist?
Det finns så många bra att välja mellan menjag landar nog på The
Master, från Doctor Who, på grund av min nuvarande Doctor Who-craze.

Bästa best/monster?
Daleks. Idag är de kanske inte så läskiga, de överanvänds och
avdramatiseras ganska kraftigt i den nya Doctor Who-serien men jag
kommer aldrig att glömma bort skräcken jag kände när jag såg (och
hörde) dem som barn.

Senaste favoritfilm?
Inception. Jag är kanske sist på denna jord med att se den men det var
värt väntan.

Senaste favoritbok?
Quantum Thief av Hannu Rajaniemi.

Senaste favoritTV-serie?
QI

Senaste favoritspel?
Portal 2.

Bästa episka strid?
Dr Horrible vs Captain Hammer.

Bästa episka romans?Jesse Custer och Tulip O'Hare från Preacher.

Prästen och pinglan.

Fiktiv figur du skulle vilja ha chans på?
Zevran från Dragon Age: Origins.

Fiktiv figur du skulle vilja vara?
Lila Black från Justina Robsons Quantum Gravity-serie.

Lily Black, agent i vassa solbrillor.

Vilket är ditt fantastik-expertområde?
Jag brukar titulera mig allround-nörd men om jag absolut måste välja
ett så skulle det vara TV-serier. Eller nördigt handarbete. Eller
dataspel.

Sannas legendariska nördpysslande.

Vilket är din bästa nördföda?
Sushi. Eftersom det är kallt till att börja med så gör det inget om
jag förlorar mig i ett spel mellan tuggorna.

Bästa fantastik-regissör?Joss Whedon.

Bästa fantastik-författare?Neil Gaiman.

Bästa fantastik-tecknare/konstnär?Dave Mckean

Bästa fantastik-serietecknare?Charles Vess

Lunchrusning i tomteskogen av Charles Vess.

Bästa eskapistiska barndomsminne?Skolbiblioteket. Det var en hel värld av fantastiska skatter och lycka
för en liten eskapist. Där kunde jag lätt tappa bort
tidsuppfattningen.

Värsta episka guilty pleasure?Jag tror att jag är lite för töntig för att ha vett att
känna skam över något av mina intressen.

Tusen tack, Sanna!
//Fabian

Ett filmquiz som får dig att vråla av fasa (samtidigt som du tar en öl)!

2011-09-05T11:06:00.000-07:00

Mitt i de mest ruskiga Halloweentider presenterar Cinemateket i samarbete med Utopi Magasin ett skräckfilmsquiz. Quizmistresses: Damen i svart Sara Bergmark Elfgren och Vita frun Hélène Dahl.

Föranmälan startar i foajén 17.30. Kom i tid, gott folk! För quizet startar prick 18.00. Max fyra personer i varje lag.

Förutom den enorma äran kan ni vinna superfina priser från Cinemateket, Kolik förlag, Non Stop Entertainment, m.fl.

Det finns försäljning av dryck och något lätt att äta.

Klockan 20.00 visar Cinemateket dessutom den oklippta versionen av The Omen från 1976. Om du inte har Cinemateketkort, se till att skaffa det i god tid. (Du skaffar det i kassan i foajén, det är gratis och du behöver inget kort för att delta i quizet.)

På grund av det material som ska visas är båda evenemangen från 15 år.

Sprid detta vidare!

Vi ses den 3:e november!

http://sfi.se/sv/Cinemateket/
http://www.facebook.com/event.php?eid=169013549843000

//Fabian

Det slutgiltiga Maranomslaget!

2011-09-02T06:01:00.000-07:00

Här är det till sist, det slutgiltiga Maranomslaget! Jag är mycket nöjd.

En vacker dag ska jag visa alla förkastade versioner och skisser som ledde fram till detta, men först ska jag åka ut i skogen och vila opp mig. Tillbaka på jobbet i slutet av veckan, då blir det jobb med min favorittidning Utopi!

//Lina Neidestam

Vinnare i Conan-tävlingarna hyllas av Hyborias folk!

2011-08-25T07:00:00.000-07:00

Nu har den hårda striden om segern i Conan trivia-tävlingen avgjorts. Som enda överlevande på det rykande slagfältet står, dränkta i fiendens blod:

Andreas Eriksson från Skellefteå

Martin Larsson, kallad Tecknar-Martin

Anders Svensson från Hok

... och slutligen personen Xina.

Alla dessa vishetens krigare vinner två biobiljetter var! Wohoo!

Vinnare i fanart-tävlingen kan ni beskåda nedan:

Conan klår upp hästar med kätting, här får han smaka på sin egen medicin.

Den ene vinnaren (utan inbördes rangordning) är Dan Turesson. Grattis Dan!

Denn bild avnjuts för bästa effekt till valfri Manowar-platta.

Den andra vinnaren är Stina Lövkvist, grattis Stina!

Bra jobbat båda två, biobiljetter och merchprylar kommer på posten!

//Fabian

Nu blir den recension av Conan-filmen!

2011-08-20T14:14:00.000-07:00

Så här går det till när Conan föds: hans mamma och pappa är befinner sig mitt uppe i ett stort fältslag (som par levde på den gamla goda tiden när män var män och kvinnor var män också). Conans mamma blir tyvärr dödligt sårad, och eftersom hon är höggravid så utför Conans pappa, spelad av Ron Perlman, kejsarsnitt där och då på slagfältet (tack och lov på mammans begäran, hur skulle det annars se ut?!).

Världens bästa pappa.

Men den starten kan det bara gå åt ett håll. Vi gör en kort resumé på handlingen: Conans by och återstående förälder slaktas av den onde Khalar Zym och dotter som är magiker. Khalar Zym hittar den sista delen av masken som i urtiden användes för att återuppväcka de döda, så nu behöver han bara offra en kvinna av det rena blodet, för att han ska kunna återuppväcka sin döda hustru. Kvinnan av det rena blodet visar sig vara en slags nunna som är av trollkarssläkt, Tamara. Vi snabbspolar tio år: Khalar Zym står i begrepp att hitta kvinnan av rent blod, men då korsas hans vägar av Conan, som ser möjligheten att hämnas sin fars död. Och sen brakar det iväg, 1 timme och 52 minuter rykande action.

Khalar Zym med filmens fantasivapen, en dubbeldolk.

Det bästa med en sån här film är att det bra är bra, men det mindre bra är ännu bättre.

Exempel: Alla huvudkaraktärerna pratar amerikansk engelska, men bikaraktärerna har olika accenter. Den ondes vidrige kumpan med jättedåliga tänder pratar brittisk cockney-engelska. Conans svarte kompis pratar rastafari-engelska och Conans kompis som är tjuv och kommer från tjuv-staden pratar med arabisk brytning.

Ett annat exempel: Conan kan inte kommunicera med kvinnor utan att avsluta meningen med "kvinna". "Sätt dig på hästen, kvinna". Varpå kvinnan givetvis sätter sig på hästen.

Ännu ett exempel: Kvinnan (Tamara) och Conan har åkt båt, men nu ska Conan gå i land för att uppsöka och döda fienden. Ensam. Kvinnan följer efter. De möts på en klippa. Kvinnan frågar "Tror du att vi har en större uppgift i livet, ett öde?". Conan svarar "Nej", varpå de genast ligger med varandra. I en mysig stuga som visade sig ligga under klippan, vilket är tur, för det kryllar inte av just mysiga stugor i filmen annars. Och man kunde ju tro att Conan, att döma av hans uppträdande, knullar argt och hetsigt som en vild gatuhund. Men nej, han är en öm älskare, långsam och fin.

Tamara i snygg-smuts.

Nu kan man kanske tänka att det här är en utdragen och hånfull sågning av Conan the Barbarian, men det är det inte. Det ska vara så här på något sätt. Det blir kul. Sen har vi det som inte är bra för att det är dåligt, utan som är bra för att det är bra. Miljöerna i filmen är helt enastående. Vi befinner oss i en sagotid mellan det Atlantis slukades av havet och de ariska folkens resning (hmmm!), och överallt rör sig hjälten i ruiner av en fallen högkultur, omkullvälta pelare och raserade broar. Städerna är myllrande orientaliska och otroligt vacker gjorda. Man sugs in i en otroligt fin och autentisk värld där det verkligen känns att folk bor, det finns höns och grisar och världshus och bönder och fängelser och handelsmän och skogar och dessutom en hel del riktigt fina monster.

Kokt kycklingbröst varannan timme byggde denna vackra kropp, tydligen.

Conan the Barbarian är en matinéfilm för 2010-talet. Den för tankarna till Sinbad sjöfararen och de nyare Mumien-filmerna, och aviserar förhoppnigsvis en liten fantasyvåg som den vi hade i början av 80-talet. Då var det Arnold Schwarzenegger och Rutger Hauer, nu är det Jason Momoa och kanske Ron Perlman, världens vackraste underbett, som sätter fjärilar i magen på oss.

//Fabian

Ps. Khalar Zym köpte nyligen Svenska Dagbladet och skrev följande recension under pseudonymen "Jan Söderquist". Tydligen har seriösa filmkritiker slutat gilla machofantasy, hur gick det till? Ds.

Lars Krantz rockar loss med tuschet som vapen

2011-08-19T05:44:00.000-07:00

När Lars Krantz gör fanart så är det inget hafsverk, inget ihopslängt för sakens skull. Det är konst. Konst och hans morbida, ångande, sadistiska, skräcksubtila berättarglädje. Till Conan-veckan klämda han till med inte en, utan TVÅ fanartbilder, och eftersom de är lite i en sekvens så måste vi lägga upp båda på en gång. Jag ska inte pladdra mer, utan bara servera dem, på svartnat silverfat:

Conan kommer ångande på sin löddriga springare, över

en knastrande blomsteräng. Men i vilket ärende ... ?

... Jo, han ska dra en spikklubba i bakhuvudet på en slemmig

dvärg, så att ögonen ploppar ut. Rättvisa har skipats, vid Crom!

//Fabian